MsBree

Så farmor blev sjuk på juldagen & kände sig väl rätt hängig ett par dagar. Lagom tills dess att hon blivit lite piggare blev Paul sjuk, så han var helt nere på nyårsafton. Nu på trettondagen har jag fått den stora äran att ta över förkylningen (som satt sig på bihålorna som vanligt)! Fast det är inte BARA jag som blivit sjuk, nej stackars Mammut har blivit förkyld han med. Vilket känns så där - lite influensa/pestvarning på det hela när både människor & djur blir sjuka... Värst av allt med det hela är nog ändå att jag gett mig själv pussförbud på Digby. För jag kan (förhoppningsvis) leva med att vara lite krasslig, men liten vill jag skydda från allt av ondo. Fast det här med att leva utan Digbypussande - vilken fattig existens! Det är som att... sitta på ett par flygbiljetter till Singapore & sen bara se flygplatsen (vilket jag gjort två gånger & fortfarande blir trött på mig själv av att tänka på).

Digby har beslutat sig för att det här med att ha farmor här, det är jättebra! Farmor saknar nämligen förmågan att säga "Nej Digby, nu är det nog, lek på egenhand". Så det har lekts non stop & om farmor någon gång tar en paus, ja då blir liten jätteupprörd. Jag kan ju tycka att en 85-åring kan få ta en paus & lägga sig på sängen & vila lite då & då... men det håller inte Digby med om. Nope, liten ställer sig då nedanför sängen & PROPSAR på att farmor/lektanten ska masa sig upp & leka mer! Bästa leksaken är ett band som farmor av oklar anledning tog med sig hit (jag har inte vågat fråga om det var ett paketband eller ett band till något pysselprojekt... nu är det i alla fall kattleksak). 

När krukorna flyger ur vardagsrumsfönstret, då vet man att Digby har fått syn på något intressant. I kategorin intressant ryms blue jays & ekorrar - varav ekorrar är klart mest underhållande. Troligtivs för att de kommer så nära så att de sitter på fönsterbläcket.

Vi åkte ut till stugan i helgen eftersom vi insåg att natt-temperaturen var på väg ner till -7 strecket & då är det fara å färde att rören fryser. Eftersom vi lagt ner så sjukt mycket tid & energi på stugan hade det känts lite surt med vattenskada nu, så frysväskorna packades & så körde vi upp på lördagsförmiddagen. Paul la lite golv & jag gjorde i ordning trädgården för vintern. Drog upp allt som måste in för vintern & plockade bort tomat, paprika & gurkplantorna. Däremot lät jag allt kålrelaterat stå eftersom det förhoppningsvis gör så att vi inte åker på skadedjur nästa sommar (parasiter som dödar skadedjuren övervintrar i kålen) & så hackade jag upp alla tagetesplantor & blandade ner det i jorden för att minska mängden nematoder. Fast två golvplank & jord gör sig inte så där jättebra som bildmaterial på bloggen - så vi kör lite Digby bonanza istället! Han har nämligen börjat joina oss vid varje måltid & det är helt sjukt sött!

Vi ska ut till stugan, troligtvis... beror lite på hur status är på Pauls jobb. Åker vi gäller dock FULLA RESTRIKTIONER på Mammut. Tillitspoolen där ligger nämligen på noll efter att han rymde förra helgen. Ingen liten rymning heller, nej han lyckades smita ut obemärkt när Paul packade bilen & sen drog han. Sket totalt i att han inte kan området, att det finns hur mycket vilda djur som helst där & pickup bilar som kör så där som man bara gör på landet. Tog oss en 40 minuter innan jag hittade honom (djupt inne i skogen) & på den tiden hann jag spela alla katastrofscenarion i huvudet. Jag inser ju att miljontals kattägare släpper ut sina katter utan någon som helst ångestanknytning, men Mammut är ju inte direkt en katt som kan försvara sig om något skulle attackera honom. Så ja... Det fälldes ett par små glädjetårar när han tillslut var hemma igen. Lilla Mumin.

Mammut har ett par tvångs-saker han håller på med. Till exempel måste man gräva i kattlådan som om man försökte ta sig till Kina. Ett annat tvång är att tvätta allt & alla. Tvätta, tvätta, tvätta. När vi åker bil kurar han alltid ihop sig i Pauls famn & så tvättar han armbågsvecket på Paul tills det inte finns något skinn kvar & Paul gnyr i ångest. Fast allra smutsigast är Digbys huvud. Det är så otroligt lortigt enligt Mumin att resten av katten inte spelar så stor roll, men huvudet - det måste tvättas!

 Det här med att vara kvar i stan över helgen har ju den fördelen att man faktiskt kan vara social & för en gångs skull hoppa på saker istället för att behöva säga "Sorry, we'll be in the cottage". Idag blev det därför lite spontanfika med familjen som bodde här medan vi var i Sverige förra julen. Kastade ihop en nektarin & äppelpaj medan Paul städade (perfekt fördelning där tycker jag) & hann precis få huset & oss respektabla innan de trillade innanför dörren. Deras femåring hade dikterat ett grattiskort till oss & det var ju bara så där sött att man inte visste vad man skulle ta sig till. Hon hade dessutom knåpat ihop en prinsesspärlplatta åt mig - jättejättegulligt! Till & med katterna fick sig en indirekt present. De hade nämligen precis varit på affären "Build a Bear" & vi var naturligtvis tvungna att se resultatet (en lila enhörning vid namn Princess Sparkles). Vilket resulterade att det kom in en ny LÅDA i huset... Lyckan gjord för Mammut & Digby!

Igår var det förresten en stor dag i vårt hem - för igår var det 1 år sedan vi hämtade hem Digby! Jag kan liksom inte förstå att det redan gått ett helt år sen lilla ulltotten kom in i vårt liv. Det har gått så snabbt samtidigt som det känns som en evighet, Digby är ju en självklar del av vår familj & jag kan liksom inte tänka mig ett liv utan honom.

Förinställt inlägg här, vi är ute i stugan nu - förhoppningsvis läggandes golv & drickandes Rekorderlig Cider! Men jag vill bara skicka iväg ett litet tack till alla er som tagit er tid att skriva små hälsningar i kommentarerna på sista tiden (& även till er andra som tar er tiden att läsa)! Det har hänt så mycket i mitt liv den här sommaren & ni har varit så fina, roliga, stöttande, kloka & peppande genom allt. Lite som jag skrev i föregående inlägg, riktiga vänner fastän jag aldrig träffat er på riktigt. Tack för att ni finns! 

Ännu en varm dag i Toronto, så katterna gör inte så mycket annat än att sova. De brukar bli så när det är extremlägen på vädret, åt båda hållen. Digby sover på mina fötter i soffan/på golvet vart än annars jag råkar befinna mig medan Mammut har spenderat hela dagen i en bortglömd korg med handdukar (rena, har bara inte orkat vika in dem i linneskåpet). Gick nyss uppför trappen & insåg att han dessutom bäddat ner Dolly i korgen. Tydligen gav inte handdukarna tillräckligt mycket stöd för hans lilla huvud så han var tvungen att fixa sin egen kudde...

Nu har jag varit tillbaka i Canada i nästan två veckor - vilket ju var totalt otippat med tanke på att jag var helt inställd på att tillbringa rätt mycket mer tid i Sverige efter bröllopet. Är så väldigt glad för många saker med att vara tillbaka: Starbucks, stugan, vårt lilla hus, att Isabel lär mig sticka, promenader i parken med Paul, Paul bara så där allmänt!, Mammut, tillgång till sushi & massa färsk fisk i affären, mitt kök... men allra allra gladast är jag nog för att jag kan vara tillsammans med den här lilla filuren:

Jag blev uppläxad i kommentarerna, det duger inte att vara borta från fluffen i en månad & sen INTE uppdatera på hur de tog hemkomsten. Well, för det första så märktes det att de blivit väl omhändertagna & fått massa uppmärksamhet (syns på Mammuts päls, han slutar tvätta sig om han inte får tillräckligt mycket människotid - det har vi sett när vi har varit borta tidigare & folk bara kommit förbi & matat/de har varit borta mycket). Så det kändes HIMLA skönt, sen kändes det samtidigt lite hemskt att bara dra iväg med dem - alla tre tjejer (14, 11 & 10 år) i den familj som bott hos oss hade blivit deppiga när de hörde att det var deras sista dag med katterna. Resan ut till stugan flöt på precis som om vi aldrig varit borta en dag - Mammut kackade i kattlådan så att vi storknade & Digby sov på växelspaken. Väl ute i stugan har de sovit lite mer än vad de brukar göra, jag antar att de vilar upp sig lite efter allt lekande med tjejerna!

Mamma & jag körde upp med alla katter till Älsvbyn igår. Wilma & Silly kurade småbuttert i baksätet medan Totte satt på hatthyllan & höll uppsikt över vägen & alla renar (fast vi såg bara två).

Ja, eller liten & liten är han ju inte - vår Totte/Torsten! Men de senaste dagarna har mamma & jag i vilket fall sagt just "Men lilla Torsten" typ 152 gånger, Totte råkade nämligen hitta en boll med kattmynta i fredags & har sedan dess drogat sig FULLKOMLIGT. Mest hela tiden ligger han på mattan i köket & är helt urzonkad. Jaja... to each his own.

Paul beslutade sig för att stanna hemma i Toronto den här helgen, huset behövde mer städ än stugan för en gångs skull. Det här innebar ju naturligtvis att Digby blev tegelstenslös denna helgen - men liten är inte bangen. När Paul släppte ut honom & Mammut på trappen för lite eftermiddagssol skaffade sig Digby raskt en ny vän. En sten.

Hade en av mina supertidiga mornar idag, vaknade redan vid halv fem. Fast den här gången lyckades jag somna om vid halv åtta snåret & sov sedan ända tills klockan 11. Tydligen var Digby skitstressad av detta & tvångsväckte Paul för att åtminstone ha lite sällskap. Mammut å andra sidan uppskattade att ha en sovkamrat. Tydligen sov vi sked på soffan mellan 9 & 11. Alltså, jag dog lite när Paul visade mig bilden han knäppte.

När vi är ute i stugan tillbringar katterna så mycket tid de bara kan ute på den innätade jättebalkongen. De älskar att sitta där ute & titta på fåglarna & vad än djur som råkar trava förbi. Dock har vi kommit fram till att HELA verandan inte är likvärigt bra, det nordvästliga hörnet är nämligen THE SHIT. Så pass att de till & med kan börja bråka om vem som ska få sitta där. Den har helgen släpade vi därför dit ett par trädgårdsstolar, så att de kan sitta på var sin etapp. Detta blev snabbt populärt - Mammut har vikten bakom sig & la beslag på stolen:

Varje år sen vi flyttade in i huset har vi haft en stor midsommar/födelsedagsfest, men det här året sa jag att det inte gick. Jag klarar liksom bara av att ordna så många stora fester per år... & tack gode gud för det. Fy så hemskt om vi hade haft 50 gäster på intåg efter veckans källardrama! Så glad för att jag slapp den stressen & att vi istället kunde åka upp till stugan redan på fredagskvällen. Årets "midsommarmiddag/5år tillsammansmiddag" intogs följaktligen i bilen & bestod av varsin spenat-fetaost wrap från Starbucks. Inte det man per automatik tänker på när man säger "fest/romantisk middag", men det fina i kråksången är ju att allt fungerar så länge man är tillsammans med den man tycker allra mest om! Kom fram vid elva-snåret på kvällen, packade upp & sen var det koma fram till 09.30 dagen efter. Lördagsmorgonen ägnades sedan åt att hänga med katterna i trädgården. Jag jobbade i landet, Paul klöv gammal ved & Digby jagade gräshoppor:

Så Digby hade en rätt fab födelsedag - det började med att vi åkte upp till stugan vilket är lite småfestligt i sig självt. Digby älskar nämligen att vara uppe i stugan, heltäckningsmattan i vardagsrummet är en favorit... Efter att vi packat upp all mat & påtat runt lite i trädgården så samlades vi alla ute på altanen. Det tog väl ungefär en minut eller så innan jag insåg att Digby var VÄLDIGT fokuserad...

Idag är det ingen vanligt dag för idag är det Digbys 1 årsdag! Min lilla roliga fluffboll till kisse... 1 år! Kan knappt fatta att han är så stor, var ju typ i förrgår som han var så liten att han gick i krokar...