It happened here too...
Vill inte ens skriva det här inlägget, men tänker att jag i alla fall ska säga att vi alla är säkra. Den paniken tidigare idag när jag hörde om skåpbilen - sån stress innan jag fick tag i Paul. Våra tankar idag är med alla offer samt deras familjer. Kan bara inte förstå vad som driver en människa till att ta så många oskyldigas liv... Nej, ikväll kramar vi om varandra hårt. Så himla tacksam för att mina lilla familj är oskadd.
Let's forget about yesterday...
Herregud, gårdagen... I ungefär 12 timmar var det som om Tor försökte återskapa delar av Exorcisten. Kräkfest delux. Himla tur att min kräkfobi efter graviditeten är begränsad till mig själv, för hade den gällt allt kräk så hade hemmets kugghjul tippat omkull & dött. Gick & la oss & förväntade mig ungefär världens mest eländiga natt men ibland har man tur - Tor sov igenom hela natten & vaknade upp helt pigg imorse! Helt otroligt egentligen med små barn, att vara SÅ sjuk & sen springa runt som en tok hela nästa dag på strålande humör. Jaja, det är bara att tacka & ta emot samt hålla tummarna hårt som sjutton för att vi inte står näst på tur. Kan ju lungt säga att jag inte återhämtat mig fullt lika snabbt om jag åkt på något så brutalt...
Kräksjukan...
Så kom kräksjukan till vårt hus. Stackars lilla Tor har varit så eländig hela dagen, har tappat räkningen på hur många gånger han spytt. Så ledset litet barn! Sen blev det ju inte bättre av att jag råkade säga att han fått en "tummy bug" & han tog det bokstavligt & började storgråta för att han trodde att han fått en skalbagge i magen för att han ätit hönsfoder (never mind att det är månader sen han åt något sist). Suck, inte lätt att vara mamma alla gånger... & nu har han fått feber & är ännu ynkligare. Känner mig väldigt stressad eftersom han knappt ätit på hela dagen & kräkts så himla mycket att jag är rädd för att han ska bli uttorkad. Men Paul kom hem med någon form av näringslösning för små barn som har magsjuka, så nu är planen att försöka få i honom lite av det - wish us luck.
Melt my heart!
Alltså dagens plogvall... det tungaste jag någonsin skottat & då måste ni tänka på att jag bodde mina första 20 år i norrland. Det har skottats en del i mitt liv med andra ord. Men idag var det som att ta sig igenom cement. Armarna darrade efter den femte skyffeln & då syntes det knappt att jag gjort något alls. Det är i den här typen av lägen som det är himla bra med en medkännande 3-åring.
Tor, "We can do it as a team mamma!"
Hur himla gulligt sagt? Även om det inte hjälpte på isen så smälte i alla fall hjärtat!
Ice, ice, ice...
Rövvädret fortsätter här i Ontario. Ingen freezing rain varning idag, däremot flooding warning eftersom det spöregnar samtidigt som all is har börjat smälta. Tor skola är inställd så vi ska försöka slå ihjäl dagen bäst vi kan här hemma. Måste bara visa hur det såg ut igårkväll, alla grenar helt täckta av is. Farligt, men så vackert!
Allt det vita på marken är ispellets, alltså som små små hagel. Det är följaktligen SNORHALT ute. Nu måste jag bara samla lite styrka för att ta mig ut till hönsen. När det är glashalt ute är det inte det allra roligaste att knata bort till deras lilla hus. Efter en hel vinter är hela trädgården lite av en hönsskitpöl, vilket känns så där roligt att köra plattfall i...
Ice Storm and Face Paint...
Isstorm & episkt dåligt väder den här helgen (väderlekstjänsten använde sig av order "historiskt", så då är det med andra ord så uselt som det bara kan bli) så vi har i princip inte kunnat lämna huset. Kändes liksom inte aktuellt att köra runt med bilen när alla emergency services avrådde från all biltrafik... & då är det så himla skönt att vi bor där vi bor! I Toronto hade jag känt mig så begränsad om jag inte kunnat åka någonstanns över en helg, men här i Guelph är allt liksom så nära att det inte spelar någon större roll. Tillbringade därför merparten av gårdagen hos Pauls föräldrar där vi fixade så att det går att elda i deras vedeldade kamin i källaren. När det blir isstormar är det nämligen väldigt lätt hänt att elen ryker i ett par dagar eller en vecka, så då är det rätt viktigt att ha någon form av backup för värme. Inte för att det hade varit så där jättekul att klämma in oss alla i deras hus på obegränsad tid (herregud så mycket cat-fight mellan alla fyra katter!!!), men ni vet - om det står mellan det eller att knata runt i underkylt hus i täckjacka... ja då väljer jag lätt alternativet "relativt varm" framför att frysa arslet av mig. Idag, dagen som de flaggat för som värst, räddades vi från tristressen genom att vår lilla granne Aviva fyllde tre. Så himla perfekt att bara knata två hus bort & tillbringa ett par timmar med att dricka mimosa & köra facepaint!
Tor fick förvandlas till en orm för ett par timmar samt frossa i choklad cupcakes, blir liksom inte bättre än så! Dessutom extra härligt med grannmys delux när vinden bara YLAR utanför knutarna. Lite VI mot VÄRLDEN! :)
Denna veckan...
Fy vad jag känner mig redo för helg för den här veckan har varit rakt igenom usel. För det första så har ni säkert sett i nyheterna om den jättehemska bussolyckan ute i Saskatchewan. Kanada är ju ett väldigt stort land, men det här har verkligen berört hela nationen. Som förälder gråter man ju bara av att tänka på alla de här unga killarna som aldrig mer kommer att komma hem till sina mammor & pappor. Sen grät jag som ett barn när jag läste om en av dem som fick beskedet att han är förlamad från bröstet & ner, på vilket hans omedelbara reaktion var "Dad, Olympic sledge hockey. I’ll get us the gold”. Alltså, jag börjar gråta igen bara av att skriva det... vilken fantastisk inställning. Sen har jag gråtit över alla, alla, hockeyklubbor som man ser ute på folks trappor. Hus, efter hus efter hus när man är ute & går - en ensam hockeyklubba & ett ljus. Det är en så enkel gest, men så väldigt rörande. Den senaste veckan har det hänt två gånger att jag & Tor varit ute & gått, jag börjat gråta & sen mött en annan vuxen som också gått där men tårblanka ögon. Tyst samförstånd, ibland behövs det inte mer...
& sen trillade Pauls pappa i måndags & bröt armen. Tycker så himla synd om honom men även Pauls mamma. Den här vintern har varit så grinig & kall & jag vet att de känt sig väldigt instängda i huset & så precis nu, när det äntligen är april & det finns hopp om livet igen, så gör han sig så här himla illa. Sex veckor i gips minst, men han slapp i alla fall spika så det är vi glada för.
Så ja, den här helgen ska vi inte göra ett enda dugg förrutom att mysa & vara tacksamma för att vi har varandra. Samt ställa ut ett ljus på trappen.
Too sweet/too salty...
Tor älskar ju att baka, så idag bestämde jag mig för att svänga ihop lite cornmeal muffins tillsammans med honom. Det gick sådär. Dels för att barnet, i ett obevakat ögonblick, körde ner hela huvudet i den tomma byttan för att kunna slicka i sig smeten på botten...
Alltså, att försöka tvätta ur smet ur håret på ett litet sprattlande barn - oväntat ansträngande! Nu är hela håret alldeles stelt, så det blir definitivt kvällsbad & det där hårklippet känns helt plötsligt som en lite bättre idé! Men tillbaka till muffinsbaket. De kom ut fina, fluffiga & gula - men dessvärre tyckte varken Tor eller jag om dem.
Barnet tyckte att de var alldeles för salta & jag tyckte att de var alldeles för söta. Glömmer fortfarande bort att folk här i nordamerika tycker om allt snäppet sötare än vad som är standard i Sverige. Man hade ju kunnat tänka sig att det här skulle sitta vid det här laget, eftersom Paul tex smetar på jordnötssmör & honung på samma bröd som jag lägger cheve & salsa, men tydligen inte. Så nu får jag hoppas att Paul tycker att de är perfekta & så kan han äta dem med jordnötssmör till frukost på tåget. Men som sagt, inte det jag hade hoppats på - så nästa gång jag bakar majsmuffins så blir det garanterat ett recept UTAN socker. Lesson learned.
Third hair cut & sad mamma...
Vi tog Tor till frisören i helgen & även fastän jag vet att det kommer att bli mycket lättare att sköta hans hår nu så saknar jag hans vilda lockar & ruffs så mycket! Så här såg det ut någon dag innan de satte saxen i det...
Jag vet att det var lite all over the place, men han såg så himla söt ut i det - som en liten tuffsig maskrosboll!
& nu är det jättemycket kortare & han ser SÅ mycket äldre ut... Snyft. Trodde det skulle bli lättare att klippa hans hår efterhand, men det här är klipp tre & det känns fortfarande superjobbigt. Så jag hoppas att han inte kommer hem någon dag & ber om en buzz cut för då kommer jag på riktigt att börja gråta!
Olivoljebedrägeri & hembakt!
Igår önskade sig Tor hamburgare till middag, så vi åkte iväg för att köpa vårt vanliga hamburgerbröd. Om ni klickar på länken kan ni se en bild på bröden - komplett med en stor skål olivolja + oliver i det högra hörnet & Olive Oil tryckt uppe till vänster. MEN, nu har jag ju läst In Defence of Food så jag tog & kollade innehållsförteckningen för säkerhets skull & då visade det sig att de inte innehöll en enda gnutta olivolja. Istället är de "olive oil flavoured" men helt & hållet bakat på soya & rapsolja (=GMO här i Kanada). Blev i ärlighetens namn helt förbannad. Sånt jävla lurendrejeri! Så nu tänker jag banne mig baka mitt eget bröd från & med nu. Började med dagens lunch. Enkel & supergod focaccia med egenkokt cheve, min egna salsa, egna inlagda morötter & egna ägg. & det är ju ingen sån där superavancerad lunch i sig, men det kändes ändå så bra i magen att ställa fram det på bordet.
I fall att ni vill testa focaccian själva så är det bara att blanda in en påse torrjäst (12g, de blå) med 17dl vetemjöl special samt tillsätta en liter 40C vatten, 0.5 dl olivolja & 1 tsk salt. Rör ihop allt till en kletig deg, dumpa i en oljad djupare form, låt jäsa i 30 minuter & baka i 25-30 min i 225C. Sen kan man naturligtvis krydda brödet hur man själv känner för - jag penslade det med oljan från en burk soltorkade tomater & strödde lite timjan ovanpå. Supergott till & med för kräsna 3-åringar!
February & March...
Nyårsmålen då, hur går de? Vi kör recap på februari & mars i samma inlägg. Februari är liks så kort att det knappt räknas, bättre att köra sammandrag!
1. Mindre mobiltid: Har installerat en app som heter Rescue Time som håller koll på mitt mobilanvändande. Varje sekund loggas & så kan jag se över hur mycket tid jag egentligen tillbringar med att skrolla runt på telefonen. Det här har varit superbra för mig, för det gör att jag får så pass dåligt samvete när jag öppnar mobilen att jag verkligen försöker hålla mig. Idag tex har jag bara surfat runt i lite drygt 15 minuter, helt otroligt bra för att vara jag! Sen ser det ju lite sämre ut om jag checkar användandet den senaste veckan, 2h & 30 min per dag, men då är 3h Tor som tittat på Youtube kids medan vi pendlade fram & tillbaka till förrådet så egentligen är det "bara" 2 timmar per dag. Som sagt, mycket att förbättra men ändå inte SUPERDÅLIGT.
2. Inte renovera: Um... vi har kanske börjat spana på källaren på hyreshuset. Eller snarare på det lilla förråd som hör till, jag hade velat göra om det till ett litet drivhus. We shall see...
3. Börja virka igen: I februari virkade jag ett gäng halsdukar, men sen har jag tagit en liten paus. Ska försöka få till en eller ett par rutor till på det hemliga projektet nu i april, för jag vet att det kommer att bli en virkpaus under sommaren.
4. Läsa mer: Det har var lite tufft med läsandet eftersom jag haft så mycket skolarbete, men jag läste i alla fall "In Defence of Food" & kände mig överlag rätt nöjd med hur vi äter efter att jag läst den. Men ska försöka att bli lite bättre på att läsa innehållsförteckningar i affären, speciellt för saker så som Tors yogurt. Sen läste jag också "We were the Mulvaneys" eftersom det var vår senaste bokklubbs bok & den är kanske inte något jag rekommenderat - men hey, i fall att du känner sig sugen på 460-sidor av "familj som faller sönder" så är den precis det du söker!
5. Lära mig baka surdegsbröd: Nope.
6. Mer vegetariskt: Woot, så nöjd! 14 vegetariska middag både under februari & mars, så det tar oss hela 37 middagar närmare års-målet på 150!
7. Bli av med min muffin-top: Det känns som det börjar bli lite bättre. Har varit väldigt duktig på att cykla & så har jag faktiskt kommit iväg på ett pilatespass! Vilket ju inte låter jättemycket, men jag tappade pilatesen helt under husrenoveringsfasen förra året så det känns jätteskönt att vara tillbaka igen!
8. Jobba på körkortet: Får bli till sommaren.
9. Bli bättre på att prioritera vänner: Yes, har varit väldigt mycket bättre här.
10. Purge: Bara ett par lådor & skåp bort från att vara klaaar med vårt förrådsutrymme! Har kastat/donerat SÅ mycket prylar & det känns skööönt! Ska till & med försöka ge mig på att sälja lite saker som jag inte längre använder. Är sämst på just den här biten, men har ett gäng böcker som går för uppmot 150 dollar på Amazon så det känns liksom inte aktuellt att ge dem till Goodwill (där nog ingen heller köpt en bok om tex Applied Multivariate analysis with R) & också väldigt onödigt att ha dem samlandes damm i någon låda då jag ALDRIG kommer att öppna upp dem igen. Vi får se hur det går, men jag ska i alla fall ge det ett försök.
11. Do good/make others happy: Har gett bort en massa små burkar med sirap till familj & vänner samt ställt upp med barnpassning när det kört ihop sig för olika vänner. Tog tex två små kottar en tidig morgon när deras pappas axel hoppade ur led & han var tvungen att åka in till sjukhuset. Känns fint i hjärtat att ha vänner som är så trygga med oss att de känner att det är OK att ringa i ottan & sen lämna av små pyjamasungar för frukost.
Easter 2018...
Vi ägnade en stor del av påsken åt att försöka tömma vårt förråd som vi hyrt sen vi flyttade ut hit för fyra år sen. Är så sjukt trött på att betala hyra för det varje månad när allt vi förvarar där ute är sånt som vi uppenbarligen aldrig använder eftersom det bara legat där & samlat damm sen vi flyttade. Men det här med att göra sig av med saker är inte direkt lätt för Paul, så medan jag har hivat ut hur mycket som helst (tex ALLA artiklar som jag läste under mina år på UofT - BOOOM i återvinningen!) så går Paul in i någon form av förnekelsefas & bara "det tar för lång tid att kolla igenom alla lådor en åt gången, jag ser över dem lite senare" & så har han bara toktryckt in allt i hyreshusets källare. Är väl så där nöjd med den lösningen, men i nuläget känner jag att det som gäller är "eye on the price". Alltså, först tömma hela förrådet så att vi är klara med det kapitlet & sen får jag ta itu med källaren. Fun stuff... not so much, men det är därför det varit tyst i ett par dagar. Men vi har i alla fall fått till lite påskmys! Dels en påsklunch med Pauls hela familj igår & sen så körde vi Easter Egg Hunt med vår granne Lucy i söndags. Blev bortskämda med att de fixade allt, så jakten började med att Tor hittade en liten korg på vår trapp:
Alltså redan här, när han bara fått en lapp & en sten så var lyckan total. Barnet bara skrek av glädje, så att sen få följa upp det med att leta ägg med Lucy var bara helt fantastiskt. Finns ju verkligen inget bättre än när ens barn är så där riktigt själaglatt!
Här i Kanada (& väl nordamerika rent generellt?) får man inte ett stort ägg, utan massa små plastägg som sen rymmer en eller kanske två chokladbitar. Båda formerna har helt klart sin charm, men det var himla sött att se lyckan allteftersom korgen fylldes på. Han kunde liksom inte tro sina ögon att påskharen gömt SÅ många ägg bara åt honom.
Tummen upp för den här traditionen från Tor! Sen följde världens chokladbonanza, men han var faktiskt inte helt orimlig när vi bad honom att sluta & verkade för första gången förstå att han kunde spara lite choklad till en annan dag!
