Working on the happiness...
Idag bestämde jag mig för att försöka vända lite på deppskutan, klart att det inte kommer att bli bra på nolltid men målet är att i alla fall jobba på att fylla upp glädjereserven. Inte bara se livet som en enda jämmerdal av "jaha, vem ska dö imorgon då?". Inledde starkt med french toast till lunch...
& okey, jag ska vara ärlig här - french toast är mer Pauls grej, men det var lite roligt att testa ett nytt recept samt premiärsmaka vår sirap! Så god! Körde smaktest med vanlig lönnsirap & den är mer söt medan vår är mer karamellig om det makes sense. Sen åkte vi & köpte nya skor åt Paul. Vilket ju återigen låter som något trevligt för Paul, men tro mig, det var trevligt för alla... De gamla skorna luktade kattpiss något grövt (misstänker att han lämnade dem ute på trappen någon dag & att de sprejades av vår revirivrige grannkatt). Happ, sen gjorde jag dagens tyngsta drag i kategorin "Jobba på Idas välbefinnande". Jag stannade hemma från Pauls släktmiddag. Herregud så SKÖNT med egentid. Moi, me, myself & hönsen!
Så otroligt skönt att inte behöva småprata, lyssna på allmänt gnäll om småsaker eller ha någon klättrandes på mig... Grävde runt i trädgården en timme eller två i 18 gradig värme, utan jacka, & kände liksom hur jag vaknade till liv lite igen. Sen att inte behöva laga mat än till någon annan än mig själv, bara en portion tonfisksallad tillagad & uppäten ur samma bytta för att minimera disken & så ett glas perfekt iskallt vitt vin på det... Låter kanske inte mycket för världen, men det var den bästa present jag gett mig själv på år & dar!
Nej jag lägger ner...
Alltså den här veckan... Måndag, tisdag & onsdag var jättetunga för att jag tyckte att det kändes så jobbigt att vi inte var i Sverige för farmors begravning. Sen kom torsdagen & det var ju väldigt känslosamt - bara det att det blev ännu jobbigare än vad jag trott. En äldre släkting råkade nämligen halka på en isfläck utanför kyrkan & slog sig så illa att han fortfarande ligger på sjukhuset. Har alltid tyckt så mycket om honom, så när den första chocken lagt sig ringde jag till Paul & bara storgrät. Körde sen repris på det igår efter terrorattacken i Stockholm. Det blir ju så påtagligt när något sånt här händer på hemmaplan, på en plats som väl i princip alla i Sverige kan identifiera sig med... & idag dog min gammelmoster.
Jag känner mig klar med 2017 nu. Fyra månader in & det verkar liksom inte finnas någon hejd på eländet. Idag är vår femåriga förlovningsdag & vi har försökt fira lite halvhjärtat men jag har i ärlighetens namn mest varit ett halvgråtaden vrak mest hela dagen. Det värsta är väl att det inte ens känns som "det är en ny dag imorgon!" utan mer som "en ny dag, en ny katastrof".
In memory...
Igår begravdes farmor & vi kunde ju som jag tidigare nämnt inte närvara. Vilket kändes väldigt kluvet. För även om det kändes helt rätt att inte utsätta Tor för ännu en lång resa så... ja men jag hade ju aldrig kunnat föreställa mig att inte vara med på farmors begravning! Har mått dåligt över det här hela veckan, så onsdagkväll tokstädade Paul & jag hela huset efter att vi lagt Tor. När jag inte mår helt hundra blir det nämligen sju resor värre om det dessutom är stökigt. Det låter kanske trivialt, men det gjorde verkligen så att det kändes lite lättare när jag vaknade upp igårmorse. Sen harvade Tor & jag oss igenom dagen tills Paul kom hem med det tidigaste tåget & så fort han var hemma tog vi en stor påse med mat till brandstationen. Ett par gånger per år kör de nämligen en food-drive där de samlar in mat till behövande familjer & igår var första dagen för vårinsamlingen. Eftersom farmor var den mest generösa människa jag någonsin träffat kändes det fint att göra något i den andan. Så vi fyllde donationspåsen med saker så som tonfiskkonserver, olika typer av frukostflingor, te, bönor, pasta, tvål & babywipes. Knackade på hos brandstationen i absolut iskallt spöregn & blev insläpta av en supergullig brandman som tackade oss så mycket & tog med Tor på en liten tur av brandbilarna. Den lyckan... så fint mitt i sorgen.
Avslutade dagen med att tända ljus vid den hortensia vi köpt "till farmor". Hortensia har alltid varit vår familjs morsdagsblomma, så när jag såg en vit på affären kändes det som en perfekt liten hyllning tills dess att jag kan plantera vårt minnesträd...
En ny smäll...
När jag var liten, kanske fyra år gammal så där, så dog en hel massa av min mammas släktingar på en & samma gång. Det var som en epidemi & jag minns att jag sa till mamma "Men nu får de sluta dö där i Finland!". Nu, så här 30 år senare, känner jag samma sak - bara det att Finland är utbytt mot Sverige. Idag fick jag nämligen veta att min ena gammelmoster, farmors syster, har 1-2 veckor kvar i livet... Var väl inte så att jag var på direkt topphumör innan jag läste mailet men snacka om att den här uppdateringen kändes som ett rejält knytnävsslag i magen. Orkade liksom inte ens gråta utan satt bara & stirrade rakt ut i luften. Det enda jag känner mig glad för i nuläget är att vi tog tiden att åka & hälsa på alla farmors systrar när vi var i Sverige. Hade känts så otroligt jobbigt om vi inte hade tagit oss tiden att se dem & krama om dem allihop.
Beställde ett minnesträd till farmor igår, men jag antar att jag helt enkelt får jag plocka fram katalogen en gång till & försöka hitta ytterligare ett träd... Men sen är det tvärstopp - så till alla i Sverige, sluta dö!
Goals for 2017 - third month...
Ytterligare en månad som jag är glad att få lägga bakom mig, måste också ändra lite på mina mål. Resan till Sverige var så himla jobbig för oss allihopa, Tor som HATADE att flyga & jag som bara dödsångestade, att jag känner att jag måste stryka mål 6 & 7 för mitt eget välmående. Vill liksom bara vara hemma i vårt hus för resten av livet typ... Lägger därför till ett bonusmål som känns mer i linje med livet i nuläget.
1. Komma i bättre form. Woot, jag har hittat en pilateskurs som jag har gått till två gånger! Nästa månad hoppas jag på att komma iväg varje vecka samt lägga till lite ordenlliga promenader istället för "knata sakta efter kringirrande 2-åring".
2. Fortsätta med mina engelska kurser. Har klarat av de två första delmomenten på kursen, VG på båda! Så himla glad över detta - har typ varit ett av de få glädjeämnena i mars. Nästa kursmoment blir "academical writing" - känns ju som något jag borde klara av någorlunda bra!
3. Lära mig mer om höns. Har läst på om kyckling sjukdommar. Sticky butt är tex ett vanligt problem - de blir helt enkelt så smutsiga om rumpan att det blir totalstopp & så dör de om man inte tvättar dem i ljummet vatten. Fy vilket sorgligt sätt att gå hädan på... inkakad i bajs...
4. Mer vegetariskt här hemma. 11 vegetariska middagar check! Nästa månad hoppas jag att jag ska få till lite nya roliga recept också. Nu blev det mest paj & blomkålssoppa.
5. Jobba på ekonomin. Bahahaha! Var tvugna att betala in en stor summa mot huslånet (för att maximera skattefördelar) så det spräckte budgeten TOTALT.
6. Resa lite.
7. Jobba på min flygfobi.
8. Expandera trädgården. Vi har köpt miniväxthus (typ fönsterbrädemini) & nu väntar vi bara på att Tor ska ta en lång nap & så ska jag börja planterandet! Vi har också hägnat om hönsgården, vill att tjejeran ska få mer plats men inte full tillgång till trädgården som de har nu. De äter nämligen upp allt grönt som kommer upp - inklusive vitlöksblast & tulpaner!
9. Mer tid med Paul. Måste fortsätta jobba på att lägga undan telefonerna - att det ska vara så svårt att slita näsan från skärmen!
10. Ta körkort. Förra månaden var det skattemärket, den här månaden uppdaterade vi plåtarna. Ontario råkade nämligen producera en hel hög med plåtar där all färg flagar & trillar av & vi åkte på just en sån plåt. Men nu är plåtarna nya & fina & läsbara - så nu äntligen känns det som om jag kan börja köra utan att oroa mig!
11. Sluta amma. Okay, så det här är anledningen till att vi sover så JÄVLA uselt i nuläget. I & med farmor dog pallade jag liksom inte med att vara en levande napp så jag bestämde att det var slutammat på natten. Det har inte gått helt friktionsfritt om vi säger så... men nu är vi i alla fall nere på två amningar per dag & det är grymt mycket bättre än hur det såg ut för en månad sen.
12. Bli bättre på att lära Tor svenska. Suck... här har det inte gått bra. När jag är ledsen & trött är det som om min hjärna inte pallar två språk & så halkar jag in på engelskan eftersom det är det språk som alla förstår. Måste, måste, se till att april blir bättre.
BONUS. Ett husprojekt/månad. Alltså det har inte gjorts något i huset under mars. Vi köpte en ny TV-bänk eftersom vår gamla håller på att falla i småbitar & den står fortfarande i en IKEA kartonghög i hallen. Nu måste vi rycka upp oss & klara av åtminstonde ett renoverings/piff-projekt per månad!
Rough week...
Den senaste veckan har varit så tuff. Så himla ledsen över farmor, vill liksom knappt tänka på det för då vet jag att det blir jättejobbigt - så jag har försökt hålla igång med Tor, kursen & ständigt hemmapyssel (vill att det ska bli vår NU så att jag kan gå & gräva ett stort hål eller något annat jobbigt!). Sen har måendet kanske inte direkt gynnats av att vi sover USELT & att Tor dessutom blev sjuk. Fy så det gör ont i mammahjärtat när ens lilla unge bara ligger & sover, varm som en kamin, i ens knä hela dagen. Allra ledsammast blev det igår när Tor började hosta & helt plötsligt kräktes rakt ut. Han blev så himla ledsen eftersom "Oh no, Tor puke. Soffa dirty! Tor städa!" & sen stod han & grät för att vi torkade upp det mesta. Stackars lill-skrutten.
Nu försöker jag fokusera på det som är bra - som att det nääästan är helg, att jag fick jättebra feedback på mina senaste kursuppgifter, att min fina granne Galya kom över med en lilja för att muntra upp & så den här lilla söta historien. Så här, vår sopbil är dekorerad för varje högtid - jul, Valentines, St, Patricks Day & nu påsk...
Tor som älskar sopbilar varje dag i veckan blir liksom så till sig över det här att det knappt finns på kartan. Så förra fredagen när bilen rullade in på vår gata stod han bara & skrek vid fönstret. Så Paul svepte upp honom & drog med honom ut för att titta närmare & när de står där stannar bilen & sopgubben klev ut & gav Tor ett litet påskägg. För Tor, som nyligen insett att det finns något som kallas chocklad, var det här ungefär det största happeninget i hela hans lilla liv.
& nu är han helt säker, bergfast övertygad, om att sopbilen delar ut chokladägg under påsken. Vi har försökt att prata lite om påskharen, men det verkar han inte ens registrera. Nope, i hans värld är det sopbilen & inget annat som symboliserar påsken!
The perfect plate!
Alltså, känslorna är ju nära ytan i nuläget - så när Paul kom hem med en present efter jobbet så blev jag redan lite lipig innan jag ens öppnat påsen. Så när jag såg vad jag fått, ett perfekt aquafärgat äggfat blev det gråtfest.
& ja, jag vet att det är ett fat & att det kanske var en lite väl stark reaktion på lite keramik men jag tyckte att det var en så otroligt fin present till just mig. Är ju så himla tokig i mina höns & har en liten lätt hang-up på porslin samt just den här färgen - så det kunde knappast ha blivit mer perfekt. Helt enkelt världens bästa "muntra upp present" från världens bästa Paul.
Som en ny människa!
Vi har sovit så patetiskt dåligt den sista tiden att vi alla gått på en ytterst flämtande sparlåga här hemma. Så igårkväll när vi skulle lägga Tor somnade vi alla tre & sov i princip ostört genom hela natten & herregud alltså vilken skillnad det gör på livskvalitén! Istället för att dra runt som en sengångare i huset har jag plötsligt lite energi igen! Har därför bytt alla sängkläder, tvättat & hängt två maskiner tvätt, dammsugit hela huset, tvättat ur brickan under diskstället (det här kanske låter lite men är klart värt att nämnas eftersom det är den TRÅKIGASTE hushållssyssla jag vet), städat ur hönshuset, bakat bröd & kokat ner 3 liter sav.
Det hade ju varit lögn att säga att huset är sparkling clean, men det är bra mycket bättre än vad det har varit sen... tja, men jul. Nu ska jag försöka fokuser lite på vad som kännetecknar australiensk engelska & sen ska Tor & jag gå på promenad i vårsolen. För idag har jag till & med energi att tackla Tors vansinniga förtjusning i lerpölar!
Krispigt & härligt...
Det här året alltså... Tre månader in & jag känner mig redo att kasta in handuken & satsa på 2018 istället. Paul var tvungen att jobba idag, så jag fick det tveksamma nöjet att ge mig på dag sex av "heldag med barn som håller på att få alla kindtänder samtidigt". Har jag nämnt att det samtidigt blivit svinkallt här igen? Jodå, det är så kallt att hönsen står på ett ben åt gången & följaktligen vägrade Tor att gå ut på hela dagen - vilket inte direkt bidrog till att hålla humöret på topp. Någonstans efter frukost började kylan också krypa in i huset, 16 grader i köket & jag kunde höra hur pannan i källaren drog på gång på gång på gång utan att liksom komma igång. Den där krypande känslan av "aj fan, det är -15 ute & vår värmepanna håller visst på att dö"... Rota fram pärmen vi fick när vi inspekterade huset (med en skrikande 2-åring hängande runt halsen), hitta informationen till företaget som servar pannan, ringa & böna & be för att få hit en tekniker & så dommen - pannan hostar på med det sista den har, ingen idé att reparera & bara att casha upp för ett nytt system. Jo för sen vår panna installerades så har de ändrat massa riktlinjer, så vi måste borra nya hål i väggarna för att göra allt enligt kod. ALLTSÅ JAG ORKAR INTE.
I vilket fall, den nya pannan kommer på onsdag så det är bara att hoppas för allt vad tygen håller att värmen fungerar någorlunda fram tills dess. I annat fall blir det till att ta på väldigt många par tjocksockor. I nuläget sitter jag under två filtar & dricker vin & försöker förtränga hur rövdyrt det här kommer att bli. Det & så tittar jag på det här
klippet om & om igen - för i nuläget känns det som om 2017 inte kommer att bli roligare än de här 47 episka sekunderna.
Noll tålamod...
Tor har som sagt varit hängig de senaste dagarna, men idag var han i alla fall feberfri. Dock inte gnällfri... & herregud vad det tär på mig när det gnälls & grinas från tidiga ottan till sena kvällen. Vi började tex dagen med att han grät från 06.45 till 07.45 för att Paul gick till jobbet. Försökte alla avledningsmanövrar jag kunde komma på men han slutade inte gråta förrän en av hönsen började hojta om ägg ute på gården. ÄLSKADE DJUR. Sen fortsatte dagen rätt OK, om än med diverse psykbryt över en mängd bagateller, fram tills Paul kom hem. Helt motsatt till hur det hade låtit på morgonen så ville Tor nu inte ha något alls med Paul att göra. Hela middagen var därför en enda lång skrikfest där han mest hängde i min ena arm medan jag fick paniksleva in middagen med den andra. Upp till sängen (vända två på att försöka få honom att sova) & katterna passade på att börja jaga varandra & vara allmänna assholes. Vid det här laget hade vi redan betat av mer än en timmes skrikande, så jag blev så himla trött på livet att jag inte riktigt pallade att vara förstående mamman utan bara väääste "Nu är du tyst eller så lämnar jag dig här själv". Så himla elakt... men Tor insåg nog på något plan att min tålamodsreserv var slut, så under över alla under slutade han skrika sig blå, blev knäpptyst & somnade.
Men på riktigt - hur får ni andra ihop det under perioder när allt känns ganska jobbigt & de små liven dessutom sätter sig helt käpprätt på tvären? Avskyr att ha så här lite ork & tålamod för Tor som jag hade ikväll...
Goals for 2017 - first month...
Första månaden av 2017 avklarad, så vi tar en liten titt på hur det gått med mina mål så här långt.
1. Komma i bättre form. Nope. Har varit en så hysterisk månad på det personliga planet att jag kom ut på ett par promenader, men det är allt. Har dock hittat ett ställe där jag kan gå på pilates, så jag hoppas börja med det i slutet på februari/mars.
2. Fortsätta med mina engelska kurser. Här går det bättre! Har avslutat A1 & påbörjat A2. Intressantast hitintills - konceptet "linguistic relativity", googla!
3. Lära mig mer om höns. Har lusläst min senaste "Backyard Poultry" tidning - visste ni att man måste hålla på att vända hönsägg flera gånger om dagen innan de kläcks? I annat fall "flyter" fostret upp & fastnar mot skalet vilket gör att de dör.
4. Mer vegetariskt här hemma. Fick till 10 vegetariska middagar så det är jag rätt nöjd med! Dock känner jag att jag måste jobba lite på min repertoar, den är lite liten i nuläget & det hade ju varit kul om vi kunnat äta lite varierat också under året.
5. Jobba på ekonomin. He... flygbiljetter är ju inte direkt jättebilliga, men annars har vi hållit oss till våra mål för månaden.
6. Resa lite. Um, imorgon flyger vi till Sverige & är borta till den 20e...
7. Jobba på min flygfobi. Hur jag känner inför det? Nej men jag är ganska säker på att vi alla kommer att dö. Fick sån ångest under middagen idag att vi åkte till apoteket för att se om de kunde ge mig något ångestdämpande men det enda man kunde få ut utan recept var en örtbryggd... Så jag sket i det & så får det väl gå med hjälp av vin...
8. Expandera trädgården. Alltså, vi var på Canadian Tire idag & de hade öppnat en jättestor sektion med fröer, blomjord & allehanda trädgårdsredskap. Kändes ju liiite optimistiskt så här i februari - vi avvaktar med andra ord!
9. Mer tid med Paul. Eh, räknas mer tid med Pauls föräldrar?
10. Ta körkort. Noll progress.
11. Sluta amma. Här har vi gått back. Tor var så ledsen hos Pauls föräldrar att jag mutade honom med alldeles för mycket amningstid - så nu måste vi ta itu med att få bort nattammandet ännu en gång. Jippi...
12. Bli bättre på att lära Tor svenska. Hoppas på att Sverigeresan ska uträtta under!
Bonus - men checka, kuddfylld säng!!!
Pauls föräldrar svängde nämligen förbi idag med merparten av de saker vi lånade ut för house staging fotografierna & Pauls mamma hade inkluderat alla kuddar som vi köpt in för att piffa till hennes soffa. Så himla bra match mot våra tapeter (samt gardiner, jag ÄLSKAR allt med medaljonger)!
Hade det här varit RIKTIG house staging så hade jag ränt iväg & köpt ett par king size kuddar istället för våra vanliga kuddar. Men nu ska vi ju inte sälja huset, så det fungerar bra som det är - men jag är ändå nöjd över att jag helt hastigt & lustigt fick till den där kuddfyllda sängen jag skrev om för bara någon dag sen! Nästa mål för sängen får bli att hitta ett överkast, men det sparar jag tills att vi är hemma igen.
Well I like it...
Vissa saker är jag sämst på, typ boka klipptid - så det är ungefär hundra år sen jag senast klippte mig (på riktigt cirka 1 år). Så under helgen när jag låg på soffan & hade träningsvärk efter allt målande (japp, man kan få träningsverk av det om man målar tillräckligt länge) tog Paul & smygbokade in mig för att jag skulle få lite egentid. Idag var det dags & jag som vanligtvis bara klipper topparna fick någotslags bryt & bara "KLIPP AV DET!". Gissar på att cirka 20cm rök i nacken & lite mindre fram...
Jag är för ovanlighetes skull jättenöjd (hårklipp brukar alltid innebära ångest från min sida), men familjens reaktion var kanske inte helt optimal.
Paul, "Hm, so it's longer at the front?"
Moi, "It's called a lob"
Paul, "I think it's more like a reverse mullet, all business in the back and party in the front!"
Tor då?
Moi, "Gillar du mammas nya frisyr?"
Tor, "No."
Moi, "Oh."
Tor, "Mammas hair broken. Fix it."
Måste hålla ut ett par dagar till...
Jag har glömt att rapportera kring flyttkaoset - alltså vilket mastodontprojekt. ALLT måste vara klart till på onsdag, så Paul tog en flexdag i fredags & så åkte vi upp & arbetade ihjäl oss fram till klockan 6 igår. Jag har städat endel men mestadels fokuserat på att spackla & måla om trötta väggar. Hitintills har jag hunnit tackla följande:
- Spackat & målat två lager färg i halva köket (köket har en avdelare i mitten, så hinner jag inte andra halvan så fungerar det, men jag hoppas få till hela köket innan deadline)
- Målat ett lager färg på alla dörrkarmar & golvlister i köket
- Målat alla lister i hallen + ett lager grundfärg på väggarna
- Målat om hela badrummet som ligger i anknytning till Pauls föräldrars sovrum. Hann också spackla en massa hål, måla fönsterkarmen samt spraymåla deras off-gula badrumsspegel i silver
... & that is it tror jag. Har i ärlighetens namn varit så trött idag att jag fortfarande inte tänker helt klart. Hjärnan är trött & kroppen är ännu tröttare. Armarna är värst, de värker som efter världens träningspass. Hoppas att det ska kännas bättre imorgon, för klockan 5 på eftermiddagen rullar den första flyttbilen in här i Guelph med destination förrådsutrymmet. Tanken är att Paul & jag ska hålla i hela avlastningsproceduren & sen när det är klart åker vi upp igen & fortsätter jobba tills vi inte orkar stå på benen igen. Tisdag jobbar Paul, så då får jag försöka jobba samt underhålla Tor samtidigt - men jag hoppas få klart hallen samt kaaanske måla en fondvägg i Pauls föräldrars sovrum. I nuläget är det en orgie i olika mörkblå nyanser, så jag tänker att en vit fondvägg hade lättat upp lite...
A hug from someone out there...
Häromdagen skrev bästa Jo,
"Jag tänkte också på att ev olycka sällan kommer ensamt men nu känner jag att universum har tagit i lite väl mycket"
& det kändes verkligen så - som om jag plötsligt höll på att drunkna i ett hav av kriser. Den senaste veckan har varit så oerhört tung att det varit kämpigt att fungera. Men idag hände något som känns... men som om det måste finnas en kraft där ute som håller en hand kring mig mitt i stormen. För när Cristin som fick mina hattar stod & väntade på tåget in till Toronto & marschen där fick hon syn på en ung tjej som kom gående längsmed perongen med sin pappa. De pratade om marschen & pappan ville att hon skulle komma med tillbaka hem för att hon inte hade tillräckligt mycket varma kläder på sig. Cristin, vars dotter som skulle ha min andra hatt valt att stanna hemma, ropade då till dem att hon hade en extra pussy hat i fall att det skulle hjälpa. Både pappan & dottern blev jätteglada, han för värmens skull & hon för att hon skulle få en pussy hat till tåget... & vet ni, den här unga tjejen som fick min mössa av en ren slump heter Astrid - precis som farmor. Vad är oddsen på det? Speciellt som i princip alla jag känner bara tänker på farmor som "farmor" eller "grandma". Enda anledningen till att Cristin (som jag känner väldigt löst) visste farmors namn är för att hon (efter att jag erbjudit henne hattarna) frågade om jag kunde ge henne en lista med skandinaviska namn eftersom de ska ha en liten tjej i mars.
I september har jag bott här i 10 år & jag har aldrig under hela min tid här stött på en kanadensiska med namnet Astrid - så det här känns inte som om det var ett random sammanträffande, det här känns som om det var med mening för att ge mig en liten ljusglimt - en kram - under en väldigt svår period & för det är jag oändligt tacksam!
Tack!
Hörni, tack för all respons på förra inlägget - det värmer verkligen! Överlag har jag fått så mycket kärlek de sista 24 timmarna att hjärtat inte riktigt vet vad det ska göra med sig i nuläget. För dels värker det ju något helt otroligt över att mina fina, fina, farmor är så väldigt sjuk - men samtidigt svämmar det över efter alla kramar, små burkar med musli som har lämnats på vår trapp, tekoppar som har kokats & stuckits i mina händer & alla, alla erbjudanden om att hjälpa till med katter, Tor & höns (hönsen är klart populärast, ALLA vill ta hand om dem).
I nuläget har vi fått till en passansökan som ska vara klar på en vecka, så det känns bra att vi inte behöver vänta 10 arbetsdagar & så har Paul fått klartecken på att ta ledigt från jobbet. Inga biljetter bokade än, men jag hoppas ha det klart senast till början på nästa vecka. Vi pratar också mycket med Tor om att vi ska åka flyg & se Momo, Jojo & baby katt (mina föräldrars pyttiga 13åriga birma som Tor tror är en kattunge) så han är pepp på det & har redan börjat packa sin Greta Gris väska. Tydligen har han fattat att vi ska till Sverige, för det enda han packar är vantar & mössor...
& det är väl ungefär där landet ligger i nuläget. En mix av att vara himla tacksam för alla ni fina där ute som tar er tid att skicka en hälsning, heart broken över farmor & så en ständigt växande dos flygångest på det...
En droppe i havet...
Herregud vilken dag, jag är HELT MATT. Bilade till Pauls föräldrar imorse & jobbade sedan i princip hela dagen. Sorterade, bar, packade, peppade på att slänga/ge bort &... allt vi fick gjort var att vi rensade ur EN garderob. De har så otroligt mycket saker att jag liksom inte vet vart jag ska ta vägen. Det jobbigaste är ändå att de i nuläget inte riktigt verkar kapabla att ta in vilket jättejobb det här är. Som ett exempel, vi behövde motsvarande två förrådsutrymmen för att tömma vårt hus i Toronto, ett hus som kanske var 1/3 av hur stort deras hus är & med en bråkdel av mängden saker. Ändå är de bombsäkra på att de kan klara sig på ett förrådsutrymme & en liten container. Jag blir så där stressad över det här resonemanget att jag börjar vifta med händerna i luften när jag förklarar saker & nu ikväll har jag druckit hostmedicin för att kunna somna. Vet att jag i annat fall kommer att tillbringa hela natten med att ligga & pinteresta "house staging" uppslag... Gode gud, ge mig styrka, vin, en jättecontainer & unlimited barnvakt så att vi kommer någon vart med det här monsterprojektet!
Panikläge...
Jag skickade ju in mina sista inlämningsuppgifter till Engelska A1 i tisdags & eftersom A2 inte börjar förrän om cirka två veckor lät jag så här:
"LEEEDIG! Åh jag är ledig! Jag ska göra så mycket roooligt!" & så såg jag framför mig oceaner av tid att lägga på muffinsbak, tecknande, virkande & ihopknåpande av alla Sverige paket som jag har på min to-do lista.
Det här härligt euroforiska stadiet höll i sig i cirka 20 timmar, för igår eftermiddag ringde Pauls föräldrar & släpte världens panikbomb. De måste sälja sitt gamla hus innan slutet på månaden eftersom banken backat på deras övergångslån.. jag inser ju att house staging för att sälja huset inte riktigt är samma femma som att tömma hela huset - men den här uppgiften är ändå monumental. Det är inte det att de inte har ett fint hus, men mängden prylar är liksom... men typ lite hela vägen upp till taket... Eftersom Pauls föräldrar inte heller är i tipp topp form i nuläget finns det liksom inte att de kan fixa det själva. Så nu ska vi bila upp dit ikväll & så ska jag spendera morgondagen med att packa som ett litet hjon. Alltså, jag blev så stressad att jag låg uppe till halv tre på natten & svettades över HUUUR vi ska få ihop det hela & gjorde upp deals med mig själv om att vi måste bli mer som min farmor & rensa, rensa, rensa kontinuerligt så att vi aldrig behöver gå igenom 40 år av ihopsamlat papper & pryttel...
And I'm back!
Hallå igen! Har haft ett par hysteriska dagar, så jag har liksom knappt hunnit med annat än att släcka bränder så bloggen fick dessvärre lida lite. Men - nu har vi klarat av följande & livet kan återgå till det normala:
1) Sista två uppgifterna i min engelskakurs är inskickade - halleluja! Nu måste de ju rättas, men det känns så skönt att ha det gjort. Tor har varit som ett PLÅSTER den senaste veckan så att jag fick ihop två vettiga projekt känns lite som om jag hade ansökt & blivit antagen till NASA...
2) Vi har haft Sandra (en av Tors tre gudmödrar) på tredagarsvisit. Jag var väl kanske inte världens bästa värdinna pga punkt nummer ett. Men maten stod på bordet varje kväll & jag stack en öl i näven på henne med jämna mellanrum så jag tror att hon åkte hem nöjd (hon var i alla fall väldigt glad för min teckning!).
3) & så har Pauls föräldrar köpt HUS här i Guelph. Helt vansinnigt egentligen - vi hittade nämligen ett litet drömhus som de ville titta på, men så fick de influensan. Tänkte "Jaha... bara att leta vidare då", men så bad de oss åka & titta på det & när vi berättade hur perfekt det var lämnade de ett bud & BOM - husägare. Mäklaren som vi träffade idag å deras vägnar sa att det var det första "osedda" hus han sålt under hela sin nioåriga karriär. Anyway, som alla vet så är husköp en himla massa hattande hit & dit med papper & checkar & jadidadi, så det har tagit sin lilla tid.
4) & mitt i allt detta bestämde jag mig ostrategiskt nog att försöka påta lite i mina bankaffärer i Sverige & ni som läst bloggen ett tag vet ju hur det brukar sluta - skjuuut mig & BRING THE WINE!!!
Tor har förövrigt haft den ena riktiga skitdagen efter den andra, så vi tänkte att vi toppar det hela med att åka & ge honom en spruta imorgon. Hoppas att han ska tycka att det är så generalvidrigt att han blir lite mer positivt inställd till livet i övrigt efteråt. I annat fall kan det hända att jag måste börja knapra lite psykofarmaka.
Goals for 2017...
Jag känner mig lite ambivalent till det här inlägget, tycker inte riktigt om att ge en massa nyårslöften men i år känner jag att jag har ett gäng mål som jag verkligen vill/behöver jobba mot så då känns det som om jag binder mig lite mer vid dem genom att sätta dem i ord. So, here it goes:
1. Komma i bättre form. Det här handlar inte om vikt, för jag är ju inte direkt tjock, men jag har noll muskelstyrka, blir lätt trött & får väldigt snabbt ont i ryggen. I nuläget är planen att börja träna yoga en gång i veckan, lägga till ett par träningspass här hemma & komma ut på promenad även när det vädret är risigt (jag blir väldigt ofta lat vid tanken på att kämpa på Tor en massa ytterkläder & så stannar vi inne hela dagen).
2. Fortsätta med mina engelska kurser. Har två inlämningsuppgifter kvar, sen är jag klar med engelska A1 & kan fortsätta med A2 under våren. Till hösten är planen att fortsätta med B1. Ser fram emot det så mycket, är ju lite av en junkie på att ständigt lära mig nya saker & nu känns det som om jag äntligen kommit ut ur ett intellektuellt ide!
3. Lära mig mer om höns. Okey… det här är lite crazy, men jag vill kläcka ut en kull kycklingar till våren & då känns det som om jag måste lära mig en massa mer innan jag vågar ta på mig den uppgiften. Mardrömmen är ju att jag klantat mig & de alla hade dött… Så, mer kycklingplugg!
4. Mer vegetariskt här hemma. Vi var rätt duktiga 2015 på att äta vegetariskt, men sen vet jag inte riktigt vad som hände 2016 & speciellt under hösten… Kanske att jag måste tänka till lite extra om vi ska äta vegetariskt & jag inte riktigt hann med pga att jag började plugga igen? Så, måste prioritera detta det här året & ge det lite tid!
5. Jobba på ekonomin. Jag har vuxit upp med rätt noll budget-tänk, så jag måste anstränga mig på den här biten & bli bättre. Känner att vi gjorde det rätt bra med huslånet & så förra året, vi fick ner det med 11%, så målet är att vi ska komma in kring 10% det här året. Anledningen till att jag inte sätter målet högre är pga punkt nummer 6…
6. Resa lite. Alltså, vi har inte rest någonstans sen 2013. Har ju suttit fast här utan resetillstånd, men nu har jag mina papper så till sommaren åker vi till Sverige. Hade också velat fira mitt 10-årsjubileum här i Kanada med en resa inom landet. Finns ju så otroligt mycket att se här & jag har liksom bara snurrat runt i en liten fläck kring Toronto & Ottawa, måste bli ändring på det!
7. Jobba på min flygfobi. Med det sagt, jag MÅSTE ta tag i min flygfobi. Eftersom jag inte suttit i ett flyplan på tre år har jag så mycket uppdämda känslor kring det här att jag får ett tryck över bröstet bara av tanken på en flygkabin. Måste hitta något sätt att hantera detta som inte involverar alkohol eller lugnande piller - måste ju kunna fungera som mamma!
8. Expandera trädgården. Förra året byggde vi klart ungefär hälften av vår trädgård, så jag vill få in den andra halvan den här våren. Vill odla mycket mer bär det här året & så ska jag plantera mer grönsaker som hönsen gillar. Framförallt kål. Tycker ju att det SUGER personligen, men hade varit så bra att ha ett litet vinterförråd för dem. Åh, & så måste jag få in MASSA mer rabarber så att jag kan göra sjuka mängder med rabarber & rosmarinsylt.
9. Mer tid med Paul. Känner att vi måste jobba på det här med att lägga ifrån oss telefoner & datorer på kvällarna. Blir lätt att vi sitter i soffan med var sin skärm från det att Tor somnar till dess att vi går & lägger oss. Känns som ett klassiskt nutidsproblem…
10. Ta körkort. Nu när jag har PR-status så kan jag börja jobba mot ett kanadensiskt körkort. Planen är att börja plugga för det första provet under sommaren då jag har ledigt från engelskan. Sen går processen inte lika snabbt här i Kanada som hemma, det tar i regel 2 år innan man har fulla rättigheter. Målet för 2017 blir därför att få min G1 behörighet & övningsköra, övningsköra, övningsköra...
11. Sluta amma. Åh… vad jag längtar efter detta! Nu har vi i alla fall kommit ifrån nattammandet, så jag känner att vi är på väg åt rätt håll! Måste bara stålsätta mig inför en massa gråt…
12. Bli bättre på att lära Tor svenska. Nu när Paul varit hemma hela julen kommer jag på mig själv med att prata mer engelska än svenska med Tor – DÅLIGT. Måste, måste, bli bättre på detta i år. Sen måste jag också ta Youtube-fighten med honom & tvinga honom att titta på enbart svenska program. Vi gjorde nämligen det gigantiska taktiska misstaget att låta honom börja se engelska program så nu vrålar han ”PEPPA PIIIIG” varje gång jag försöker visa Greta Gris…
Jag tänker att jag uppdaterar i början på varje månad hur det går, så att jag förhoppningsvis känner lite press på mig att leverera!
Nu blir det svensk bob eller ingen bob...
Hjälp så svensk man blir när man lever i exil... I julklapp fick vi pengar av farmor till att köpa en bob till Tor. Eftersom vi fått hur mycket snö som helst de senaste dagarna kändes det som läge att åka iväg & köpa sagda bob så att vi förhoppningsvis kan få Tor att tycka lite bättre om vintern (så här långt är han inte förtjust, han tycker att snön är "dirty"). Sagt & gjort, vi packade in oss i bilen & puttrade iväg i snöstormen. Jag, som hade gjort lite efterforskningar innan, hade kommit fram till att vi skulle köpa en STIGA -
eftersom de är svenska. Lärde Tor att mässa STIGA, STIGA, STIGA, så vi var alla rätt psykade när vi svängde in utanför Canadian Tire (the store to go to när det kommer till den här typen av inköp).
Bara det att de var helt slutsålda. Paul "Men vi kan ju köpa en rolig
Star Wars bob!"...
Niet. Här blev det total låsning i Idas huvud. Fixade liksom inte att köpa ett random, ickesvenskt, märke - så istället fick vi köra iväg till Cambridge, typ 30 minuter bort, & leta igenom alla deras Canadian Tires innan vi tillslut hittade en STIGA-bob i den sista affären vi åkte till. Alltså, hade vi bott i Sverige hade jag med 95% sannolikhet bara snappat åt mig första bästa bob & varit nöjd med det. Men här, efter 9.5 år i exil, fungerar saker & ting lite annorlunda. Här hänger man liksom behårt fast vid minsta lilla smuuula svenskhet som går att hitta & BANNE MIG att barnet ska göra bob-premiär på en svensk klassiker!
Nackdelen var ju att vi kom hem efter klockan fem, så det bidde inget första åk idag eftersom det redan var bäcksvart ute...
