RIP Queen Mary...
Så himla ledsen just nu, min fina Queen Mary dog just. Hon har varit lite småhängig hela helgen, så där att jag haft ögonen på henne men inte något som verkligen fått mig orolig. Bara att hon liksom inte varit med på de vanliga hönstokerierna. Men så imorse, efter att jag lämnat Tor på förskolan, kände jag att jag var tvungen att gå & titta till henne & då hittade jag henne liggandes på marken bakom vårt hönshus. Hon var helt uppburrad & reagerade inte nämnvärt när jag plockade upp henne - så då insåg jag att det verkligen inte alls stod bra till. Apatiska höns är liksom inte normen. Så jag panikdrog upp en jättestor rubbermaidlåda från källaren, riggade upp den i vårt gästrum & installerade henne i den. Fick henne att dricka lite & till & med äta lite mat - så jag hade ändå hopp om att jag skulle kunna få det att vända bara jag kunde värma upp henne lite. Men kring två-snåret när jag kollade till henne bar inte hennes ben längre & jag insåg att nu var det bara att försöka ta henne till en veterinär eller så var det helkört. Men som sagt... inga veterinärer vill se tamhöns, så i ren panik ringde jag min vän Liz, som jobbat som veterinär tidigare, & frågade om hon hade något uppslag. Hon föreslog att jag antingen skulle fortsätta behandlingen hemma eller ta in QM till universitetets akutmottagning för exotiska djur - med förhoppningen att de skulle ta emot henne. Ringde & de lovade att ta en titt så länge hon inte hade något resperatoriskt. Liz var snäll nog att köra Tor & mig dit & så fick vi checka in i väntrummet. Där vi väntade & väntade & väntade tills Queen Mary helt plötsligt började krampa & skrika. Sprang bort till receptionen & bara "snälla, snälla någon - hjälp henne!" & en sköterska fick eld i baken, ryckte tag i lådan & sprang iväg med henne... men det fanns inget att göra, hon var död när hon kom fram till veterinären.
& jag vet att det "bara är en höna" & att folk land & rike runt just nu lassar upp lite mer kyckling på sina middagstallrikar & inte bryr sig ett dugg om en höna mer eller mindre dött idag, men ni vet... jag hade fött upp henne sen hon var en dag gammal... Hon kom när jag visslade, hon pratade med mig på sitt eget lilla bockbock språk, hängde jämt med mig i trädgården & det gör verkligen jätteont just nu, så pass att jag fulgrät när jag kom hem. Kommer att sakna min vackra QM så mycket.
Kommentarer
Postat av: Pauline Down Under
Vet ej om min kommentar gick fram, sa jag testar igen.
Ah nej, beklagar! Jag forstar verkligen hur du menar. Jag var helt emot att ha hons och trodde aldrig att jag skulle gilla dem men det tog en vecka sedan blev jag en crazy chicken lady. De ar sadana personligheter och det ar ju darfor sa manga alskar att ha hons som pets ocksa. Stackars QM.
Det varsta ar att man ar sa maktlos. Jag har last att ofta ar det redan for sent tyvarr nar man marker att honsen borjar bli krassliga, att de visar symptom sa sent. :-(
Kram pa dig. Kanner med dig.
Svar:
Ida
Postat av: Maria Årzén
Men ååååh så himla sorgligt! Det är klart att man sörjer vilket djur man än låter sig ha.
Kram!!
Svar:
Ida
Postat av: Jo
Nej vad tråkigt! Så ledsen för din skull =(
Tröstkram!
Svar:
Ida
Trackback