MsBree

Måste bara få dela med mig av den här lilla historien, för den gjorde både Paul & mig så himla glada... Igårmorse lämnade vi av Tor på förskolan & stressade sedan iväg för att köpa tårta, ballonger & annat party-relaterat. Som vanligt var det stressigt & vi svettades runt i affär efter affär i 110 & svängde slutligen in på vår ballongaffär för att placera en order för pickup. När vi kommer in står en äldre man & pratar med butiksägaren, så vi hänger bland hyllorna i närheten & väntar, vilket gör att vi hör delar av konversationen. Mannen i fråga letar efter någon som hon inte har & hon börjar föreslå en rad affärer som är typiska Ida-affärer (i.e. pyssel) & avslutar med att säga "perhaps Michaels, you know in the cupcake section?". Um, & här gick det ju liksom inte att INTE bryta in & fråga vad det var han letade efter. Visar sig att den lille farbrorn & hans fru tillbringat de senaste månaderna med att bygga upp ett gigantisk miniatyrlandskap inför julen. Tåg, skolhus, trailerpark (Alltså, vi har skrattat så mycket åt det faktum att de till & med lagt till en trailerpark, för inget säger väl Christmas så mycket som en trailerpark?!) - allt elektrifierat & nu var de ÄNTLIGEN klara med allt förrutom att de kommit på att de inte hade några kanadensiska flaggstänger. Så därför bestämde de sig för att köpa små flaggor på tandpetare, bara det att det inte fanns att köpa någonstans & nu stod han där - den lille skäggige gubben - & såg helt punkterad ut för att han varit på vartenda affär han hade kunnat komma på utan att få napp. Paul & jag sitter alltid på att litet lager kanadensiska & svenska flaggor, så att vi kan fira födelsedagar & nationaldagar, så vi bara tittade på varandra & erbjöd honom våra flaggor på studs... & han började gråta av glädje! Alltså tänk er, en liten skäggig farbror - inte helt olik jultomten - som står & gråter för att vi erbjudit honom våra flaggtandpetare. Det var så himla sött & lite hjärtskärande på samma gång, att göra någon SÅ glad för något SÅ litet!