A little monster with darkness inside...

Innan jag kör garden recap måste jag bara skriva om den jättehemska sak som hände i lördags. Morgonen startade nämligen med att Paul väckte mig & berättade att något, troligtvis en tvättbjörn, brytit sig in i Pauls mammas hönshus & dödat alla de nya hönsen. Alltså så himla sorgligt! Hon hade låst om dem för natten & allt men tvättbjörnen hade fått upp låset till äggboxen & sen lyft upp taket & dragit ut dem den vägen. Det allra sorgligaste var att en av dem först kom undan & i panik sprungit mot huset för att bli räddad - men blev upphunnen precis bredvid köksdörren & dödad där. Så det var det första Pauls mamma såg den morgonen, hennes stackars lilla höna liggandes död på tröskeln med ett sista litet perfekt ägg bredvid henne...
 
Har ju skrivit om det här med hönssorg innan & hur det känns lite... ja men nästan skämmigt att bli SÅ genuint ledsen för att en höna dött när man vet att nästan alla man känner äter höns rutinmässigt... men när man levt med höns nära inpå, i mitt fall två år & Pauls mammas fall tre veckor så blir det helt annorlunda. Man inser helt plötsligt hur sociala de är, hur roliga & påhittiga. Pauls mammas höns hade precis kommit till det där stadiet att de bestämt sig för att de helt enkelt skulle följa henne runt vart än hon gick i trädgården & har man någon gång haft en liten skrockade flock som snurrar runt ens fötter så gör sånt här JÄTTEONT. Snyft...
 
& sen var jag naturligtvis tvungen att berätta för Tor. Ville inte gå in på detaljerna för mycket men berättade i alla fall att något tagit alla grandmas höns. Först blev han alldeles tyst, hans lilla ansikte ihopskrynklat av sorg, sen kom en liten hand i min & ett litet ledset "Mamma, was it a  little monster with darkness inside that took them?" Alltså, var får barn allt ifrån?! Sa att det nog var en tvättbjörn men monsteridéen har fastnat i huvudet på honom så nu är det i princip vår nya familjeterm för tvättbjörn - little monsters with darkness inside...

Kommentarer
Postat av: Gunilla

Hons eller hundar..spelar ingen roll...nar man mister dem,gor det lika ont.
Din lille klle ar ovanligt klok for sin alder.
Bon courage!

Svar: Ja det är verkligen sjukt jobbigt att förlora djur. Tycker så synd om Pauls mamma. Har liksom aldrig tidigare sett henne så här glad & så förlorar hon alla på en gång på ett så hemskt sätt. Nu hoppas vi att hon ska vilja försöka en gång till om vi hjälper henne att bygga ett fort knox hönshus.
Ida

2018-05-31 @ 21:14:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0