MsBree

Okay, de senaste dagarna har helt klart varit lite lätt crazy. Vi börjar i fredags:

 

Eftersom vi samlat in tillräckligt mycket grönsaker för att matcha Wikes VDs vikt bestämde jag mig för att knata över med donationspappren i fredags. Problemet var bara det att jag hade både Tor & Aviva att ta hand om, kändes inte optimalt men eftersom jag ville ha det här gjort innan helgen lastade jag dem båda på Wiken med inställningen "ja men hur illa kan det gå"... Vi kommer dit, ingen är på kontoret, jag bara "Hello?", Aviva, "I need to pee!", jag "HEEEELLO, ANYONE HERE?!". Tillslut kom en liten tant knatandes, lovade att hitta VDn & visade oss till toaletten. Medan Aviva kissade valde Tor att högljut annonsera skillnader mellan flickor & pojkars anatomi - helt fantastiskt vad många gånger man kan skrika penis under en enda lite kisspaus! Vi öppnar dörren & där står VDn & väntar... Försöker föra en vettig konversation med honom men barnen har nu bestämt sig för att vara karaktärer ur Paw Patrol & går således all in i att vara hundar. De busar runt på golvet, skäller & som kronan på verket slickar Aviva VDns hela ben. Alltså, jag trodde att jag skulle dö - har nog aldrig svettats så mycket i hela mitt liv. Men på något sätt tar han det ändå med någon form av ro & följer med på vår reträtt till dörren, där han helt plötsligt föreslår att vi alla ska gå till ett företag som ligger precis bakom hans byggnad. Så vi knatar dit, han knackar på & går in & säljer in hela grönsaksprojektet & nu har jag alltså en ny potentiell sponsor! Vårt nya mål är att samla in 500lbs (227kg) till Thanksgiving...

 

& sen i söndags fick jag ett helt okaraktäristiskt vansinnesryck & skrev upp mig på ett 5km race i slutet på september. Det här är HELT loco för att vara jag. Har tillbringat 35 år på jorden med mottot att springa så lite som möjligt & så gör jag det här mot mig själv helt medvetet... Det enda jag kan förklara det med är att jag verkligen vill komma i form igen & jag hoppas att det här kommer vara den spark i arslet jag behöver. Men jäklar vad jag redan har ångest över det här... jag springer liksom inte ens 50m i nuläget...

 

& så idag ringde lokaltidningen & bad om en intervju eftersom någon tipsat dem om mitt lilla grönsaksprojekt! Har ju skrivit artiklar till tidsskrifter & så, men nog aldrig så vitt jag kan minnas kommit med i det lokala nyhetsflödet så det känns rätt stort. Samtidigt som jag hoppas att det här verkligen ska göra att det rasslar in både donationer & grönsaker till marknaden - hade varit så häftigt om vi backyard farmers verkligen hade kunnat göra rejäl skillnad!