Engelska B1!
Så himla glad, fick mitt antagningsbesked för Engelska B1 till hösten! Var väl egentligen ingen överraskning, det hade känts hemskt märkligt om jag inte fått gå kursen - men alla som väntat på antagningsbesked kan säkert ändå känna igen sig i lättnaden av att ha det helt avklarat! Jag har ju verkligen älskat att plugga engelska det senaste året, så jag ser redan nu fram emot höst-terminen. Är egentligen inte den typen av person som bara, "åh, hösten - nystart, stickade tröjor & mustiga färger!", utan är snarare den som får ångest så fort jag känner att slutet på sommaren börjar närma sig (typ så fort midsommar passerat). Inte i år dock, nej nu längtar jag på riktigt efter september! Sen att Tor är inskriven & klar för att börja dagis två mornar i veckan gör ju helt klart sitt till. LYXEN i att få tre timmar varje onsdag OCH fredag för mig själv & mina studier - priceless. Det är nämligen inte alltid så himla lätt att koncentrera sig på en arbetsuppgift med en hyper 2-åring sittande på sitt huvud...
Kommentarer
Svar:
Tack! Hoppas att det ska gå bra med dagisplatsen, det blir ju helt klart en omställning för Tor - men vi kan ju inte sitta ihop som ler & långhalm för resten av livet så två 3-timmarspass i veckan känns som en bra mjukstart.
Ida
Svar:
Först av allt, grattis! Vad roligt för er & spännande! Förstår C det eller är det något ni inte berättat än?
& man klarar ju det man måste. :) Det har definitivt varit tufft att ta hand om Tor + plugga samtidigt vissa gånger, men för mig har det verkligen betytt så oerhört mycket att få använda hjärnan igen att det varit värt allt slit. Sen kan man ju önska mer avlastning, men jag har insett att det inte är något jag kan gå runt & direkt hoppas på eller förvänta mig - så det har bara varit att göra det bästa av situationen & tänka lite att "sova får jag göra när jag dör". :)
Ida
Svar:
Det känns jättebra - hoppas bara att inskolningen ska gå bra... Här lämnar man bara & drar, så jag känner mig rätt orolig för den biten.
Ida
Svar:
Haha! Det där är nog rätt vanligt. Själv förklarade jag att det räckte med min katt när mina föräldrar berättade att jag skulle få ett syskon. Min favorit är nog ändå en bekant som jag har här vars son hellre ville ha en iller. :D
Ida
Trackback
