När en bild inte säger hela sanningen...

Den senaste veckan har det känts lite som om jag hållit på att drunkna. Tor har världens separationsångest just nu, så det är oerhört mycket MAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMA & det går liksom inte att göra något självständigt. Förra måndagen & tisdagen hade han dessutom väldig pappa-ångest, så båda dagarna grät han i timmar för att Paul var på jobbet. Sen i torsdags åkte Paul på sin årliga konferens, så jag var ensam med Tor fram tills i söndags. Packade in så mycket happenings jag bara kunde för att roa barnet, 100% på bekostnad av min energi. Det fanns liksom inget utrymme för mig att ladda batterierna över huvud taget. Så vad gjorde jag i söndags? Var jag smart & prioriterade mig själv? Nej det är klart jag inte gjorde... Helig familjetid & duktig flicka-syndromet kickade igång & istället för att unna mig lite egentid åkte vi alla ut till The Donkey Sanctuary. Vilket ju hade kunnat vara i alla fall lite vilosamt om det inte hade varit för att det råkade vara deras årliga Donkey Day. Så vi tillbringade ett par timmar tillsammans med typ 5000 andra pers i 32C (i skuggan, i solen var det ungefär 822C). Tor fick åka brandbil & minitraktor...
Klappa riktiga åsnor & måla gipsversioner...
Samt pyssla, gråta över att han var för liten för hoppborgen, "tatuera sig" & välja en present från deras giftshop. Sammanfattningsvis så pass fullt ös medvetslös att vi för första gången sen han var 8 månader kunde lägga honom i hans egen säng för hans tupplur. 
& medan han låg där & vilade upp sig städade jag huset... & så blev det måndag & Tor sket på golvet, kastade saker på mig med jämna mellanrum & det hela slutade med att jag grät över middagshamburgarna eftersom jag bara känner mig så SJUKT slut just nu. Happ, & det var den glada inledningen på den här veckan - men jag orkar liksom inte påta ihop ett "härligt" litet inlägg om hur fint vi hade det igår när jag i verkligheten mest går runt & känder mig slutkörd.  
Save

Kommentarer
Postat av: Malin C

Har inga peppanfe ord heller förutom att det är samma status här. Mycket trots och ilska. Tur det blandas med pussar och gos så man får lite påfyllning av energin emellanåt! Jon har precis varit borta en vecka på jobb men jag har turen att ha mamma nära som jag utnyttjat till max... stackarn! :)

Svar: Men vad härligt ändå att din mamma har orken!
& 2.5 är en ålder med mycket känsla känner jag... Allt från separationsångest till ren trots men så klart också många fina stunder. När jag grät igår gick tex Tor & hämtade en liten våt trasa & tryckte den mot mitt ansikte (precis som vi gör när han slagit sig för att kyla ner) & sa "Åh mamma, all better, all better". Så himla gulligt.
Ida

2017-06-13 @ 08:01:47
URL: http://WWW.vavawoom.com/malinclapper

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0