MsBree

På vift i Toronto...

Yet another one of those days...

Jag sliter på med min insomnia, fy tusan vad jobbigt det är att vilja sova men så går det inte för att hjärnan går på högvarv. Har lätt att få det så här när jag är stressad men det här året är det extremt. Sov lite över två timmar natten till idag & det är ju inte på långa vägar tillräckligt mycket. Har gått på autopilot mest hela dagen & känner hur hela familjen blir SKITJOBBIG fastän de egentligen bara är glada & pratiga. Var så himla trött på både Tor & Paul att jag fick akut dåligt samvete över alla ilskna tankar jag tänkte & köpte lite karmapoäng genom att baka en sats kanelbullar. Sjukt uppskattat & för en liten stund kände jag mig inte som sämsta mamman...

& sen fick jag reda på att en av våra grannar dött - supertrevlig, i femtioårsåldern, hon bara somnade in under natten - & orken samt tålamodet däckade igen. Känns som om hela det här skitåret är ett sår som liksom aldrig får vara ifred. Så fort det känns lite bättre & energinivån stiger en smula så händer något som gör att jag deppar ihop igen. Jävla apa. Fast goda kanelbullar blev det i alla fall, så nått att vara glad över... :/ 

Fantastiska kanelbullar😊. Är urdålig på att baka.Du kommer att kunna sova igen...var så säker. Och Ja,livet är fullt med dåligtmed dåligt

Fullt med dåliga nyheter, ska
det vara förstås.
Kram

Jag tror du maste forsoka distansera dig lite till omvarlden. Andras daliga nyheter ar inte omedelbart dina. Att en larares katt dor ar saklart enormt ledsamt for lararen och dess familj, men inte for dig personligen. Hoppas du forstar vad jag menar trots att jag ar medveten om att det later hart. Inre cirklar och yttre cirklar liksom. Annars kommer du snart ga under av compassion depression (tro mig, jag vet hur det ar att vara nara den kanten).
Kram pa dig och underbara bullar. Ta hand om dig.