Purging...

Som jag skrivit om tidigare så var 2017 året då jag i princip blev helt livrädd för att bli en gammal människa som sitter på ett berg av pinaler. Vill verkligen inte drunkna i gamla prylar, varken mina eller Pauls. Nej, jag vill ha ordning & reda & göra mig av med allt sånt som vi har kvar "bara för att". De senaste månaderna har jag därför ryckt tag i diverse garderober & skåp & fått det hela att bli lite bättre, men det dräller fortfarande av prylar som vi aldrig använder & jag började i ärlighetens namn att misströsta. Det är så himla svårt att röja & få det fint när man: 1) har en 3-åring, 2) har en 47-åring. Stundtals så har det verkligen känts som om det har varit Tor & Paul mot mig & det här har lett till en himla massa frustration från min sida. Men så råkade jag ramla över en bok skriven specifikt om hur man ska städa mer effektivt & även om det kanske inte låter som världens mest spännade läsning så känner jag att den definitivt har ändrat om på spelplanen. För det första, istället för att snurra runt & städa lite här & lite där jag bestämt mig för att följa den rekommenderade ordning för hur man ska börja sin rensning - följaktligen rensar jag i nuläget bland mina/våra kläder. Det är faktiskt mycket lättare att ägna sig åt en kategori åt taget istället för att småplocka en hel dag & ändå inte känna det som om man fått något gjort. Nu hivar jag istället ut alla grejer på en gång i tre högar - behålla, donera, slänga - så går jag igenom allt på en gång & då märks det verkligen skillnad. Jag kan liksom få igen lådorna i byrån igen! Dessutom så är plaggen som ligger i lådorna sånt som jag faktiskt tycker någorlunda om, vilket gör hela processen med att klä på sig mycket lättare - jag behöver liksom inte längre gräva runt bland en massa saker som jag inte gillar/inte passar i/har en fläck. Bara mängden underkläder som jag haft kvar sen "innan Tor" (som verkligen inte passar längre), så otroligt mycket onödig plats det tagit! Eller den där regnjackan som haft en dragkedja som krånglat sen dag ett, så dumt att behålla när jag ändå har en annan regnjacka som fungerar hur bra som helst! Sen försöker jag även jobba enligt principen att bara behålla sånt som "sparks joy", men där är jag ju inte riktigt än för i nuläget innehåller min garderob kanske ett plagg som uppfyller det kriteriet så det hade ju blivit lite magert på klädfronten om jag gjort mig av med allt annat... & slutligen försöker jag också se till att allt i vårt hem har en angiven plats. Med andra ord, jag vill sluta med min ovana att bara köra in saker helt random i olika skåp för att få dem ur vägen. Det här är verkligen inget litet projekt, men jag tänker att jag ger mig själv 6 månader & så får vi se hur det ser ut till juni. Förhoppningsvis mycket bättre överlag & så håller jag tummar & tår för att även Paul ska drabbas av lite inspiration...  

Kommentarer
Postat av: Camilla

Heja dig! Att rensa är inte kul men ack så skönt för varje pinal man kastar/donerar.

Svar: Jätteskön känsla - för mig i alla fall, Paul har bara grov ångest. Så jag pratar inte så mycket med honom om det utan kör mer mitt egna lilla race...
Ida

2017-12-14 @ 08:33:54
Postat av: Alex

bara läste inledningen och tänkte " hon måste börja med KM!" haha visst är de underbart!? är inte klar med vårt hus än, tar ju lite tid när man har en ettåring... men jag ÄLSKAR att öppna en låda och se mina kläder KM vikta.. köpte boken på grekiska till en av mina svägerskor (som älskar sortering och heminredning. ingen pik :P ) i år

Svar: Det är helt fantastiskt! Jag kommer nog aldrig att tacka mina skor innan jag går & lägger mig på kvällen, men jag ser verkligen på prylar på ett helt annat sätt nu - det känns plötsligt överkomligt! Har börjat vika Tors kläder enligt KM & det är precis som du säger en härlig känsla av att öppna lådorna nu.
Men sen har jag insett att man måste vara mottaglig för att gilla KM. Råkade nämna boken till Pauls mamma & det visar sig att hon läst den & AVSKYR den. Jag tror att den helt enkelt är för obehaglig för henne att läsa, så hon väljer att fokusera på helt andra saker än vad jag gör. Tex så anser hon att KM måste ha en diagnos för att föra en dialog med sina saker på det sätt som hon beskriver det, medan jag tänker att det nog är mer kulturellt... Det är väl som med så mycket annat i livet, man måste själv vilja uppnå en förändring för att faktiskt kunna genomföra den.
Ida

2017-12-14 @ 16:47:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0