Svacka...

Alltså förlåt för dåligt bloggande, men Tor går igenom någon form av livskris just nu & har dragit med oss i eländet. Han är bara glad om han får vara ute på promenad & då endast om han får fortsätta rakt fram i oändlighet. Försöker vi svänga eller försiktigt föreslå att vi kanske kan bära/åka i den lilla blåa bilen får han spel. I övrigt vill han inte äta, bara amma & så sover han som en kratta. Igår var värsta kvällen ever. Paul var tvungen att gå på ett möte efter jobbet, så jag hade hand om Tor precis hela dagen & istället för att gå till sängs kring 8.30 som han brukar så var det skrik/bit & nypfest fram till klockan 22. Dessutom slog han mig i huvudet med sin vattenkopp så att vattnet sprutade. Den ska vara läckagesäker, så det säger kanske lite om vilket jätteträff han fick till. Jag var så TRÖTT & arg när Paul kom hem att jag satt bakom en Allerstidning & vägrade prata i 40 minuter. Liksom bara ORKADE inte med något annat än att sitta & räkna till tio gång på gång på gång. Tack & lov hade Paul en inbokad ledig dag idag & Daisy åkte upp till deras stuga, så jag har fått lite egentid under dagen & känner mig lite mer läkt. För så som det var igår kände jag bara "Nej nu kastar jag in parenting-handduken, liksom orka skiten!"...
 
Sammanfattningsvis - jag känner mig lite slutkörd i nuläget & fantasin är inte på topp. Känner att jag har lite svårt att komma på vad jag ska blogga om, så om någon har önskemål så får ni jättegärna lämna en kommentar!

Kommentarer
Postat av: Jo

Usch vad jobbigt. Just nu tittar jag på Bumbibjörnarna, bra distraktion och lite nostalgi. Kan vara bra tröst =)

Kram!

Svar: Hahaha! Vilket otroligt roligt förslag på pepp! Tor är än så länge noll intresserad av tecknat, men vi tittar på en vlog på youtube som heter "Our Daily Homestead" & det är typ räddaren i nöden varje gång Tor får ett sammanbrott. Det är det ENDA som kan få honom att glömma bort att han vill gå ut.
Ida

2016-06-11 @ 09:35:05
Postat av: Anonym

Ja alltså, ibland så slår det över..förstår att det tar på krafterna.Men det blir bättre tro mig.
Kram
Gunilla

Svar: Det är oftast OK även när han inte är på bästa humöret, men ibland känns det definitivt lite extra att vi inte har någon hjälp utifrån. Känns som om det gjort så stor skillnad om vi hade haft en stöttande familj som kunnat ta honom en halvdag någon gång då & då. Men men, han är ju liten så kort tid så det är bara att kämpa vidare! Kram & tack för peppen.
Ida

2016-06-11 @ 21:00:03
Postat av: Jo

Jag tänkte på tecknat (eller annan nostalgi) som tröst för dig ;)

Svar: Nja, men jag ska kanske se om jag kan få tag på sommartorpet att titta på - lite Ernst mys hade nog fungerat som bra terapi!
Ida

2016-06-12 @ 10:21:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0