Jag gick & la mig...
Fick ett mail idag från en väldigt god vän, den andra personen jag lärde känna här i Kanada för att vara mer exakt. Bröstcancer, cellgifter, operation... Kände hur all energi rann ur kroppen när jag läste hennes mail. Det var nästan som att slå av en strömbrytare, kroppen bara stängde ner & jag fick helt enkelt gå & lägga mig. Grät inte utan kände mig mest tom. Tom & väldigt mörk, för det här har ju blivit året som närmast blivit synonymt med döden för mig, så tankarna gick i heldeppiga, fatalistiska, banor "Jaha, så ska hon också dö. Undrar vem det blir nästa gång"... Det är som om döden har blivit inte bara oundviklig, men oundviklig det här året. Klarar vi oss fram till nyårsskiftet är det ett smärre mirakel...
& sen kom Tor & hoppade på min mage & jag fick ta till någon väl dold energireserv & masa mig upp ur sängen. The show must go on and all that. Happ, så nu blir det till att googla på uppslag för vad jag kan påta ner i ett care package. Uppslag mottages tacksamt.
Kommentarer
Postat av: Bean
När min väninna blev sjuk funderade jag mycket över hur jag kunde vara ett bra stöd för henne. Vi bor inte i samma stad och hon ville inte ha besök, så jag skickade en sms-uppdatering varje vecka av livet i största allmänhet (och som inte behövde besvaras). Hon älskar att läsa men kunde inte när hon var sjuk och jag skickade därför skvallertidningar. Bra distraktion. Mat/godis var ju inget alternativ pga allt illamående. Allt har gått bra för henne, men det har tagit tid.
Svar:
Ida
Trackback
