MsBree

På vift i Toronto...

Datumdepp & julfiltspepp...

Idag blev jag lite ledsen. En nära anhörig har tagit fel på vilken dag Tor fyller år & bokat in annat. Det är inte så att jag förväntar mig att hela världen ska komma ihåg vilken dag det är, men ni vet... kan ju tycka att man i alla fall borde ha koll när detkommertillbarnbarn & så... MEN, jag får tänka på vad Paul sa - att vi i alla fall kommer att komma ihåg vilken dag det är för resten av våra liv & att vi alltid kommer att göra den 6e december till en småmagisk dag. Den tanken gör att det genast känns bättre. Vår lilla familj är ju det allra viktigaste, så även om det inte riktigt klaffar på andra håll & kanter så har vi i alla fall varandra! Jaja... nog om det, till sånt som gör mig gladare - Tors julklappsfilt tuffar på rätt bra! Så här ser ruta nummer två ut:

En julfilt måste ju ha en julgran! Fast det var ett litet gissel att få till alla julkulor, ser fram emot nästa ruta som blir en julbock - mycket mindre färger att arbeta sig igenom! När jag gör saken i den här stilen blir det förövrigt en hemskt massa trådar att fästa på baksidan & det är liksom TRÅKDÖDEN i kvadrat. Då avundas jag lite hur farmor hade det ordnat för sig ett tag. Farmor, liksom jag, har ägnat mycket tid åt att sy korsstygn & där är tråkmomentet nummer ett att sy alla efterstygn. Vansinnigt trist. Om man inte råkade heta Elly, aka farmors granne under hela min barndom. Elly var världens sötaste lilla tant & av någon outgrundlig anledning älskade hon att sy efterstygn, så farmor kunde göra allt det roliga jobbet & så tog Elly vid de där sista trista fem procenten. Tänker att jag måste hitta mig en egen liten Elly, någon som bara "Men åh fästa, KUUUL". Måste bara bestämma mig för om jag ska testa Teresa vår fina lilla italienska granne först eller arbeta mer på hemmaplan & få Paul att göra jobbet åt mig!

Ida vad du är duktig på att handarbeta. Idag kommer Mona (Ellys dotter)på besök o då skall jag visa henne din blogg,Fira Tors födelsedag, du vet ju att vi här hemma skulle vilja vara med,men ni är i våra tankar. Moster Maria pratade bl a om Tors födelsedag o var ledsen för att hon inte orkade att skriva till er. Så här i släkten vet alla om den dagen. Ser fram emot 1-årstårtan.

Och förste gudmor har stenkoll och hoppas kunna komma lite senare för att fira =)

Jag vet den där känslan. Min mamma glömde bort Hs första födelsedag förra året. Min mamma och jag har issues ändå, men just en födelsedag, barnbarn? Hörde inte av henne på flera dagar efter hans födelsedag och till slut skrev jag och frågade hur det var med henne. Hon svarade bra och frågade hur det var med oss. Och då kunde jag inte låta bli att säga att vi firat Hs födelsedag och bla bla. Man blir sårad. Fast man inte vill bry sig. Min mamma är som hon är och detta var inte konstigt, men ändå. Man blir så förvånad (och sen klagar HON på att hon aldrig blir firad tillräckligt. HON som är över 50??? Vem är viktigare? Barn eller nån på 50??) Hon skickar inte ens ett kort eller vill Skypa på mina barns födelsedagar...Förväntar mig inga presenter eller nåt, men omtanke?
Som sagt, hon har fler problem än detta :)

Som Paul sa, NI kommer alltid komma ihåg och NI är de viktigaset i Tors liv - och kommer alltid vara! Och just i år så har han ju ingen aning om vem som kommer eller inte. Tack och lov! :)

Vad tråkigt! Vad sägs om skype på tisdag?

Låter bra =) Jag slutar vid 17 så jag är fri efter det.