Que Canada?
Jag vet att jag tjatat om detta tidigare men fortfarande är är jag ett enda stort frågetecken när det kommer till denna frågan - hur i helsike kan man bo i ett land som Canada & inte förstå värdet av att bygga ordentliga hus?! Idag är det varmt, bara minus 7 grader, & man hade ju kunnat tycka att detta hade varit oki om det nu inte varit för att mitt hus är svinkallt. Mitt rum råkar dessutom vara det kallaste rummet i hela huset & varje morgon när jag huttrande skakar mig upp ur sängen ser mitt fönster ut på detta sättet...
Rimfrost på rutorna ska man fan bara ha om man bosatt sig i ett icke uppvärmt uthus alternativt köpt på sig en sprayburk inför julen!
5 years old...
I lördags var jag förövrigt på operett med han som alltid för mig att le samt hans föräldrar. Vi såg Gilbert & Sullivan's Pirates of Penzance. Vilket var jättekul eftersom musiken är så rolig & scenkläderna så härligt romantiska. Extra roligt var att se vår vän Lindsay som spelade en av huvudrollerna. Problemet med hela upplevelsen var dock att alla skämt har si så där en hundra år på nacken & uttalas i superspeed, vilket gör det rätt svårt för gemeneman att följa om man inte kan stycket utantill. Vilket alla andra verkade kunna utom moi. Satt därför lite som en fågelholk under vissa delar eftersom jag inte förstod varför saker & ting egentligen hände. Han som alltid får mig att le fick därför förbarma sig över mig & förklara hela händelseförloppet - kände mig lite lätt som kära lillebror när han var fem & mamma var tvungen att översätta TV-program åt honom eftersom han inte förstod engelska & inte kunde läsa...
Lindsay i sitt esse!
2009...
Fick ett mail med mitt årshoroskop plus det för kräftan, ie för han som alltid får mig att le. Efter diverse prat om allt möjligt kommer så det verkligt intressanta: våra årsmantran.
"I appreciate the generosity of others."
"My relationships will bring me good fortune this year."
Alltså, hans stämmer in rätt bra - något vi båda konstaterat. Mitt... jaaa, tur tackar jag ju inte nej till, men lite skakar jag på huvudet åt att det ska komma så där i symbios med vårt förhållande. Tycker ju att jag lyckats rätt bra helt på egen hand 'Man är sin egen lyckas smed' & allt det där. Oh well, den som lever får se!
Sushi & Movie!
Hade en alldeles utomordentligt trevlig gårdagskväll igår - precis så där perfekt avlappnad & rolig som jag hade hoppats på & som jag behövde. Åt först sushi till middag eftersom det var jag som fick bestämma (& då finns det bara ett allternativ) & sedan blev det var sin stor iste & 'The curious case of Benjamin Button' som var en helt underbar film. En sån film som man känner sig helt uppfylld av en lång stund efteråt & som dyker upp i ens tankar lite titt som tätt den närmaste tiden efter att man sett den. & nej, det var inte bara jag som tyckte det - han som alltid får mig att le blev alldeles rörd på slutet & frågade mig så fort filmen var slut om vi inte kunde köpa den direkt den kommer ut. So, that's the plan. Fast före det måste en annan film inhandlas. Nämligen Lejonkungen. Som han inte sett... Måste ha varit skrämmande lik en fågelholk när sanningen gick upp för mig - att han ALDRIG sett Lejonkungen!
Moi - Bapumba? Pumba?! You must know what I mean?!!!
Men icket. So nu blir det till att skicka efter en beställning på amazon omgående!
Idah in a nutshell...
Världens fulaste bild på mig men (det snöade & tokblåste, jag var övertrött & jag skrattade så mkt att jag grät) här kommer iaf en bild på mitt lilla inköp på den julmarknad som vi var på när familjen var här. En hel bytta full med äpplen. För att ni ska förstå hur roligt det hela var så hör ju till saken att jag suttit & tittat på när alla andra pressat i sig typ ett tjog friterade äpplen & jag ledset förklarade att jag ville köpa på mig ett äpple innan vi skulle åka. So, medan resten av skocken travade till bilen lallade jag bort till ett äppelstånd för att köpa just det -
1 äpple. Sedan vet jag inte riktigt vad som slog slint i mitt huvud men detta var alltså vad jag impulsköpte. Ett litet träbadkar fyllt med gigantiska Jona Gold äpplen... Jag äter fortfarande mig ned mot botten & har kommit till slutsatsen att jag nog ska ligga lite lågt på Jona Gold fronten ett tag framöver. Faktum är att jag tror att apelsiner får bli min melodi så fort min lilla ark tömts på sitt innehåll.
Kompatibel?
Oki, ma & bror släpade med sig min lilla söta handmålade adventsljusstake hit till Toronto för att jag skulle kunna få lite julstämning på kontoret. But, nu har jag pluggat in den & mer flämtande ljus har jag nog aldrig tidigare sett. Alla ljusen fungerar, det är inte det, men istället för att lysa klart kommer bara lite ledset orange ljus ut ur min ljusstake. Bror lyste mer som två-åring då han råkade köra ned lillfingret i en lampsockel. Är med andra ord lite lätt besviken, fast framför allt frustrerad. Vad beror det hela på? Det kanadensiska spänningsnätet eller ett minne av klarare ljus färgat av min hemlängtan? I don't know - allt jag vet är att med min tekniska kapacitet så är det inte så där jättetroligt att jag lyckas klura ut orsaken... :)
Håller du med?
Oh Jo! Du vet den där personen som vi bara skakat på huvudet åt, den där människan som bara är bortom allt & som vi för en gångs skull saknar ord för att beskriva - jag har slutligen kommit fram till något som ger uttryckt för vad jag känner (delvis, det finns mer som saknas & behöver diagnostiseras, men jag ser på det som en bra start)!
Beskäftig!
Definitionen av ordet är att man vill pracka sin egen uppfattning på andra, att oombedd berätta för dem hur de bör leva sin liv. Känner vi igen det kanske? Feedback, är jag rätt ute? :)
What do we do with them?
Igår mötte jag upp med en hel bunt klättrare för öl på Old Nick, stället som vi av någon märklig anledning nästan alltid hänger på. Anyway, drack Creemore, planerade framtida klättrarresor, skrattade så att jag grät åt Jaimes försök att demonstrera sina svenska-kunskaper & hajade till när Helen ställde en fråga:
H - So, you're family coming in soon?
Moi - Yes, I'm so excited!
H - Me too, it's always fun to see Swedish people!
Moi - Oki... could you perhaps explain that?
H - Well, you're all so beautiful! First we meet you and you look the way you do, and then we meet Martin and then Lotta came, & Ron & I just came to the conclusion that all Swedes are beautiful! What do you do with the ugly people?
Moi - Weeell, ah...hmmm
Paul - Shush Helen, don't ask her that! It's a well known fact that they put them out in the forest, but it's considered polite not to talk about it!
Nice people!
Oh my vad jag känner mig populär idag! Min handledare ringde precis upp mig eftersom han jobbar hemifrån idag & var idel vänlighet & hjälpsamhet. Moi som ångestat över vad jag kommer att tvingas göra så fort han insett att hans lilla hämdshoppingtur inte gynnade någon annan än mig känner mig lite skakad. Innebär detta att han fortfarande är arg på min andre handledare & Kenneth eller har han helt enkelt förträngt det hela? Eller kan det till & med innebära att jag kommer att klara mig undan utan att behöva motprestera något helt kopiöst mkt?
Argh!
Jag försöker logga in på mitt handelsbanken konto men det går inte! Jag har testat alla de kombinationer som verkar rimliga vad gäller lösenord, men skiten vägrar ändå fungera. Knappen 'Har du glömt ditt lösenord' hjälper föga eftersom enda sättet att få ett ny lösenord är att antingen logga in eller gå till sitt bankkontor. Eftersom det är 6347 km mellan Toronto & Stockholm & således endast 7065 km mellan mig & handelsbanken i Lycksele kan jag ju lika gärna bara skjuta mig själv. Det känns mindre plågsamt. Kom igen lilla huvud, kom ihåg, kom ihåg! Jag begriper inte, jag har ju alltid haft värdens simplaste system för att komma ihåg koder så hur i helsike kan jag inte komma in på det idiotiska kontot nu?! Andas... ska knata iväg & koka lite te så kommer allting att lösa sig sedan. Allting...
Oki, nu kör vi lite alternativ...
Ma & Korn - kom igen nu!
Toronto Maple Leafs mot: Washington Capitals or New York Islanders
We will rock you or Sound of Music
Toronto Symphony Orchestra: The Planets or A Very Merry X-mas
Update
Quantum of Solace or Australia?
Pip, moi hade ju väldigt gärna velat se något innehållande Nicole Kidman i fab kläder...
Ehum... hjälp?
Alltså, ibland fungerar inte teknik & moi riktigt ihop (läs alltid). Nu har jag suttit & försökt lista ut hur jag ska få fram ett speciellt mail på min hotmail adress & det vill sig inte. So, ma & Magnus - när är det exakt ni kommer hit? Jag har en känsla av att det kan vara den 30 Nov-11Dec, men jag hade ju ljugit om jag sagt att jag varit helt hundra. Exakta tider, flight nummer & till vilken terminal ni kommer hade således varit till stor hjälp för en liten förvirrad PhD-student. Speciellt som sagda förvirrade person hade tänkt be han som alltid får mig att le om hjälp med uppsamlande av släktingar & jag gärna sett att det gått lite smidigare än sist vi försökte oss på att plocka upp någon från Pearson. :)
What on earth?
Tog tidigare idag en liten sväng ned på institutionens bibliotek & ställdes där inför konceptet 'manlig bibliotikarie'. Moi som sommarjobbat på bibliotek under totalt fyra somrar hamnar fortfarande i ett tillstånd av 'What the?!' varje gång jag stöter på en man som jobbar inom just detta yrke. Kvinnor som jobbar på bibliotek är enkla varelser att förstå sig på, de är bittra. Vanligtvis förvandles även moi till en missunsam individ med grava problem gentemot barn (de rycker ju ut böckerna & sätter tillbaka dem fel!) efter 5 min, men männen i yrkeskåren fungerar inte på samma sätt. De är bara udda, riktigt, riktigt udda. Dagens exemplar sportade en skjorta med bruna änder på, snörvlade på ett mkt märkligt sätt & fixerade på en punk ca 30 cm ovanför mitt huvud när han pratade med mig. Kunde inte se hans fötter, men jag hade satt mitt vänstra ben på att han hade på sig birkenstocks med vita tubsockor...
Totalt obegripligt...
För att summera ett besök vid Niagara fallen så blir det lätt lite svårt att finna de rätta orden. Det är en helt unik upplevelse: lite som en blandning av en nöjespark, turistmål där alla är apfulla/Finlandsfärja samt budget Las Vegas... Anyway, kanske underligast är alla hopplösa prylar de säljer - skrot utan dess like men som ändå på något vänster måste ha en marknad. Moi vägrar av princip att köpa något över huvud taget i den staden & känner mig lite ledsen över tanken på att det finns folk där ute som tycker att det är jätte finurligt att köpa på sig en plast Oscar med lite småspeciell text...
Blonda flickor inte till salu, däremot är det fritt fram att investera i hur många plast Oscars som man kan få plats med i sitt hem. Jo gråter över att ha vunnit pris som bästa syster & moi försöker komma över den överväldigande glädjechocken att ha blivit utsedd till Best Drama Queen.
Lycksele... nästan som Niagara!
Checka! I Niagara har de också en rullande sten! Fantastiskt eller hur?! Precis lika nödvändig som den hemma på torget, ah... världen är liten & små ställen har oerhört mkt gemensamt...
Jo posar & är glad för att hon kommer från Liiinköping.
The first north american election 2008...
Något försummat även på hemmaplan, men idag går i alla fall Kanada till val. & här hymlar man inte vem man röstar på. Nope, så här ser det ut i vår trädgård just nu. Har typ noll koll på vad Olivia Chow egentligen gör för vårt område, men jag vet att hon jobbar för oss & att hon kan spanska - för på de stora affischerna (tack & lov tyckte Isolde att de var lite för stora) står det nämligen att hon gör just det, fast på spanska. Anyway, jag finner det hela mkt fascinerande - för tänk om någon hade plingat på din dörr hemma i Sverige & frågat om du hade velat ha en affisch i din trädgård.
Affischmänniska - Hej! Jag undrar om du vill skylta med din politiska åsikt?
Svensk röstberättigad - Eh...nej du, jag tror inte det va...
Affischmänniska - Men varför inte då? I ditt område röstar ju ändå 83% av befolkningen på sossarna så vad spelar det för roll?
Svensk röstberättigad - Nu är det ju på det viset att jag faktiskt inte behöver skylta med vad jag röstar på ska jag be att få informera!
Imorse plingade det dessutom på dörren igen, Isolde öppnade & blev påmind om att THIS IS THE DAY! YOU SHOULD VOTE! Jaaa, jag säger då det...
Two not so smart girls...
Igår drog jag till AC (Atlethic Centre) & tränade med Julia. Sprang 30 min på en inte alltför ondsint maskin, gjorde plågsamt många sitt ups & tränade armarna i bästa klättrar anda. Vilket resulterade i att jag & Julia uppvisade en pinsamt hög nivå av icketänk vid chin ups maskinen. För de som inte vet hur en sådan makapär fungerar så är ställer man sig helt enkelt på knä på en platta & drar sig uppåt med armarna. Hela tanken med maskinen är dock att man kan ställa in olika nivåer av hjälp, dvs om jag väger 50 kilo (I wish) & jag ställer in vikten på 20 kg så behöver jag bara lyfta 30 kg av min vikt. Inte alltför komplicerat. Körde på ett tag & sedan ville Julia testa på att lyfta hela sin vikt, sagt & gjort vi ställde in maskinen & hon ställde sig på plattan - noll resultat. För istället för att köra på noll vikt hade vi ställt in maskinen på hennes vikt = stillestånd. Um, kände mig ju så där lagom smart... Lite skönt dock att vi var lika blåsta båda två, & att Julia är rödhårig!
Ibland blir jag stum...
Har precis kommit tillbaka från en något omskakande upplevelse - lab med mina elever. I förenklade ordalag behövde de bemästra tekniken 'mäta den längsta axeln på en oval', något som kräver att man placerar musens lilla hårkors längst upp på ovalen & sedan klickar längst ned på ovalen. Naiva lilla moi trodde att en apa skulle kunna bemästra denna enkla manöver. But no. Istället ställdes jag inför sex frågetecken (två elever hade tack & lov avancerat bortom orangutangstadiet & lämnade salen efter en timme). Som jag slet. Jag ritade på tavlan, jag ritade i deras föreläsningsanteckningar, jag pekade på bilder, jag slet mitt hår & önskade mig långt bort - inget hjälpte. Inget fram tills jag i panik myntade uttrycket 'Imagine your oval, think outside the box, picture your inner oval - don't let anything disturbe you, just picture an OVAL!'. Sedan gick det lite bättre. & medan de alla satt & småkonfunderat hummade 'picture your inner oval' kunde jag trött konstatera att det inte är alla förunnat att vara doktorandmaterial...
Nu vin!
Hur tänker man som förälder?
Innan det att min dag förvandlades till ett stressfyllt maraton hade jag dock ganska trevligt när jag skuttade in till avdelningen. Kikade på pumpor i stånden bredvid Bloor, luktade på krysantemum som alla affärer börjar sälja så fort det kommer lite höst i luften & log åt alla lönnlöv som börjar skifta färg. However, denna idylliska sinnestämning kom helt ur balans när en liten asiatisk familj fångade min uppmärksamhet. Detta är scenariot - liten asiatisk mamma med tre minatyrasiater a la tripp, trapp, trull. Är ingen expert på barn men hade jag tvingats gissa hade jag sagt att de var 3.5, 4.5 samt 5.5 år gamla - samtliga utrustade med var sin fiol i fiolfodral som matchade deras höstjackor. Alltså, skulle jag någon gång begåvas med en kull ungar i den ålderskategorin så är nog fiol ett av de sista instrument jag lobbat för... Kan ni tänka er oljudet som tre dagisbarn kan åstakomma med en hartsad stråke & en liten gnällig låda? Jag hade dött. Får jag barn någon gång så hade det naturligtvis varit roligt om de varit musikintresserade, men hade de varit så nära varandra i ålder & dessutom varit så, för mig, surrealistiskt många hade jag gett dem något mindre migränframkallande. Typ en xylofon med ordentligt vaderad klubba.
Jaaa...
Kom fram till att Megha hade fel om Nuit Blanche - för att jag skulle ha förstått mig på eländet hade min studieskuld kunnat fixa finanskrisen i USA. Jag kände mig som ett konstant, småfruset, frågetecken. Litet utdrag av vad vi såg:
1) En glob tillverkad av metalrör med fastsatta vita paraplyer som visade halvpornografiska filmer (samtliga med män i vita klänningar, samt en stackars Border Collie). Inne i globen låg en madrass som man kunde vila på - moi skippade
2) En 8 gånger 3 meter stor ruta med godis i silverpapper - publiken kunde sedan böja sig ned & äta godiset, ie delta i konstverket
3) Sex vuxna män i vita kläder & kobjällror kring benen dansandes till folkmusik - allt i käck takt till käppsmällar & tjoande... Vad som fick dem att bete sig på det viset är för mig obegripligt - folkdans med tillbehör har nu hamnat högt upp på min lista över saker som ens partner inte får befatta sig med