MsBree

Sämsta kvällen igår... Lagom till att vi var klara med middagen hörde Pauls jobb av sig med något panikärende & så var det bara att jobba för honom. Så jackpot på att fortsatt underhålla den maniska studsbollen på egen hand. Bestämde mig för att amma för att få ner honom lite i varv, dåligt beslut. Energiknippet Tor hade noll vila i kroppen & demonstrerade detta genom att HUGGA mig i bröstet. Blodvite. Alltså, ursäkta språket, men fy för satan vad ont det gjorde. Har hört lite olika skolor om vad man ska göra när babyn biter, varav vissa mammor har menat att det bästa är att bara spela cool & låtsas som inget hänt. Har dessa människor noll smärtreceptorer? Är det här mammor som går på glödande kol som hobby? För annars ser jag inte hur de fixar att bara fortsätta amma som om inget hänt. Jag skrek. Tor, som fram till skriket tyckte att han hade gjort något ganska roligt, blev rädd & började panikgråta. Själv var jag inte heller långt ifrån tårarna & bara "Paul, NU TAR DU HONOM". Så det gjorde ju inte saken bättre, Tor blev hysterisk när Paul lyfte upp honom & så fortsatte kvällen med babygråt tills dess att de båda slocknade i sängen vid halv tio. Vilket lämnade mig, småblödande & ensam i soffan... & så knatade herr skunk förbi huset & POFF så satt jag där i ett moln som luktade brinnande bildäck. Sa jag SÄMSTA KVÄLLEN?

 

Men det som känns jobbigast är helt klart att Tor bet mig så sjukt hårt att jag nu för första gången sen han föddes bävar inför amningen... Fortsätter han så här vet jag inte om jag pallar att fortsätta amma, det är liksom ingen höjdare att sitta på två tandformade glappande sår på bröstvårtan. Så i fall att någon har ett bra tips på hur vi ska ta oss ur den här svackan så får ni gärna skriva en rad eller två - alla tips mottages tacksamt. Förrutom "spela cool", för gårdagen visade tydligt & klart att jag inte är en cool mamma!