Gråååten...
Det här med att ha blivit mamma... jäklar i min lilla låda vad det har satt igång tårflödet. Det behövs numera väldigt litet för att jag ska bli superkänslig & lipig. Idag var det en sån där härligt fin & perfekt dag - så då blev jag extra känslosam. Grät således för följande random saker:
1) En gammal farbror som åkte förbi i permobil. Han var så liten, skrynklig, böjd & skröplig & så kom jag på att han varit någons fina lilla baby någon gång... TÅRFEST!
2) Tor & jag tog en promenad i parken & han fick syn på ett par stora pojkar (typ 9-10 år) som spelade fotboll. Kotten blev helt till sig & sprang mot dem skrikandes "bo, bo!" & de tog en paus från sitt spel & sparkade bollen till honom & tjoade & skrek när han fick in ett par tåfjuttar. Tyckte att det var så fint att de brydde sig om honom & som ett brev på posten svämmade ögonen över.
3) Vi tittade på en dokumentär om burhöns vs frigående höns & efter ett klipp som visade de vidriga förhållanden som burhöns lever i så intervjuade de en bonde som har frigående höns. De hade analyserat näringsvärdet i hans ägg jämfört med burhönsen & när de berättade att hans ägg var mycket bättre ur näringssynpunk började han gråta för att han blev så glad. Tyckte att det var så rörande att han verkligen brydde sig, att det inte bara var business, så helt plötsligt började jag gråta jag med...
Alltså, snälla säg att det inte bara är jag som blivit världens mest lättrörda människa bara för att jag blivit förälder!
Kommentarer
Svar:
Så kan det ju vara & i ärlighetens namn har jag alltid varit svag för gamla farbröder, minns att jag grät redan som liten när de på nyheterna berättade om gamla gubbar som hade svårt för att få pensionen att räcka till i Ryssland. Äggen däremot... vette tusan om jag lipat för dem innan Tor rörde om i hormongrytan. :)
Ida
Svar:
Nu har jag ju känt dig i... herregud, 14 år, & "stenhjärta" är väl kanske inte direkt den term jag använt för att beskriva dig. :) Men det är klart, när livet ställs på sin spets så blir man ju mer lyhörd för hur skört & fint livet faktiskt är - att det absolut inte är något man bara kan ta för givet. Så jag förstår absolut om du tex blev blödig när du höll Tor för första gången.
Ida
Svar:
Nej fy för barn som far illa, det går bara inte. Jag kan bli lipig bara jag ser ett barn i smutsiga kläder på mataffären - så all annan missär som finns där ute gör för ont att läsa om.
Men fjällrävenjackan? Den måste du nog förklara lite! :)
Ida
Svar:
Hade aldrig tänkt tanken innan Tor föddes, men nu dyker den upp titt som tätt - att alla har varit små ömtåliga bebisar - totally messes with my head! Skönt att höra att det inte bara är jag som tänker så!
Ida
Svar:
Ja, himla duktigt - fast å andra sidan är vi ju väääldigt trevliga att umgås med! :)
Ida
Trackback
