Döden på besök...

Camilla skrev & beklagade sorgen & sa "Ni har haft väldigt mycket sorg på kort tid (känns det som)" & det här fick mig att börja lägga ihop (så hemskt, men det känns nästan som om det börjar behövas ett excel ark!)... Mellan Pauls mamma & jag har vi under de senaste 20 månaderna förlorat:
 
1 man/svärfar
1 farmor
1 syster
2 gammelmostrar
1 katt 
6 höns (tre var)
 
Det är liksom som döden har kommit & hälsat på & vägrar lämna. Den där gästen som sitter kvar & dricker vin in på småtimmarna medan man sitter i soffan & håller på att svimma av trötthet & bara "MEN GÅ HEEEM!!!". & det här med att Pauls mamma förlorade sin syster bara två dagar efter att Milan gått bort - kan liksom knappt ta in det. Innan, när farmor dog, kände jag bara "Kan vi ta oss igenom 2017 & in på 2018 så kommer det att kännas bättre", men nu känns det verkligen varken ett dugg bättre eller som om det går att hänga sig fast vid hoppet om ett bättre 2019 eftersom jag läst en massa sorgeartiklar under den här perioden & sorg i regel tar 18 månader att bearbeta. Suck... så ut ur dimman 2020? Om nu ingen annan dör innan dess, vågar liksom inte längre hoppas eftersom döden alldeles uppenbarligen precis tippat upp ytterligare ett glas vin & svept in sig i en filt i vårt soffhörn...
2018-11-11 @ 16:55:00 Moi! Permalink

Kommentarer
Postat av: Ann Rumbleinthearctic

Åh beklagar er sorg. Det känns som att döden aldrig kommer ensam. Två dagar efter min mammas begravning gick min farbror (pappas bror alltså) bort. Jag har en gammal bekant som på samma år förlorade hennes mamma, pappa och man under tre olika tillfällen. Jag hoppas också att 2019 ser bättre ut och att döden har försvunnit tills dess! Stor kram!

Svar: Nej tyvärr känns det som om det där gamla talesättet att "en olycka kommer sällan ensam" är befogat. Vilket rent ut sagt suger, när man redan har förlorat en närstående så är det sista man behöver ytterligare en förlust på det. Men ja... får hoppas på 2019! KRAM!
Ida

2018-11-11 @ 19:37:36
URL: http://ann-olsson.squarespace.com/
Postat av: Anonym

Men kära vän! Jag förstår att det måste kännas som ett avgrundshål just nu! Så fruktansvärt jobbigt!
Vi hade en sån period när jag var 10 typ. Farmor dog, mormor, gammelmormor, en äldre släkting och så en faster bara inom loppet av nåt år. Setctar tid att gå igenom och det är okej. Tänker på er!

Svar: Tack, det är verkligen jobbigt & det känns verkligen att vi går på knäna just nu men jag vet ju att det långsamt blir bättre. & det är väl tyvärr lite så med livet, relativt få dödsfall i perioder & så kommer en generation till 80-90 strecket & så försvinner de alla under bara ett par år. Vet att vi hade en period som var lite så när jag var kanske 4-5, men då var jag ju så liten att jag inte minns det som speciellt jobbigt (annat än att se mina föräldrar ledsna) - nu som vuxen är det verkligen en helt annan femma. Dels förstår man ju allt på en helt annan nivå & så har man dessutom den ytterligare pressen på sig att fortsätta fungera.
Ida

2018-11-12 @ 01:07:36
Postat av: Jo

Ja, det tar ju tid. Blir dock lättare allt eftersom, lite i taget. Familjemiddag är som sagt en bra början att finnas där för varandra. I övrigt så ropar jag högt till döden att gå hem och hoppas det hörs över Atlanten.

Stora kramar till er! 😘❤

Svar: Men eller hur, gå HEM!
& jag har spenderat merparten av dagen med att hjälpa henne börja röja i huset. Många tunga lyft som hon själv inte klarar & så behöver hon inte vara ensam. Det är ju bara en liten sak i sig, men förhoppningsvis gör det situationen i alla fall lite lättare om hon inte behöver göra allt själv.
Ida

2018-11-12 @ 19:12:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0