Det här med att vara hemmafru...

Tror inte att jag riktigt berört den här frågan innan men efter att ha läst Linnéas inlägg (& kommentarer) om jämställda förhållanden tänkte jag försöka utveckla mina tankar kring frågan. Det blir nämligen väldigt lätt så att konceptet hemmafru kopplas ihop med oerhört negativa epitet, värdeladdade ord så som:
 
Understimulerad
Förnedrande
Snyltare/Gold digger
Kvinnofälla
 
Så här, jag tror att det finns fördommar mot allt som inte följer normen & i länder som fokuserar mycket på individen, så som i Sverige, blir det lätt att man dömmer de som inte följer medelvägen = har ett avlönat jobb. Men kreativitet & intellekt är inte knutet till ett 9-5 jobb. Inte heller behöver det faktum att man är hemma betyda att man måste tigga & be mannen om fickpengar eller att man utnyttjar någon. Kvinnofälla då... självklart ligger man sämre till om man varit borta från arbetsmarknaden & vill in igen. Likaså ligger man efter med pensionen. Men om vi tar vår situation som ett exempel, eftersom jag tror att den är rätt vanlig utanför Sverige, så finns det helt enkelt inte så mycket val i nuläget annat än att jag är hemma med Tor. Den billigaste dagisplatsen, hos en outbildad privatperson som driver verksamheten oregistrerad från sitt eget hem, ligger på 270kr per dag. Hur många hemma i Sverige hade känt sig bekväma med det arrangemanget? Registrerad dagisplats då? Tja, då lägger du ut minst 10.000 kronor i månaden. Relatera det till hur mycket du får ut efter lön & helt plötsligt känns det kanske inte så himla självklart att prioritera pensionssparandet i alla lägen...
 
Om vi nu ponerar att jag varit benhård på att JAG MÅSTE JOBBA FÖR ALLT ANNAT ÄR INTE JÄMSTÄLLT... hur hade livet sett ut då? Tja, eftersom jag slutade min PhD & inte kan tänka mig en framtid inom geologin (så himla bränd av tiden på UofT) hade jag varit tvungen att ta ett lågbetalt jobb som i bästa fall täckt Tors dagisplats, men troligtvis inte. Jag hade varit ifrån honom hela dagen & hans chanser att lära sig svenska hade varit i princip noll eftersom jag dessvärre hemfaller till engelskan när jag är trött. Sen gissar jag på att den lilla lediga tid som blivit över på kvällarna gått till att försöka hålla någon sorts ordning på hemmet/tom-titta på Netflix. Som det är nu kanske jag inte bygger upp några pensionspengar (men det är inte för att Paul förvägrar mig pengar, utan mer för att vi fortfarande jobbar på att bli bättre rent ekonomiskt & vi inte riktigt kommit till det här stadiet ännu) - MEN Tor får tillbringa dagarna med mig & jag har ork att prata svenska åtminstone större delen av tiden. Dessutom har jag energin att hålla igång min kurs på 50%, huset ser någorlunda ut, vi äter rätt vettigt & när Tor sover fixar jag med hönsen & trädgården, vilket vissa kanske sett som en chore men för mig fungerar som terapi för typ ALLT & jag är så otroligt mycket lyckligare idag än vad jag var när jag jobbade heltid. 
 
Men om jag ska försöka avrund på något sätt... kanske att vi alla behöver jobba på att vidga våra vyer lite, vara lite mindre fördomsfulla? Hemmafruar är inte gulliga, inkompetenta, bullmammor. Lika lite som att den kompetenta yrkeskvinnan skulle vara känslokall.

Kommentarer
Postat av: Jo

Folk är ju sjukt dömande (jag inkluderad =)) men i slutändan handlar det ju om vad som funkar för en själv och ens egna familj.

Jag läste en krönika för någon vecka sedan som hette "Nej, kvinnor kan inte få allt" men att slutklämmen var att det kan inte män heller (https://www.svd.se/nej-kvinnor-kan-inte-fa-allt). Att när det kommer till att vara familjeförälder och karriärperson så går det inte ihop ordentligt, något måste ge vika. Hon menar att kanske är det inte i 30-års åldern, då de flesta är småbarnsföräldrar, som karriären ska ta fart? Kanske ska vi ändra vårt sätt att se på ålder, familj och karriär.

Det var mitt inlägg i debatten =)

Kram på dig!

Svar: Jag tror att hon har en väldigt bra poäng med att något måste ändras gällande synen på äldre. Har precis läst den här artikeln:
http://www.economist.com/node/15867833

& om man ser på det ur den här vinkeln så är det ju viktigt för alla att se till så att även äldre personer har möjlighet till en karriär. Det sista vi vill är att ha en massa missnöjda fattigpensionärer som gått i pension vid 60...

& nej, män kan verkligen inte få allt de heller. Paul missar så mycket av Tors utveckling, något han är smärtsamt medveten om. Men att hitta en balans där det fungerar optimalt för alla... tja, hittar man den så är det kanske läge att skriva en best seller!
Ida

2017-04-21 @ 10:34:25
Postat av: Anna

Don't get me started!! Om du visste hur många gånger jag fått frågan av bekanta i Sverige, men vad gör du hela dagarna? Har som du försökt förklara för svenska och norska vänner om saker som kostnader, vård av sjukt barn etc. Erkänner att jag vid flera tillfällen sagt att vi är här i Kanada (tidigare USA) pga Teds jobb, men att jag inte har arbetstillstånd... Har liksom inte orkat att alltid behöva försvara att vi valt att leva på ett sätt som inte längre är standard i Sverige. Eftersom allt ska var så lika där, allt från kläder till enkla saker som taco på fredagar! Verkar ju som om man är lite rebell bara för att man äter tacos på en måndag när man läser om folks matvanor. Tror att efter 25 år borta från Sverige skulle det bli olika saker som skulle vara svårt att komma tillbaka till. Fram för olika säger jag! Dessutom skulle det kännas mycket märkligt för mig som utbildad specialpedagog att lämna barn hos outbildad personal, eller ha en svensk au-pair och samtidigt jobba med andra barn. Ha en trevlig helg!

Svar: Först av allt, haha - jag får alltid lite dåligt samvete om vi äter tacos på en torsdag, måste helt klart sluta med det!
& kan verkligen tänka mig att det skulle kännas jättemärkligt & olustigt att lämna barnen till någon som man känner har mycket sämre kompetens än en själv...

Sen det här med att "skylla" på att inte ha arbetstillstånd. Känner många inom SWEA som är utbildade läkare, tandläkare etc & som blivit hemmafruar för att det helt enkelt är för komplicerat att få tillstånd att praktisera med en utländsk examen. Så de har ju verkligen en anledning & ändå blir de ifrågasatta - kan bli så himla trött...
Ida

2017-04-21 @ 22:25:18
Postat av: Maria

Så himla rätt. När man är inne i ekorrhjulet här i Sverige och åren rullar på, båda jobbar heltid (för man knappt har tanke eller val att göra annat) och jagar efter saker att spendera fulltidslönerna på,jag blinkade en gång och mina killar är 20 och 25!!? Fick barn väldigt ung, kavlade upp ärmarna och skulle klara ALLT...och snyggt också. Vi gjorde det absolut men hade jag/vi (med år av erfarenhet) ALDRIG gjort om det. Klart man vill hänga med sina ungar 24/7! hur kan det ens ifrågasättas? Som ni nämner, åka iväg och jobba 10 timmar om dan och betala någon annan för att umgås/uppfostra sina barn, låter ju sjukt i text. Vi hade bott skitbilligt och jag hade aldrig lämnat bort dom. Njut av möjligheten alla ni som kan och väjer att i lugn och ro njuta av barnen som man själv valt att skaffa, man eller kvinna, bästa valet.

Svar: Vilken fin kommentar Maria, tack!
Det är en sak som jag är väldigt tacksam för här i Kanada, att man faktiskt har valet att stanna hemma med sina barn utan att folk ser ner på en. Känns inte som om det hade varit fallet i Sverige...
Ida

2017-04-22 @ 09:00:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0