MsBree

Under bilresan tillbaka från stugan igår vände jag mig till Paul & bara "men känner du också att vi latat oss i helgen?!". Nope, Paul höll med - tyckte att vi liksom inte gjort något alls där ute. Så vi började prata igenom vad vi de facto checkat av på to do listan:

 

1) Jag städade upp alla grenar från två cederträd som Pauls pappa kapat & så planterade jag 5 kartonger med vårlök samt grävde ner två buskar i trädgården

2) Paul klättrade upp på taket & reparerade ett ventilationsrör som kollapsade förra vintern. Vi har nu bestämt att vi måste bygga om röret nästa gång vi är där, just nu är det nämligen helt öppet så det är fri blåst in på vinden för allt som kan pressa sig in i det - vatten, snö, murmeldjur. Jag bara dör av den här idiotin... men det här är kanadensisk byggnadskonst i ett jäkla nötskal.

Paul & jag kom på att det kanske var läge att åka ut till stugan, dränera allt vatten & hälla anti freeze i rören. Lite ledsamt om vi åkt på spruckna rör nu när vi lagt ner så sjukt mycket jobb på stället. Sagt & gjort - vi åkte ut igårmorse & stannade över natten. Kom tillbaka till en massa pyssel & don som vi var tvugna att fixa med här hemma & nu är det plötsligt jättesent & vi är helt slutkörda. So, vi kör cottage update imorgon - fick nämligen två viktiga projekt avklarade. Bjuder på en liten hint än så länge... kanske någon kan se vad vi gjort?!

Jag har svårt för att hitta ett bra svenskt ord för det Paul & jag gör nu, så jag lånar ett engelskt ord - procrastinating. Vi ägnar oss helt enkelt åt mindre viktiga saker när vi egentligen borde vara halvvägs till stugan som vi MÅSTE vintersäkra den här helgen. I nuläget sover Paul fortfarande & jag bakar kakor. Det här har naturligtvis en anledning, bortom "Paul är trött" & "Ida vill vara Martha Stewart". Vi blev nämligen under veckan beskyllda för att ha spenderat all den där tiden uppe i stugan enbart på själviska grunder - inte alls för att vi ville göra stugan fin till Pauls pappas födelsedag. Det tog rätt mycket glädje ur hela stugprojektet kan jag säga... Självklart finns det ett korn av sanning i det hela, vi hade ju liksom inte jobbat så mycket om vi inte hade tyckt att det varit roligt. MEN, så mycket som vi jobbade - nej så mycket jobbar man bara om man antingen har ett mål som är jäkligt viktigt för en (i det här fallet att kunna överraska & glädja Pauls pappa) eller om man är en galärslav.

 

Så... vi släpar benen efter oss den här morgonen. Samtidigt så kommer vi att åka ut dit förr eller senare, om så bara för en snabb runda - för även om glädjen i stugan fått sig en törn så kan vi inte bara släppa allt nu. Som jag ser det så har vi ett ansvar i att få stugan till ett vettigt skick. Det ansvaret blev vårt i & med den första väggen vi rev ner.

 

Uppdatering: Hm, Paul känner tydligen inte samma ansvar. :) Han klev precis upp & bara "neeej, jag vill inte". So, eftersom det hade tagit mig 62 timmar att gå fram & tillbaka till stugan så antar jag att vi blir kvar i stan den här helgen!

Ibland stöter jag på bloggar där folk helt lyriskt pratar om hur de målar om pinnstolar. De beskriver det på ett sätt så att jag sveps med & bara "men gud... jag vill också måla pinnstolar i olika pastellfärger". Livet på en pinne liksom - happy indie-tjej med tussilago i håret & kinder som färgats rosa i glad anstängning! Verkligheten... Femtioelva lager brun lackfärg att slipa ner för att få färgen att fästa.

Titta vad Pauls pappa just skickade till oss!

Jag vet inte om det bara är jag, men obehandlat nytt trä... jag fixar det inte riktigt. Jag tycker helt enkelt att det är rätt fult. Jag får sånna totala 80-talsvibbar. Minns hur det var när jag var liten & ALLT bara var obehandlad tall. Tak = trä. Golv = trä. Möbler = trä. Bestick = trä. Känsla som sagda inredning ger = träl. & nej, det var inte bara hemma hos familjen Jansson som trä var inredningsdetalj nummero uno. Det var lika illa hos alla andra. Ja men tänk hobbyrum 1991... Eller fjällstuga byggd för 30 år sedan.

 

Kort & gott, om man bortser från gamla trämöbler så är jag ingen större fantast av trä... Så det var lite därför jag blev övertrött på Paul under söndagen. För ni ser den där stolen till höger i bild, det är en splitt ny muskoka chair som Paul lyckades skruva ihop cirka 2 minuter innan hans föräldrar kom innanför dörren. 

Eftersom de här stolarna är rätt dyra så var den vår officiella "sak present" till Milan & naturligtvis känner Paul för att fråga "Do you like it like this or should we paint it for you?". Hade han stått närmare hade jag trampat honom på foten för jag visste ju vad svaret skulle bli. "I like it like that, it is so nice with bare wood". Nejmen överraskning överraskning... hade dött av chock om familjen brunfantast kläckt ur sig något annat. Så nu sitter vi här med en stol som vi inte kan göra fin. Tack för den älskling...

Av allt som vi fått gjort i stugan så är sovrummet utan tvekan vår största bedrift. Hade aldrig trott att vi skulle få det klart i tid. Men det gick! Mycket tack vare att Paul var en hjälte som la golv hela lördagen & in på söndagnatt.

 

So I give you - the master bedroom BEFORE:

Jag har förövrigt lärt mig något nytt under helgen, lite kabeldragning. Alla gamla kontakter i huset var ju bruna eftersom det är Pauls mors favoritfärg - så de behövdes bytas ut. Vanligtvis hade ju Paul skött den biten men i lördags, när alla 15 kontakter behövde fixas, var han lite upptagen med att lägga ett nytt trägolv. Ställd inför valet kabeldragning vs såga golvplank (& räkna ut alla mått på planken...) så kändes det förstnämnda mer lockande. So, här kommer Idas lilla skola i kabeldragning!

 

1) Se till att det inte finns någon ström till kontakten du jobbar med, väldigt viktigt. Skruva ur den gamla kontakten & lösgör alla kablar. Kopparkabeln är "jord", den vita "neutral" & den röda & svarta är "death & evil".

 

Så vi har ju jobbat som idioter ute i stugan hela sommaren, men det är bara sedan augusti som vi fokuserat på att få i ordning inomhus. Vi har fått en massa gjort, men det har alltid funnits mer att göra, massa mycket mer att göra. Så i lördags vid lunch, när vi varit & handlat alla ingredienser till Thanksgivingmiddagen började jag känna lite lätt panik. Eller, sjukt mycket panik - för så här såg det ut i köket...

Vi åkte ju upp till stugan i måndagskväll & målade ett första lager färg - väggar & tak. Igårkväll fick vi till lager två. Utan de här kvällsjobben uppe i stugan hade vi aldrig fått allt klart tills på söndag, men herregud vad det tär på kroppen. Jag är helt lullig i skallen idag. Sömnbrist & målarfärg... känner mig som en väldigt slö kniv! Men, men... efter helgen kommer saker att återgå till det normala! Ett par stora plus på agendan inför Thanksgiving (förutom alla lager med färg då):

 

1) Vi har fått tag på en kalkon! 10 pounds of meat!

2) Jag har bestämt vad vi ska äta till lunch på söndagen. Thanksgivinglunchen är nämligen väldigt viktig den med - det måste vara gott & lite festligt för att fira helgen. Samtidigt får det inte vara för tungt, med tanke på frossan som sedan följer. I år blir det sparrispaj!

Mitt i all den här euroforin över hur JÄKLA bra det går med stugrenoveringen öppnade Paul sin välförtjänta lunchöl & bara "UH OH..." Varpå jag skriade "Oh no, where are the cats? Have we built them into the wall?".

Flyt i stugan nu! För checka The Master Bedroom!

Sen förra måndagen har vi alltså fått upp isolering, fuktbarriär, gipsskivor samt tre lager puts med slipning därimellan & nu är Paul & jag så där vidrigt självbelåtna att vi måste göra knuckle bumps mest hela tiden. Efter att den här bilden togs så lyckades vi dessutom få till ett lager med primer, så nu behöver vi bara dra på två lager till med färg & sen kan vi börja tänka på golv! Prick en vecka har vi på oss till Thanksgiving & fram tills dess måste vi alltså gå från det här stadiet till "hotellrumsmys". Det känns som om det kan bli lite tajt att nå hela vägen fram, men skam den som ger sig! Får vi inte riktigt till det så får vi väl sätta på riktigt skumm belysning så att Pauls föräldrar inte ser skavankerna... I mean, de är rätt gamla så den taktiken kan lyckas. Speciellt om vi häller i dem ett glas bubbel eller två innan vi slår upp dörren & säger "TADA!!!". 

Alla varnade mig - DET KOMMER ATT VARA SÅ HEMSKT ATT SÄTTA I NY ISOLERING! Nu så här ett & ett halvt rum in i processen, tja... jag är väl kanske lite udda men jag tycker att det är roligt! Bäst är det när vi sprättar påsarna som isoleringsflaken kommer i - det bara pöser ut isolering på ett sånt där sätt att man står & glor & tänker att högen aldrig kommer att sluta växa. Ytterligare ett plus med att få upp isoleringen - det blir så fräscht & fint!

Paul håller förövrigt på att skrocka ihjäl sig av myspysig stolthet när vi är ute i stugan - så fort vi har parkerat ser jag bara hur han älgar iväg över ägorna för att beskåda sina älskade pumpor. Det faktum att vi inte kommer att behöva köpa pumpa på burk/färsk pumpa från affären för att laga årets pumpapaj får honom att gå helt i spinn.

 

& jag måste erkänna att jag tycker att det är himla roligt jag med. Fast jag tycker samtidigt att det räcker lite här - vi behöver inte satsa på att odla så många fler ingredienser tycker jag. Paul däremot, jag ser hur han blickar ut över den kompakta cedermassan & inbillar sig vetetäckta fällt så att vi om ett halvsekel eller så kan sitta & inmundiga vår paj bakat på eget vetemjöl...

Argh, mina armar idag! ONT! Fick nämligen en leverans gips-skivor till stugan (väggarna i stora sovrummet ska upp nästa helg!) & de väger ton... Att bära in alla 15 skivor var så sjukt jobbigt - så pass att jag nästan fick panik efter skiva tre. Väste till Paul att jag inte var säker på att jag skulle fixa det... Men så var det ju den lilla detaljen att min hjälp var nödvändig. För hade Paul & killen som levererade vår beställning burit in allt själva så hade det varit så mycket vanskligare & så mycket större risk för att skivorna skulle skadas. So, det var bara bita ihop & försöka jobba som en hel karl jag med & det funkade - skivorna kom ju in som de skulle. Däremot fungerar inte jag helt tipptopp idag, känns lite som om någon ryckt armarna ur sockeln på axlarna & sådan ploppat tillbaka dem.

Det märks att stugan ligger lite mer än två timmar norrut - igårnatt kröp temperaturen ner till TRE grader! Helt hemskt! Speciellt som stugan enbart värms av en vedeldad spis som står nere i källaren. Eftersom hela ena sidan av huset är ett enda stort fönster så gör den där spisen inte så där jättestor skillnad kan jag säga...

Nu hade jag ju visserligen planerat för en kall natt & tagit med min underbara sovsäck - men det var ju inte direkt så att man skuttade ur sängen på morgonen med glädjefylld energi. Snarare så där att man låg & drog ut på att behöva lämna värmen tills dess att man nästan kissade på sig... Anyway - med fyra lager tröjor & två koppar skållhet te överlevde jag fram tills dess att solen sakta började värma. Fast den första timmen eller så fick jag måla med en värmefläkt bredvid mig. Målandet börjar föresten ta sig riktigt bra, Paul fick i sig tillräckligt med cider igår för att våga stå på den näst översta stegpinnen (vi har en sån där stege som ser ut som ett upp&nedvänt V) - så nu har han grundat upp till nocken på huset!

Paul & jag har ju utvecklats till pumpagurus den här sommaren - för vi har fått förklara hur en pumpa blir till både till höger & vänster (folk blir LIKA paffa varje gång de hör att pumpor har olikkönade blommor). Så vanligtvis är jag helt till mig över att få åka ut till stugan bara av den enkla anledningen att det är så spännande att se vad som har hänt! Ta för två veckor sedan, då "assisterade" Paul en hanblomma & checka vad det hade resulterat i förra helgen...

Utdelning!

Men alltså idag... idag känner jag mig mest som en pumpa själv. Träig & ihålig. Man ska inte ha varit uppe i fyra timmar när klockan är halv nio.

 

Packa kylväskor nu... känns ungefär lika överkomligt som Kebnekaise.

Det är ju inte utan att jag kände mig lite skadad igår, när jag avslutade de där 30 kilometerna med att packa ihop alla stugprylar, åka upp till stugan & sedan måla till klockan ett på natten... Men är så himla glad att vi faktiskt packade oss upp dit - för vet ni vad vi såg en fem minuter eller så från huset? En BÄVER! Mitt på vägen satt den & pysslade med sitt. Vi saktade in & väntade på att den skulle trava av vägen. Vilket den inte kände för alls, nope - den började gå rakt mot oss! Så vi började backa, för att ge den mer utrymme, med bävern bara travade på. Tillslut kunde vi inte backa mer pga att vägen började svänga för skarpt. Så det var bara att parkera Pauls föräldrars minibuss (som vi lånat för helgen) & låta bävern gå under bileländet! Helt GALEN vildmarksupplevelse! Fick så pass mycket feeling att jag under dagens frukost deklarerade att jag ville se en svartbjörd på soptippen! Trots två vändor blev det inget av, såg bara massa fiskmåsar & en 11 kalkongamar. Samt en ny variant av sköldpadda som Paul tvärnitade för att rädda.

Jag måste vara ärlig, jag tror Paul får en kick av att rädda sköldpaddor. Så fort en av dem sätter så mycket som en tass på vägbanan måste Paul springa ut & bära dem till säkerhet.

Jaja... vi har alla våra små egenheter & jag antar att han kunde ha någon MYCKET värre ovana. Så lite sköldpaddskånkande kan jag ta. :) Speciellt när vi får tag på väluppfostrade exemplar som denna lilla pryl - stort plus när de inte kissar på Paul!

För just i nuläget tror jag att det är rätt bra om Paul kan ducka sköldpaddskiss på händerna, för se alla de där bandagen? Um, någon råkade kanske sätta eld på min kameraväska förra helgen & någon försökte kanske sen att släcka sagda eld med bara händerna.... Inte bra. Andra gradens brännskador på tre fingrar. Vi har enats om att inga eldsvådor i fortsättningen kommer att släckas med kroppsdelar.

Måste bara få visa vad vi vaknade upp till igårmorse - nio vildkalkoner som kluckade runt i vår trädgård!

När vi först såg dem hade Paul glömt kameran nere i källaren (ska nypa honom om han gör det igen!), så innan jag hade linsen i beredskap var alla kalkoner borta. Depp. Satte igång med frukosten & helt plötsligt så var de alla där igen, knatade runt & pickade i sig lite av vad nu kalkoner gillar & verkade helt orädda.

Himla fint sätt att avsluta vår helg ute i stugan! Paul frågade om jag nu skulle behöva en björn för att toppa den här "vildmark ute i stugan" upplevelsen. Tänker dock att jag nöjer mig med ett par till kalkoner, vill helst inte kännas vid att det finns svartbjörn i trakten.