MsBree

På vift i Toronto...

Hair Cuts & back to school...

Jag klipper inte håret så där jätteofta (alldeles för sällan om jag ska vara ärlig) men Paul måste klippa oftare & blir superkinkig om han väntar för länge. Problemet är bara att han alltid har jättesvårt att få ändan ur, så i regel går han runt & klagar i 3-4 veckor innan han väl bokar in en tid. Vi har ju hållit på så här i ett par år så jag har lärt mig att det får ta den tid det tar - så den här gången svarade jag bara "Japp, vet känslan, mitt hår behöver också klippas!"... & det där gick tydligen in för inte bara bokade han en klipptid åt sig själv utan även en åt mig. Väldigt smidigt för mig som avskyr att prata i telefon! Så i lördags cyklade jag dit & fick mitt hår klippt först & sen kom Tor & Paul förbi för Pauls klipptid. Tanken var att jag skulle ta Tor på cykeln & dra hem, men Tor tog en titt kring salongen & bara "Jag vill klippa mitt hår i en röd stol!" & så parkerade han sin lilla rumpa i en stol & satt där genom hela Pauls klipptid & väntade tålmodigt. Tack & lov hade vår stylist en liten lucka i schemat så hon kunde klämma in honom...

Dog lite när jag såg honom sitta där i stolen - han är ju så himla pyttig fortfarande! Själv var han SÅ nöjd & bad om att få "a big cut!". Klarade inte riktigt av att klippa det jättekort, men vi trimmade till det så att det ser lite mer välvårdat ut & nu känns det som om vi är ytterligare ett steg närmare skolstarten i september...

Fick en klump i halsen när stylisten sa "Look, you have a big boy haircut - ready for school!" för som sagt... han känns ju fortfarande så himla liten för mig. Känner redan nu att Paul måste ta ledig för skolstarten i fall att jag blir för rörd & inte riktigt kan hålla ihop det framför Tor...

När blev de så stora att de själva blivit insiktsfulla och bestämmer saker?!? Det är min akilleshäl att jag inte hänger med i barnens utveckling på det sättet, helt plötsligt har de fått en järnvilja och vet exakt hur de vill ha det.

Skönt att hela familjen fick håret klippt, känslan av nyklippt är härlig.

Jag förstår din ångest inför Tors skolstart. Det är jobbigt att se att de har blivit så stora. Jag har ångest över att idag är första jobbdagen (sitter och äter frukost precis nu) och lämna Vilma hemma. Fram till nu har jag helammat henne, hur kommer hon (läs jag) klara sig? Men jag vet att hon har världens bästa pappa som är hemma med henne och att bara jag kommer iväg till arbetet så kommer det gå bra. För vad har jag pluggat 3,5 år för?

Inte meningen att ösa ur sig, men känslorna är lite utanpå idag.
Kram

Han är bra där din man på att fixa saker till dig, bra valt där 😉 Och det klart att Tor också ville klippa sig om ni båda gjorde det, tur att det fanns tid.

Stor kram till er alla!