Testimony Time...

Totalt bloggstopp, men jag har haft så himla svårt att tänka på något annat än mitt vittnesmål de senaste två veckorna - men idag var det äntligen dags. Två utredare kom hit imorse, utrustade med skrivblock & bandspelare. Kändes så skönt att få göra förhöret här hemma & inte på ett kallt kontor. Klart att det inte är jättekul att berätta om ett övergrepp, men de gjorde verkligen allt för att få mig att känna mig bekväm. Det tog två timmar totalt & det var helt klart en obehaglig resa tillbaka i tiden, klarar nämligen av att prata om det där läkarbesöket med vänner som redan kan historien men det blir av någon anledning alltid jobbigt att prata om det med någon som aldrig tidigare hört vad som hände. Men som sagt, utredarna var superproffs & det kändes som om de frågade "snällt" - det var aldrig så att jag började fundera på om jag "slösade bort" deras tid. På slutet sa de båda ett par avslutade ord som jag känner att jag måste dela med mig av. Den kvinnliga utredaren sa att jag aldrig, inte en sekund, behöver känna att det här bara var jag som överreagerade - det här var ett övergrepp, inga gråzoner. Har ju känt det här i hjärtat hela tiden, men det var skönt för huvudet att höra det också & inte bara från vänner & familj utan med sånna som jobbar med sexuella övergrepp varje dag. Sen sa den manliga utredaren något som jag kände var så starkt, att förövaren tar styrka från överlevaren & att hans viktigaste uppgift i sitt yrke var att ge tillbaka den styrkan... & det kändes verkligen så. Bara att någon lyssnade & tog det här på allvar, inte sopade det under mattan med ett "inte mitt problem", så som jag blivit bemött innan, vilket på sätt & vis känts som ett sekundärt övergrepp. Man blottar sig & blir ignorerad eller bortsopad som lort. Men inte idag, nej idag kände jag (trots att jag nu känner mig helt slut i både huvudet & kroppen) att jag tog ett stort starkt steg framåt!

Kommentarer
Postat av: Jo

Jättebra! Vad skönt att du kunde få vara hemma och göra det, förstår att det måste ha varit en trygghet. Skönt också att var experter, det gör ju att de har en helt annan syn på situationen och verkligen tar det på det allvar som du förtjänar och att du som sagt fick bekräftelse på att det är den här "läkaren" som har gjort felet. Du ska hålla huvudet högt och stolt!

Stor stor kram!

Svar: Att lämna mitt vittnesmål hemma var fantastiskt. Har nu lämnat ytterligare ett vittnesmål till polisen på en polisstation & det var verkligen mil borta från att kunna klassifieras som en trygg sfär. :/ Kram
Ida

2018-10-16 @ 15:10:17
Postat av: Maria

Så modigt kämpat!!!
Kram Maria

Svar: Tack! Läkaren som jag gick till jobbar inte längre, så jag känner mig så mycket bättre nu när jag vet att han inte längre har tillgång till kvinnliga patienter. Kram!
Ida

2018-10-22 @ 21:33:29
Postat av: Malin C

Så bra gjort av dig. Vill också säga att ditt mod fick mig också att våga, så dagen efter jag läste detta så anmälde jag läkaren som utsatt mig. Så din handling gav ringar på vattnet även i denna del av världen. Kram Malin

Svar: Åh - vad starkt av dig att göra det! Hoppas nu bara att det tas på allvar & att det inte sopas under mattan, vi måste ha läkare som vi är trygga att gå till! KRAM!
Ida

2018-11-07 @ 14:17:03
Postat av: Gunilla N

Starka modiga tjej, som du är. Ta nu all tid du behöver för att komma tillbaka.
Bon Courage 😍!

Svar: Tack Gunilla! Det har varit väldigt jobbigt, men det har redan gett resultat - ska skriva mer om det snart i ett separat inlägg. KRAM!
Ida

2018-11-09 @ 18:36:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0