Heartbroken...
Jag är bara så otroligt ledsen! Veterinären som dödförklarade Queen Mary ringde mig idag & berättade att hon var helt full av tumörer. Hos höns innebär den här typen av tumörer att de fått ett virus - antingen Mareks eller Avian Leukosis. Han kunde inte säga med 100% vilken variant QM hade, men sa att det mest troligt var AL baserat på tumörernas tillväxt. Som han beskrev det så dog Queen Mary av "höns leukemi". Alltså... jag känner mig helt punkterad. Det här är andra året i rad som jag får börja året med en leukemidiagnos - jag orkar inte! Dessutom smittar det eftersom det är ett virus, så veterinären sa att vi kommer att uppleva förhöjd dödlighet i vår flock, att det inte finns något att göra åt det & att en fågel som ser sjuk ut i princip är dödsdömd. I nuläget har jag Patty isolerad på vårt gästrum... hon började se hängig ut igår... Ni som läser den här bloggen vet ju hur mycket jag älskar våra höns, så som ni kanske förstår så känns det här beskedet helt otroligt jobbigt. Ska försöka skriva igen imorgon så att ni får höra hur det går för Patty men om det blir lite tyst här igen ett tag så hoppas jag att ni förstår varför. Mår helt enkelt väldigt, väldigt dåligt just nu.
Kommentarer
Svar:
Tack. Det är faktiskt precis så jag kände igår, "TRE DAGAR IN?!" seriöst?! Men nu är det ju som det är så vi måste väga för & nackdelar mot varandra & försöka ta det bästa beslutet utifrån hönsens mående. Sen försöker jag också att parallellt tänka på mitt egna mående & försöka prioritera det lite mer än vad jag gjort tidigare (typ inte alls). Som det är nu känns det lite som om jag behöver dra upp en game plane för att se till att hålla mig på banan det här året & inte deppa ihop totalt. Kram!
Ida
Svar:
Men det är ju inte så mycket att säga annat än "shitty hand"... Hade jag inte varit så fäst vid hönsen som jag är hade vi tagit bort alla nu i helgen, men jag pallar inte... För att inte tala om hur Tor hade reagerat... Som det är nu försöker vi samla mer information innan vi tar ett slutgiltigt beslut. Känns som att våra andra höns är helt opåverkade i nuläget så jag känner att vi har lite tid att bestämma oss på, det behöver inte ske på sekunden & det är väldigt skönt. Kram!
Ida
Svar:
Jag vet, i grunden är vi ju jättelyckliga & glada (familjen, huset, vänner, jobb/studier, Guelph) - det är bara det här med att döden hängt över oss i ett år... Vet att min mamma hade en sån här period i livet när hon var ungefär min ålder, att alla bara "gick & dog", så jag försöker fokusera på det där gamla "tiden läker alla sår" & att det kommer bli lättare efterhand. Kram!
Ida
Svar:
Nej jag vet... Det kändes verkligen så sjukt jobbigt igår. Pepp, pepp, pepp på att få lägga 2017 bakom mig & så tre dagar in & LEUKEMI. F**k you fait liksom. Men nu är det ju som det är så det är bara att försöka göra det bästa av situationen. I nuläget vill jag inte avliva alla tjejerna på en gång, det känns bara SÅ brutalt när de flesta av dem inte uppvisar några som helst sjukdomstecken så vi tänker att vi jobbar utifrån det & så får vi se hur de närmsta månaderna går. Hade gärna velat ge dem i alla fall en sista sommar... Kram!
Ida
Svar:
Vi håller tummar & tår för Patty, än så länge är hon för pigg för att det ska kännas som ett självklart val. Hon pratar, äter & dricker samt har börjat bajsa lite bättre - men verkar fortsatt "kompakt". De närmsta dagarna får avgöra.
Så ledsen för er hunds skull. Det blir precis som du säger en jättechock när det kommer från tomma intet så där. Lite som farmor, ont i ett knä liksom & sen "BANG" leukemi... Väldigt svårt att tackla.
Men det som är bra i hela kråksången är att jag i alla fall inte känner skuld över detta. Som du säger är det ju jättelätt att klandra sig själv & jag gjorde verkligen det med Queen Mary tills dess att veterinären ringde igår. Som han sa, & jag läst själv senare, så är det inget man kan se innan själva obduktionen & dessutom var det något våra Cream Legbars bar med sig när vi köpte dem. Det var alltså inget de fick hos oss. Så hur sorgligt det än är känner jag i alla fall att det inte är för att vi har gjort något fel eller på något vis försummat dem. Vilket ju inte är så jättemycket att hänga i granen i sig, men det betyder i alla fall väldigt mycket i nuläget!
& att du vill skicka en liten sak till mig värmer verkligen så otroligt mycket - ska maila min adress. Kram!
Ida
Trackback
