Älskade hallongrotta...

Paul har en lång dag i Toronto idag, så jag bestämde mig för att baka ett gäng kakor till honom som en liten överraskning när han kommer hem. Har känt ett starkt sverige-längt de senaste dagarna så det fick bli en svensk klassiker - hallongrottor. Fast med blåbärssylt. Kokade ju upp en massa sylt i höstas i något slags boandepsykos & känner nu lite lätt press att faktiskt använda sagda sylt...
I vilket fall, när kakorna var färdiga & landade på köksbordet kom jag att tänka på en period i mitt liv då hallongrottor var dagens höjdpunkt. Jag var väl en 15 år eller så & utkommenderad på prao. Varje år drömde jag om att få praoa på handelsträdgården i Lycksele, men de hade en plats med grymt högt tryck så jag slutade alltid på något annat ställe & det där året drog jag den värsta nitlotten av dem alla - Medicin 1 på sjukhuset. Blörk, får fortfarande ångest av att tänka på det stället. Bara helt sjukt deprimerande & vad jag & en finnig kille från en parallelklass hade där att göra kan jag ju verkligen ifrågasätta... Minns att de typ tvingade med oss på allehanda undersökningar som jag personligen verkligen inte hade velat dela med en nervösfnittrande 15-åring (typ rektalundersökning med kamera). Den ENDA ljuspunken i tillvaron under de där veckorna var när jag fick ta min lunchkupong i min svettiga lilla näve & rulta ner till cafeterian & växla in den mot en macka, cola & hallongrotta. Kommer nog att ha en soft spot för hallongrottor i resten av mitt liv bara för det - även om det nu i år är 14 år sen jag åt min sista småkaka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0