Sjuk igen...
Men jag orkar inte, vi är sjuka igen. Så istället för att njuta av långhelgen som precis varit så har vi iställlet haft en hängig liten Tor som mest varit ledsen hela tiden. Blir lite tungt när ens egen energi inte ligger på topp. Värst mådde vi i måndags, då det var meningen att vi skulle åka & hälsa på Pauls föräldrar. Pauls pappa har nämligen precis kommit hem från sjukhuset, så tanken var att vi skulle fira det samt deras bröllopsdag - men det var vi tvugna att ställa in. Går ju inte att dyka upp & bara "GRATTIS! Vi tog med världens segaste förkylning som present!". Happ, men eftersom vi var optimistiska in i det sista om att vi kanske skulle kunna åka i alla fall så stannade jag uppe halva natten mot måndag & bakade världens maffigaste pumpa cheesecake:
Alltså... Det här är inget man svänger ihop på en höft. Det här är något jag möjligtvis hade kunnat tänka mig att laga en gång per år - för något riktigt festligt. OCH SÅ KAN VI INTE ÅKA... BARA ORKA. Så nu sitter vi här med världens största cheesecake & EN sketen familjemedlem som äter den. Vi testade med Tor & hans reaktion var att plocka upp biten, vifta med den i luften & säga "chicken, chicken!" & sedan gråtandes drämma den i golvet när vi sa nej... Prackade en kvart av kakan på en granne, så det är i alla fall lite bättre för Pauls midjeomfång. För tydligen är den jättegod - så pass att Paul vågade sig på frågan om vi inte kunde göra cheese cake till en årlig 6-september tradition. Ni förstår, vi firar också ett speciellt anniversary idag - det är nämligen nio år sen jag först landade i Kanada. Vilket sjukling-gänget firade med flingor till middag eftersom jag inte orkade laga mat & det kändes bortkastat med takeout eftersom Tor var på så himla dåligt humör. Då kändes det liksom lika bra att bara gå all in på misären... Jaaa, jag vet att jag är en enda gnällhög just nu - men jag avslutar med den här bilden från vår promenad idag:
Skulle vara snäll & gå & köpa kaffe åt Paul & City of Guelph hade stängt av trottoaren på ena sidan av vägen & hänvisade med en skylt alla att använda trottoaren på andra sidan gatan... Kändes som om den där andra "trottoaren" liksom i ett nötskal förkroppsligade hur de senaste dagarna varit. Minus sömnbrist...
Kommentarer
Postat av: Jo
Gnällhöga på du bara, lika bra att ta allt på en gång så är det gjort =)
Oj! Ja, det är 9 år sedan!! Helt otroligt vad tiden går, vet att det är sjukt klyschigt att säga men det är ju sant. Swisch säger det!
Svar:
Ida
Postat av: Malin C
Men åh va synd! Och kakan ser fantastisk ut...
Vi härmas som vanligt och vi har precis haft förkylning nr två. Missade min kompis möhippa i helgen, så nu MÅSTE vi vara friska till helgen när bröllopet är. Cesar har börjat förskolan nu morr...
Hoppas att ni mår bättre snart och att göra kakan till en tradition låter toppen!
Svar:
Ida
Trackback
