MsBree

Det är väl få som missat "Me too" & ännu färre kvinnor som inte kan ställa sig bakom det påståendet. När det drog igång i måndags fick jag genast en sån klump i magen, dels för den lavin av historier & delningar jag såg på min facebook sida men också så väldigt mycket för det som hände för lite mer än tre år sen... Jag, som har gått igenom livet & haft sån himla tur med killkompisar & pojkvänner, gick på en sån sjuk nit en dag i mars 2014 när jag var 7 veckor gravid med Tor. Jag skrev om det då & det kryper fortfarande i kroppen på mig när jag tänker på den där undersökningen. Så förnedrande, så över alla gränser... Har aldrig känt mig så liten & så utnyttjad i hela mitt liv. Gick hem & grät men tänkte att det väl bara var att svälja, att det var del av min immigrationsansökan hur otrevligt, gränslöst & vidrigt det än var. Men så förra våren så fick jag reda på att min undersökning inte alls följer det protokol som finns för immigrationsläkare & sen dess har jag gått runt & känt att jag BORDE göra något, bara att jag inte vetat vad. Har tagit upp det med olika personer jag träffat - en annan immigrationsläkare, handläggaren som godkände min permanenta status, handläggaren på motsvarande skatteverket - & överallt har jag fått sympati men ingen hjälp. Standardkommentaren har varit "Men fy så hemskt, jag har inte ord... Om du har ork tycker jag att du ska följa upp det här!"... & så var bollen tillbaka hos mig, offret, & nej - jag orkade faktisk inte. Även fastän jag viste att jag borde, för att han förmodligen fortsatt att tafsa på kvinna efter kvinna... Men så i måndags kände jag bara någon form av helig vrede välla upp inom mig & så googlade jag honom för första gången sen våren 2016 & vad hittar jag? Svinet åkte dit förra sommaren! Någon annan orkade. Någon annan gjorde det jag önskar att jag hade haft modet & energin att göra & det känns... oerhört kluvet. En del av mig är SÅ glad för att han åkte dit & inte längre jobbar som immigrationsläkare, men jag skäms också för att jag inte drev det vidare själv... MEN, om jag ska sluta skuldbelägga mig själv & istället fokusera på det som är bra så ringde jag faktiskt oteln för sexuella brott i tisdags & berättade vad han gjort. Fick berätta min historia för en jättetrevlig polis som lovade att kriminalaren som höll i den förra utredningen skulle ringa upp. Bara skakade i hela kroppen när jag la på luren.