Ännu en nationaldag i Kanada...
Det händer halvsällan nu för tiden, men imorse vaknade jag & längtade hem - HEM TILL SVERIGE. Tack & lov för fina vänner när det känns så. För först kom Helen på besök - jag bjöd på te & muffins & hon gav mig en hollyhock! Vinkade hejdå & fem minuter senare trillade Jess, Lewis & Idris innanför dörren & sen var det ett enda virrvarr av parkhäng, high tea med små smörgås-snittar som Jess tagit med sig & rabarberpaj som jag bakat tills alla ungarna slocknade mer eller mindre samtidigt. & så kom Paul hem tidigare & vi firade med grekisk take out, bubbel & kvällspromenad.
Det har varit en sån där dag då känslorna har legat under ytan & jag gråtit både en & två gånger, men ni vet - inte nödvändigtvis ledsna tårar utan mer känslosamma. Som när jag spelade "Du gamla du fria" för Tor & Daisy & de började dansa till... Tårarna kom men det var mest för att jag tyckte att livet kändes så himla fint!
Kommentarer
Postat av: Ann
Ååh men det är ju bra då att du har så många kompisar som kommer spontant och hälsar på. Jag känner ju inte riktigt någon här i Madison så jag får jobba lite med det. Det är svårt att hitta kompisar i USA tycker jag, alltså jag känner ju många, men har inte hittat många jag skulle kunna hälsa på helt spontant om jag ville, som jag kunnat göra i Sverige.
Hollyhock, är det samma som stockros?
Svar:
Ida
Trackback
