MsBree

Som ni alla vet har det senaste halvåret varit väldigt jobbigt. Först & främst att farmor blev sjuk & gick bort, men sen dog även min gammelmoster & så hade vi Pauls föräldrars väldigt stressfyllda flytt på det + att jag försökte få ihop att ha Tor 100% med att plugga 50%. Det har stundtals känts helt övermäktigt & jag har varit så ledsen. Det här med att det inte går en dag utan att jag tänker på farmor gör att det känns närmast övermäktigt att få tillbaka någon form av min gamla ork... Har dessutom varit så himla stressad över min engelska-kurs eftersom jag är sämst på att anpassa mina förväntningar & krav efter rådande situation. Så även om det kanske hade varit snällare mot mig själv att lägga mig på en G-nivå har jag slitit som ett djur för att få VG i samtliga delmoment på kursen. Det gick vägen med ett nödrop, fick VG som slutbetyg på alla fyra delkurser & i typ två dagar kändes det SÅ HIMLA BRA. Dels för att jag fick VG, men ännu mer för att det var klart & att jag nu hade sooooommarlov! Fast så insåg jag att jag ju faktiskt inte har ett dugg ledigt, cirkus Tor snurrar ju på precis som vanligt. Så det enda som egentligen hände var att all min intellektuella stimulans sa POFF & gick upp i rök fram till september & det var där jag checkade ut från bloggen, FB & mail. Kände mig så otroligt vilsen, som om det inte fanns någon egentlig mening med... typ allt. Här hade jag ju velat skriva att jag hittat en ny outlet, ett substitut, för min kurs - men det har jag inte. Men jag känner att jag måste försöka ta tag i mig själv igen, det går ju inte att jag isolerar mig från världen fram till september!

 

Men jag känner i alla fall att jag lärt mig något från det här. Först & främst att jag inte är den typen av mamma som känner mig fullkomlig genom att spendera dagen med mitt barn. Det visste jag väl i & för sig innan, men jag hade kanske inte riktigt förstått till vilken utsträckning. Jag är helt OK med att inte kunna gå ut på middag ensam med Paul, gå på bio eller dra på tjejhelger - men om jag inte har något att utmana mig själv med känns det verkligen som om jag dör själsdöden. Innan min kurs slutade tänkte jag också att det skulle räcka med att ha det nya huset att renovera, att det skulle täcka in mitt behov av att känna att jag uträttat något - men nope. Älskar att måla & se något förvandlas, men att kleta lite färg på en vägg är inte i närheten av tillräckligt utmanande. Så retrospekt så skulle jag ha bokat in mig för en sommarkurs. Tänker att det kanske inte spelat så stor roll vad jag pluggar, så länge jag har något att sysselsätta hjärnan med... Happ, så det var det lilla navelskåderiet samt en liten inblick i varför det blev så tyst här inne.