Skrotdag...
Argh, hade så gärna velat skriva en peppig liten uppdatering på hur fin gårdagen var - men i ärlighetens namn var det en sjukt jobbig dag & jag kände mest för att gråta mig igenom hela eftermiddagen & kvällen. Paul hade nämligen bokat in hela familjen för ett enda långt gigantiskt tandläkarbesök & under det besöket konstaterades det att Tor har en mängd problem som gör att han måste på remiss till en specialisttandläkare OCH sövas för bedömning. Alltså, fy fan... får ångest bara av att tänka på det & min första reaktion var att "det där får Paul ta, jag orkar inte se min lilla fina unge under narkos". Fast sen insåg jag att det nog ändå är ännu värre att sitta hemma & vänta ut det hela, så när den dagen väl kommer så får vi båda boka av alla andra åtagande & vara där som ett team. Men ja, särskilt fesligt var det ju inte här hemma efter det. Ljuset i mörkret var dock att Tor var lika glad som vanligt - ja eller ännu gladare eftersom han fick en ny legosats som alla-hjärtanspresent. Så det var så kvällen slutade, med oss alla på vardagsrumsgolvet byggandes dinosaurier & robotar. Klart bättre än under täcket, vilket var min första instinkt... Gick & la mig samtidigt som Tor, så idag känns det i alla fall lite bättre, det där med att sömn hjälper är verkligen sant. Får väl se på det hela som ett hinder som vi måste ta oss igenom men att vi kommer att fixa det galant tillsammans - för är det något vår lilla familj är himla bra på så är det att hålla ihop när det blåser!
Kommentarer
Postat av: Ingrid
Uff...finns inget värre än att behöva se sitt barn vårdas på något vis utan att man kan hjälpa. Men de brukar ju vara oerhört duktiga med barn. Och under narkos så sover han ju bara. Förstår att det är jobbigt att gå och vänta på också och oroa sig för. Usch. Massa kramar.
Svar:
Ida
Postat av: Jo
Usch! Stackars liten men ja, ni kommer att ta er igenom det 😙
Stora kramar till er alla!
Svar:
Ida
Postat av: Camilla
Stackars Tor men det skär desto mer i föräldrahjärtna.
Som Jo sa, så tar ni er igenom det på ett eller annat sätt. Kram
Svar:
Ida
Trackback