MsBree

Kom av mig med bloggen igen - läkarnämden hörde nämligen av sig & berättade att de två detektiver som jobbat med mitt fall, & som kom hit & tog mitt vittnesmål, blivit utbytta mot någon jeppe som inte träffat en enda av oss som gått igenom detta. Vill ju tro att det inte kommer att påverka slutresultatet, men i ärlighetens namn känns det väl lite kört. Fick så himla bra kontakt med Dan & Heather när de var här & kände verkligen i hela kroppen att de trodde på min historia & att det som hänt var fel... så att någon som inte ens pratat med mig på telefon ska besluta om läkarens licens känns ju bara som ytterligare en smocka & jag börjar bli så himla trött på det. Känns som om jag gått en boxningsmatch hur länge som helst utan att få in en enda smäll själv, bara varit slagpåsen som fått ta emot... 

 

 

Tack för feedbacken på förra inlägget - det har verkligen varit så tungt de senaste månaderna & det betydde kanske mer än jag trodde att få höra att ni också tycker att det hela är helt vansinnigt. Blir bara så ledsen när jag tänker på det, inte bara för min skull utan mer för alla små flickor jag känner... Bara en sån sak som att åklagaren försökte skuldbelägga mig i det hela, "Men Ida, tänk om läkaren varit gammal (det är han inte - han är typ max 50 nått), hade du verkligen velat dra honom till rättegång då & kanske kastat honom i fängelse bara för att han var lite glömsk (med glömsk referar vi då alltså till att han "glömt bort" att bröstundersökningar inte varit del av immigrationsansökningar under de senaste 11 åren)". Alltså, orken slår liksom i så tokhårt i botten att det flyger damm i luften. 

 

MEN - som sagt, jag har i alla fall kommit till ett stadie där jag känner att livet på det stora hela återvänt till det normala. Vissa dagar är sämre, andra är bättre... & tack & lov var både igår & idag den typen av dagar som fyllde på med energi i ställer för att sluka den. Gårdagen var dels min namnsdag, men så hade Tor också kulturkväll på sin skola & vi var där & representerade Sverige. Har inte haft på mig min folkdräkt sen... men typ 2013 (!?) så det var härligt att få vädra 100-åringen lite grann. Jag är ju av den övertygelsen att man ska ANVÄNDA sånt som är fint & speciellt, annars är det liksom inte lönt att ha, så det kändes bra att äntligen få ur hela dräken ur garderoben. Mja, förutom hatten då. Fixar bara inte hatten... det går verkligen omedelbart från att jag känner mig fin till att jag känner mig töntigt utklädd så fort jag sätter på mig hättan.