Rememberance Day...
Igår firade vi Remembrance Day här i Kanada - en dag då vi framförallt minns alla som stred i världskrigen. Ser jag till min egen familj var andra världskriget en väldigt svår tid. Min mammas farbröder stred, dog & ligger i omärkta massgravar & hennes mostrar skickades som krigsbarn till Sverige. En verklighet som känns helt overklig idag - i alla fall för oss som lever så skyddat & priveligerat som vad vi gör. Vanligtvis är Remembrance Day en dag då jag tänker på min familjs uppoffringar & känner stolthet för att de stred för en god sak - men det här året kunde jag inte skaka av mig tanken på hur de upplevde den här tiden. Eller kanske framförallt, hur kändes det för dem de där skakiga åren som ledde fram till 1939? Anade de vad som väntade, kunde de ens i sin vildaste fantasi tänka sig att det var på väg att barka käpprätt åt helvete? Eller som jag sa till Paul igår "Do you think their hearts were wrapped in dread?". För det kan mycket väl hända att jag är melodramatisk, att jag målar fan på väggen, men jag kan inte skaka av mig känslan av total doomsday som slog ner i mitt bröst så fort jag förstod att Trump vunnit.
Låg uppe sent igårnatt & läste den här artikeln följt av denna & det bara isar sig i blodet. Känns som om vi befinner oss precis ovanför en volatil krutdunk - det är inte längre en fråga OM det kommer att smälla, det är en fråga om NÄR.
Kommentarer
Postat av: Jo
Det finns några saker som hindrar mig från att gå in i panic mode. Det första är det faktum att USA:s hela politiska system är uppbyggt så att ingen ska kunna bli envåldshärskare. Sedan är det även det att Trump lyckades stöta ifrån sig många i det republikanska partiet så även om de har makten i både representanthuset och senaten så är det inte säkert att de kommer att gå efter hans linje. Sist så är det att jag tror att han sade en jäkla massa bullshit under kampanjen mest för att bli vald och inte för att faktiskt genomföra det. Det är iaf vad jag hoppas.
Svar:
Ida
Postat av: Jo
Helt rätt inställning =)
Trackback
