MsBree

Fy vad jag känner mig redo för helg för den här veckan har varit rakt igenom usel. För det första så har ni säkert sett i nyheterna om den jättehemska bussolyckan ute i Saskatchewan. Kanada är ju ett väldigt stort land, men det här har verkligen berört hela nationen. Som förälder gråter man ju bara av att tänka på alla de här unga killarna som aldrig mer kommer att komma hem till sina mammor & pappor. Sen grät jag som ett barn när jag läste om en av dem som fick beskedet att han är förlamad från bröstet & ner, på vilket hans omedelbara reaktion var "Dad, Olympic sledge hockey. I’ll get us the gold”. Alltså, jag börjar gråta igen bara av att skriva det... vilken fantastisk inställning. Sen har jag gråtit över alla, alla, hockeyklubbor som man ser ute på folks trappor. Hus, efter hus efter hus när man är ute & går - en ensam hockeyklubba & ett ljus. Det är en så enkel gest, men så väldigt rörande. Den senaste veckan har det hänt två gånger att jag & Tor varit ute & gått, jag börjat gråta & sen mött en annan vuxen som också gått där men tårblanka ögon. Tyst samförstånd, ibland behövs det inte mer...