MsBree

Ni vet vår groundhog (som vi förövrigt döpt till Doug Murray), idag kom vi närmare varandra än jag tror någon av oss någonsin förväntat sig. Eftersom vårt vardagsrum/matrum fortfarande ser ut som om en tornado gått igenom det äter vi ute i trädgården varje middag som vädret tillåter & katterna får alltid hänga med ut i sina selar. Idag knäppte jag fast Digby i sin, satte fast linan i den tvättlina som löper genom trädgården & liten fluff flög ut i friheten. Under hela middagen satt han sedan borta vid vårt trädgårdsskjul & stirrade stint ner i marken. Så pass att Paul vid ett tillfälle knatade bort för att se vad han pysslade med. Vi har nämligen lärt oss att Digby är väldigt bra på att spana in sånt som händer, han gjorde mig till & med uppmärksam på när Isoldes lägenhet höll på att bli översvämmad, så vi lyssnar på vår lilla lyhörda katt! I vilket fall, Paul kom tillbaka & berättade att han troligtvis spanade på myror så vi åt lugnt vidare. När vi väl var färdiga med middagen försökte vi ta in katterna & medan Mammut var lika foglig som vanligt ville Digby INTE röra på sig. Så tillslut sa Paul "Men kanske att Doug gömmer sig under trärampen, jag lyfter på den!"... Mycket riktigt, Paul lyfter på rampen & ut FLYGER Doug i vild panik & katterna bara typ dog av all action & fick totalt spel - det var med andra ord full circus i vår trädgård för ett par sekunder. Digby liten darrade av spänning i mina armar när vi knatade in efteråt. Nu vet jag inte riktigt vem av oss som är mest pepp på ytterligare ett close encounter, även om jag är ganska säker på att Mr Murray nog varit gladast om vi aldrig mer sets!