Her fire went out...

Gårdagen var verkligen jättetung. Först all stress med att Queen Mary mådde dåligt & så försöka leka veterinär på det. Sen att se henne dö mitt framför ögonen på oss... Var med när vi avlivade min barndomskatt, men det här var något helt annorlunda. Även fast vår katt var i väldigt dåligt skick upplevde jag det ändå som om han somnade in & det var verkligen inte fallet igår... Fy så hemskt. Någonstans fanns väl ett litet hopp om att hon skulle kunna få en akut kalciuminjektion & på något vänster klara sig, men jag förstod redan när de sprang iväg med henne att det nog var helkört. Så beskedet från veterinären & det här jobbiga med att gråta över en höna... Mår ens katt dåligt har folk överlag mycket lättare att förstå har jag märkt, höns räknas inte på samma sätt, så även fastän veterinären var jättegullig kändes det dumt att stå där & gråta... Vilket i sig blev ytterligare ett jättejobbigt moment. 
 
& så Tor. När vi stod i lobbyn med vår tomma låda blev han helt orolig & började fråga vart Queen Mary var, "Mamma, no forget Queen Mary! Where is she? She come home to our house?!"... Kände mig så himla ställd över att behöva ta den konversationen precis just där & då - fortfarande gråtandes - men det gick ju inte att komma undan. Ville inte säga att hon somnat, det kändes som ett säkert sätt att få honom att bli rädd för att gå & lägga sig så jag drog på själva förklaringen & berättade istället att hon var så sjuk att hon inte kunde komma med oss hem. Vilket resulterade i att Tor förklarade att "But mamma, doctor makes her better. I go talk to doctor now!" Förklarade att det tyvärr inte gick & Tor la sig platt på golvet & grät, men sen hände det... Han slutar gråta, kommer upp nära, nära, & säger "Mamma, her fire went out?". Har ingen aning om vart det kom ifrån, men det kändes som en så perfekt summering. Gav honom en stor kram & sa "Yes honey, her fire went out, but it was such a pretty fire we'll always remember it & we can talk about her anytime you want". Min lilla fina unge... Fortfarande så liten men så klok ändå!
 

Kommentarer
Postat av: Jo

Men gullet! Så fint, han måste ju ha hört det någonstans vid något tillfälle och så kom det fram nu.

Stor kram till er!

Svar: Jag har verkligen ingen aning om vart det kom ifrån, inte från oss i alla fall - vi behövde aldrig riktigt prata med honom om farmor. I vilket fall, de där orden blev faktiskt till väldigt stor tröst för mig med. Vi har pratat vidare om det idag & han blir ledsen när jag säger att QM inte kommer att kunna komma hem, men lugnar ner sig när vi pratar om hennes eld & att vi kan tända ljus & minnas henne tillsammans. Kram
Ida

2017-12-05 @ 15:43:17
Postat av: Anonym

Barn har förmågan att sätta ord på saker så att man baxnar! 🤗 Så roligt att du är tillbaka, kollade ibland och blev nästan lite orolig 😯 Fantastiskt jobb med lägenheten! Är verkligen imponerad.
Kram

Svar: Tack! Det var som sagt alldeles för mycket jobb där ett tag, men nu när allt är klart känns det jättebra & jag är så lycklig över att det blev så fint i slutändan. För jag misströstade definitivt i perioder...
Ida

2017-12-06 @ 18:46:16
Postat av: Maria Årzén

....och nu sitter jag också och gråter över en höna, som inte ens är min!!? Men hur sött och klokt mitt i all sorgsamhet.

Svar: Visst var det bra? & så fint att du blev lite tårögd där över stackars QM.
Ida

2017-12-06 @ 20:05:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0