RIP Queen Mary...

Så himla ledsen just nu, min fina Queen Mary dog just. Hon har varit lite småhängig hela helgen, så där att jag haft ögonen på henne men inte något som verkligen fått mig orolig. Bara att hon liksom inte varit med på de vanliga hönstokerierna. Men så imorse, efter att jag lämnat Tor på förskolan, kände jag att jag var tvungen att gå & titta till henne & då hittade jag henne liggandes på marken bakom vårt hönshus. Hon var helt uppburrad & reagerade inte nämnvärt när jag plockade upp henne - så då insåg jag att det verkligen inte alls stod bra till. Apatiska höns är liksom inte normen. Så jag panikdrog upp en jättestor rubbermaidlåda från källaren, riggade upp den i vårt gästrum & installerade henne i den. Fick henne att dricka lite & till & med äta lite mat - så jag hade ändå hopp om att jag skulle kunna få det att vända bara jag kunde värma upp henne lite. Men kring två-snåret när jag kollade till henne bar inte hennes ben längre & jag insåg att nu var det bara att försöka ta henne till en veterinär eller så var det helkört. Men som sagt... inga veterinärer vill se tamhöns, så i ren panik ringde jag min vän Liz, som jobbat som veterinär tidigare, & frågade om hon hade något uppslag. Hon föreslog att jag antingen skulle fortsätta behandlingen hemma eller ta in QM till universitetets akutmottagning för exotiska djur - med förhoppningen att de skulle ta emot henne. Ringde & de lovade att ta en titt så länge hon inte hade något resperatoriskt. Liz var snäll nog att köra Tor & mig dit & så fick vi checka in i väntrummet. Där vi väntade & väntade & väntade tills Queen Mary helt plötsligt började krampa & skrika. Sprang bort till receptionen & bara "snälla, snälla någon - hjälp henne!" & en sköterska fick eld i baken, ryckte tag i lådan & sprang iväg med henne... men det fanns inget att göra, hon var död när hon kom fram till veterinären. 
 
& jag vet att det "bara är en höna" & att folk land & rike runt just nu lassar upp lite mer kyckling på sina middagstallrikar & inte bryr sig ett dugg om en höna mer eller mindre dött idag, men ni vet... jag hade fött upp henne sen hon var en dag gammal... Hon kom när jag visslade, hon pratade med mig på sitt eget lilla bockbock språk, hängde jämt med mig i trädgården & det gör verkligen jätteont just nu, så pass att jag fulgrät när jag kom hem. Kommer att sakna min vackra QM så mycket. 

Kommentarer
Postat av: Pauline Down Under

Vet ej om min kommentar gick fram, sa jag testar igen.

Ah nej, beklagar! Jag forstar verkligen hur du menar. Jag var helt emot att ha hons och trodde aldrig att jag skulle gilla dem men det tog en vecka sedan blev jag en crazy chicken lady. De ar sadana personligheter och det ar ju darfor sa manga alskar att ha hons som pets ocksa. Stackars QM.
Det varsta ar att man ar sa maktlos. Jag har last att ofta ar det redan for sent tyvarr nar man marker att honsen borjar bli krassliga, att de visar symptom sa sent. :-(
Kram pa dig. Kanner med dig.

Svar: Så skönt med någon som förstår! De är ju verkligen så otroligt sociala & roliga små djur, de blir verkligen en del av familjen även om de inte bor inne i huset. För mig har hönsen också varit en så stor glädjekälla det här året, typ mina happy pills, att det verkligen känds helt förfärligt sorgligt just nu. Trodde aldrig att jag skulle sitta på golvet rakt upp & ner & grina ögonen ur mig för en höna, but there it is...
& veterinären sa precis samma sak. Eftersom de är bytesdjur gör de allt för att dölja att de är svaga. Dessutom vill de inte heller visa sig svaga för resten av flocken eftersom sjuka djur ofta stöts ut. Så ja, när man väl märker att de är sjuka är det ofta för sent. Men jag kan inte låta bli att tänka att jag skulle ha tagit de symptom jag såg på större allvar tidigare...
Ida

2017-12-05 @ 00:17:15
Postat av: Maria Årzén

Men ååååh så himla sorgligt! Det är klart att man sörjer vilket djur man än låter sig ha.

Kram!!

Svar: Ja det var verkligen så himla sorgligt. Kunde inte ens hålla uppe skenet för Tor. :( Men det känns i alla fall som om vi har haft ett par bra samtal om döden nu på morgonen idag, så han börjar acceptera att QM inte kommer att komma tillbaka hem.
Ida

2017-12-05 @ 09:17:03
Postat av: Jo

Nej vad tråkigt! Så ledsen för din skull =(

Tröstkram!

Svar: Ja det var verkligen inte vad jag behövde som avslutning på det här året... Men det var väl som jag sa redan i februari, kan inte vänta på att 2017 ska ta slut!
Ida

2017-12-05 @ 15:39:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0