MsBree

När jag var liten, kanske fyra år gammal så där, så dog en hel massa av min mammas släktingar på en & samma gång. Det var som en epidemi & jag minns att jag sa till mamma "Men nu får de sluta dö där i Finland!". Nu, så här 30 år senare, känner jag samma sak - bara det att Finland är utbytt mot Sverige. Idag fick jag nämligen veta att min ena gammelmoster, farmors syster, har 1-2 veckor kvar i livet... Var väl inte så att jag var på direkt topphumör innan jag läste mailet men snacka om att den här uppdateringen kändes som ett rejält knytnävsslag i magen. Orkade liksom inte ens gråta utan satt bara & stirrade rakt ut i luften. Det enda jag känner mig glad för i nuläget är att vi tog tiden att åka & hälsa på alla farmors systrar när vi var i Sverige. Hade känts så otroligt jobbigt om vi inte hade tagit oss tiden att se dem & krama om dem allihop.

 

Beställde ett minnesträd till farmor igår, men jag antar att jag helt enkelt får jag plocka fram katalogen en gång till & försöka hitta ytterligare ett träd... Men sen är det tvärstopp - så till alla i Sverige, sluta dö!