Tre hög-intensiva dagar...

Paul åkte på sin årliga konferens i torsdags & var bort till på söndag & jag måste erkänna att jag var grymt opepp på tre dagar helt ensam med Tor. Försökte känna mig glad för Pauls skull, få sova på hotell & slippa sin mardrömspendling i ett par dagar, men alltså nej... det gick inte. Kände mig bara så himla bitter över att jag inte fick åka iväg & SOVA på hotell i ett par dagar. Fy, hatar att känna mig så oginn men jag kunde liksom inte ens vara trevlig på sms så jag körde radiotystnad enligt devisen "kan du inte säga något trevligt så säg ingenting". Tack & lov var Tor på sitt gulligaste & mest medgörliga humör under större delen av tiden så det hjälpte, men alltså att rodda ett litet barn, hur snällt det än är, helt själv flera dagar i sträck är ju inte semester direkt... All ära till alla ensamföräldrar! 
Tack & lov tog Paul Tor under hela söndagen så att jag fick påta på i trädgården helt ostört, så det var lite balsam på såren...Men alltså, jag tror att jag måste försöka styra upp någon form av tjejhelg & bara DRA från allt hemmafix & barnroddande ett tag. Känner att batterierna är liiite väl låga i nuläget!

Kommentarer
Postat av: Malin C

Håller med. Jon har varit borta åtta nätter nu och jag går på knäna. Man är ju inte den ljuvligaste mamman precis... tack o lov har sömnen funkat bra, men i natt blev det 1-4 bara eftersom jag plötsligt fick för mig att bli mörkrädd?!
Tjejhelg låter som en god ide! När Jon kommer hem imorrn ska jag stänga in mig i badrummet och bada LÄNGE och alldeles ensam.

Svar: Oj, 8 nätter... Bra kämpat! Jag hade på riktigt börjat tokgråta om Paul åkt iväg så länge, tre dagar kändes precis som vad jag klarade av.
Ida

2018-06-13 @ 05:37:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0