Saknad...

Usch, jag har varit så nere den senaste veckan. Har bara saknat farmor så oerhört mycket. Det är klart att jag saknat henne hela tiden, men i början var det mer av en chock att hon var borta - det gjorde mer akut ont. Nu är det mer som en ständigt molande värk. Vill så oerhört gärna kunna slå på Skype & ringa henne. Berätta att Tor bara så där räknade från 1-20, att kycklingarna har blivit så stora att vi fått lägga Tors baby-grind över deras container för att hindra dem från att flyga ut, trädgårdsplaner, nya recept... Det finns så mycket som jag vill att hon ska veta & det känns otroligt jobbigt att jag aldrig mer kommer att få höra hennes röst. Eller stoltheten när jag berättat något Tor gjort...
 
På lördag ska vi ha en liten minnesstund här hemma för oss för att fira farmors liv. På ett sätt känns det väldigt jobbigt, jag har inte jättelätt för att prata om mina känslor annat än i konversation en mot en. Samtidigt hoppas jag att det ska kännas fint & ljust & att det här värsta jobbiga ska lätta lite efter det... 
2017-05-04 @ 05:51:43 Moi! Permalink

Kommentarer
Postat av: Maria

Jag förstår dig precis. Min svärfar som jag varit familj med sen jag varit 18 år gick bort i november förra året. Första sorgen är akut och chockerande, men nästan mer sorglig nu när man inser att man ALDRIG mer ska får höra hans röst eller få dela glädje och sorg. Känns nästa helt orealistiskt.Kram och gör det som känns bra för dig:)

Svar: Det är PRECIS så jag känner det, först var det liksom bara känslostorm - men nu är det genuin bara genomsorgligt att farmor är borta. Har liksom lite svårt att greppa att jag inte kan lyfta luren & ringa henne, att hennes telefonnummer inte ens finns längre! Hallå, det är ju ett av tre nummer som jag lyckas lära mig utantill i hela mitt liv!
& jag beklagar sorgen med svärfar - låter som om ni hade en väldigt fin relation. Så värdefullt!
Ida

2017-05-04 @ 20:45:01
Postat av: Jo

För mig så lugnade det ner sig mer efter ungefär ett år, innan dess var känslan av att hon fanns fortfarande stark - att jag kunde glömma bort och tänka att jag skulle ringa. Det kan ju fortfarande komma stunder där jag önskar att jag kunde rådfråga henne och om det är stora grejer kan den känslan bli väldigt stark och frustrerande, men annars så kommer man till ett tillstånd där man kan minnas de positiva sakerna och njuta av de minnena.
Tråkigt att ni var tvungna att ställa in men jag tror att fruntimmersveckan kommer att bli jättebra, brukar ju vara mer solsäkert då.

Stor kram till dig och du vet att du när som helst kan höra av dig till mig om du behöver prata av dig =*

Svar: Ja jag får nog försöka tänka lite mer på att det inte gått så lång tid ändå, inte ens två månader. Är ju en jättestor omställning att inte ha farmor längre, så det är klart att det kommer att ta tid att bearbeta detta. Tack för att du påminde mig!
& skype till veckan?
Ida

2017-05-06 @ 10:41:24
Postat av: Jo

Jättegärna Skype i veckan. Tisdag eller onsdag?

/Jo

Svar: Ska vi säga imorgon, onsdag vid 1/7pm?
Ida

2017-05-08 @ 08:33:40
Postat av: Jo

Det blir bra!

Svar: Argh, förlåt - jag somnade med Tor & missade det helt! :( Kom inte ihåg det förrän nu. När hade det fungerat för dig nästa gång?
Ida

2017-05-10 @ 08:09:46
Postat av: Jo

Det är lugnt =) Vad sägs om måndag?
/Jo

Svar: Okay, vi kör på måndag! Jag skriver in i iCal!
Ida

2017-05-11 @ 08:04:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0