Eight years...
För åtta år sen landade jag i Kanada - det var en lika varm höstdag som vad det är nu, kring 30 grader, & jag trodde att jag hamnat i fel land. Inte kunde väl Kanada vara så varmt?! Minns hur jag åkte in mot Toronto i min taxi, hur husen växte sig större & större & det var en märklig känsla i bröstet - en känsla av "nu händer det", nervositet & en liten röst som undrade vad sjutton jag gjorde.
Att se stan som ska bli ens nya hem för första gången... det är inte varje dag man gör den resan! Men jag hoppas att jag en dag ska få visa upp Guelph för någon som kommer hit för första gången för att bosätta sig. I morse mötte vi nämligen upp med den här gruppen:
Tillsammans hoppas vi kunna sponsra & stötta en flyktingfamilj så att Kanada öppnar sina dörrar & tar emot dem. Det är nämligen så här, att flyktingar tas in ytterst sporadiskt & vill man göra något åt det - ja då är det bara att försöka hitta en grupp om fem eldsjälar som gemensamt skickar in en ansökan om att sponsra en eller flera flyktingar under deras första år i landet. Som princip tycker jag ju att detta är BULL SHIT - staten ska ta sitt ansvaret både moraliskt & ekonomiskt, men går man runt & väntar på att det ska hända blir ju inget gjort... Så vi får försöka själva & hoppas att våra handlingar kan inspirera andra & i bästa fall sätta ytterligare press på beslutsfattarna! För i nuläget är kanadas flyktingmottagande en skam som inte på något sätt går hand i hand med hur jag upplever kanadensarna själva - ett oerhört generöst folk som vill ställa upp & hjälpa bara de får möjligheten!
Kommentarer
Postat av: Camilla
Vilket bra iniativ av er och hoppas att ert arbete gör så att Kanada öppnar upp sina gränser och hjälper de människor i flykt. Ni alla har ett stort hjärta.
Bilden på lilla Alan berörde alla djupt och det är tråkigt att en bild behövs väcka mänskligheten. Men förhoppningsvis går hjälpen fram.
Och grattis till din åtta års dag ❤️
Kram
Svar:
Ida
Trackback
