MsBree

Haha! Förutom det ögonblicket när jag cyklade hem med dem från konserten & jag hör Lou säga:

 

"Tor, do you know there's no Santa? It's the mama's that comes with the presents instead"

Tor (med darr på rösten), "Lou... are you kidding now?"

Lou, "Yes I'm kidding! In your family it's your pappa instead"...

 

Trodde att jag skulle dö lite... Paul & jag har ju nämligen tokhypat tomten eftersom vi verkligen älskar hur magiskt sånt här är för små barn, men totalt glömt bort att kanske stämma av åtminstone lite med AB & Ximena över hur de förhåller sig till tomten (de firar i princip alltid jul i sydamerika så Lou & Tor har aldrig firat själva julafton ihop)... Insåg att här var goda råd dyra & räddades ifrån obekväma frågor/totalt sammanbrott över att vi precis i det här ögonblicket kom fram till världens jättevattenpöl. I normala fall hade jag ju bara kört runt, men i ren panik cyklade jag rakt in i havet - vatten vräkandes över oss allaihopa, ungarna skrikandes, jag skrikandes (lite extra högt) - & det gjorde tack & lov att de båda glömde bort hela konversationen. Pust! Nu räknar jag ju inte med att det kommer att hålla i sig, Tor har minne som en elefant, men det köpte i alla fall nog med tid för Paul & mig att hinna prata ihop oss. 

 

& så avslutade vi helgen med att vi körde ut till en handelsträdgård för att köpa lite frön för en höstskörd (supermärkliga saker som kohlrabi... men jag måste ju komma upp i 95kg så spelar det inte så stor roll om vi odlar grönsaker som ser ut som små aliens) & jag började prata med tjejen som hjälpte mig med fröna & nu ska hon också börja donera mat till utmaningen! Gick ut därifrån & kände mig helt bubblig av glädje, eller som jag sa till Paul "my cup is full!"