MsBree

Tor har fortsatt feber & är en liten ynklig tott - fast han är så söt, för han försöker vara lika glad som vanligt i all fall. Typ i natt, han vaknade för att han var så varm & han grät & grät & mitt i all denna gråt började han nysa. Vilket fick liten att temporärt glömma hur ledsen han var, för nysa är ju något roligt! Så han började skratta - fortfarande med stora tårar på kinderna. Paul hakade snabbt på det glada temat & började fejknysa, vilket fick Tor att typ kikna av skratt & så kunde vi somna om ett tag till.

 

Vid fem klev Paul upp för att ta det tidiga Guelph-tåget till jobbet (bilen står ju fortfarande på stationen i Milton) & vad som händer sen är något som jag tror att vi kommer att kunna skratta åt snart, men som jag i nuläget har SÅ dåligt samvete för. Jag ligger & sover & Paul smyger över för att ge mig en hejdå-puss. Vanligtvis vaknar jag till när han är på min sida av sängen, men idag var jag så trött att jag inte registrerade någonting innan hans skägg kittlade mig på läppen (han har inte hittat sin elektriska rakapparat, så han dras fortfarande med sitt Halloween skägg). I mitt trötta, yrvakna, skick var jag 100% säker på att jag hade en sån här på läppen... Förstå paniken. Så jag SKRIIIIKER & smäller till med handen, naturligtvis rakt i ansiktet på stackars Paul. Kul sätt att starta dagen på, örfilad av sin fru...