MsBree

Hepp. Då är jag på Arlanda igen, terminal två denna gången. Faktiskt en ny bekantskap. Efter att ha vinkat iväg Paul till Köpenhamn knatade jag in i taxi free butiken för att köpa en liten flaska punch till Kenneth eftersom han de facto betalar för alla forskningsresurser jag kommer att använda under de närmsta två veckorna. Den gubben gick dock inte. Nepp, jag reste nämligen för KORT för att få köpa alkohol. Vad är det för dum jäkla skitregel? Säljer de alkohol så ska man väl få köpa alkohol oavsett om man tänker resa till Florence eller Helsingfors! Så jag fick gå & köpa två marabou chokladkakor från pressbyrån istället, vilket ju kändes som en lagom glamorös present. Inte alls sista minuten så där...

En liten språkrelaterad fråga så här på måndagseftermiddagen...

När jag provade träningskläder igår testade jag bland annat ett par lycra-aktiga Nike byxor. Superfin passform på benen, rumpan såg bra ut & de var inte för långa heller. Helrätt & superbra förutom en liten detalj. Det blev liksom ett litet otrevligt veck i grenen på dem... Försökte dra till byxorna men det ville sig inte riktigt, så jag hojtade på Paul för att kolla om det verkligen syntes så mycket. Paul tog en titt & förkunnade sedan "Ida... Um, perhaps you should try to avoid the camel toe look". Alltså, jag förstår var termen kommer ifrån, men jag har aldrig hört den förut - är jag ensam om det? Tydligen är det väldigt väletablerat i det engelska språket, finns till & med på Wikipedia. Den viktigaste frågan kvarstår dock, har detta fenomen även ett svenskt namn? För i så fall har jag totalt missat det...

Underbara Paul, gud vad han fick mig att skratta alldeles nyss. Beslutade mig nämligen kring lunchtid för att dagens middag blir lammsoppa. Finns en hel påse med lammben till förfogande i frysen - lite knepigt bara när de behöver kokas innan & jag är på avdelningen. Så jag skickade iväg ett mail till Paul & bad honom fixa ned lammet i grytan så att det skulle kunna puttra fram till 7-snåret ikväll. Detta glömdes sedan totalt bort fram tills för en halvtimme sedan. Paul skuttade iväg & återkommer på skype med följande något oroande meningar:

Okay, um...
Once I poured water on it, it started to look alot less like lamb.
Looks more like slices of salami, stacked together.  Does that make sense?

Eftersom detta inte alls lät som det jag bett honom plocka fram bad jag honom ta ett kort på härligheten & skicka via skype. Följande uppenbarade sig någon minut senare...

Alltså... Skinka?! Han är verkligen min lilla kitchen retard...

Bomben från Sandraland! I förra veckan fick jag nämligen ett mail från henne - en inbjudan till att gå på hajk. Nu var ju mailet adresserat till typ 10 andra personer också, men ändå! Idag ställdes förvisso det hela in men jag frågar mig fortfarande - vad låg egentligen bakom detta?

1) En önskan om att gå vidare & lägga allt det tråkiga bakom sig? Vilket var vad jag hoppades på & således tackade ja till inbjudan. För om någon räcker ut en hand till mig vill jag ju inte slå bort den bara för att jag i princip ogillar människan.

2) Ett försök att spendera mer tid med Paul & nödtvånget moi? Hoppas inte på den versionen - han kan umgås hur mycket han vill med henne men däremot vill jag inte hänga ihop alla tre som vänner...

3) Hon hade placerat ut TNT vid spåret för att spränga mig till månen - Sandralands version av fyrverkerier...

I don't know... Men det känns väl lite som att det sista inte är sagt i denna såpa, så fortsättning följer alldeles säkert.

Visste ni förresten att nyckelpigor bits?! Moi hade ingen aning utan har alltid tänkt på dessa små kryp som söta små varelser - lite som humlor. Ni vet, insekter som man inte skriker sig sönder över & som man inte drämmer ihjäl så fort man bara kan. Detta ändrades dock efter vår lilla exkursion till Buffalo Craig - hela stället var invaderat av nyckelpigor & det tog väl cirka 5 minuter innan en av dem landade på min arm, drog in benen under sig & sedan borrade ned käftarna i mitt hull. DEN CHOCKEN! Kom mig liksom inte ens för att peta bort den först - nyckelpigor ska ju inte bitas! Nästa attack riktades mot min nacke & det gjorde så ont att jag bara drämde till på reflex. Sedan höll det på så hela dagen. Det bara virvlade av nyckelpigor kring oss & våra försiktiga små skutt i början för att inte krossa dem byttes snabbt mot en "nej nu jävlar!" attityd. Mina illusioner kring nyckelpigor är efter denna helgen alltså totalt grusade.

Speciellt eftersom de också är kannibaler...

Oki, gårdagens kurs i alkoholförsäljning var ju minst sagt intressant. För det första, eftersom UofT är "ett världsklassuniversitet" får vi inte säga ordet full. Någon är alltså inte full, eller dragen eller på pickalurven. Nope, en gäst ska istället beskrivas som "appear intoxicated"... Alltså, det känns ju ungefär lika löjligt som att kalla en städtant för hygientekniker.

Sedan... Herre jävlar. Man kan ju bli stämd för allt i detta landet! Följande är ett rättsfall som utspelades bara för ett par år sedan. En familj, låt oss kalla dem för Ashley, har som tradition att varje år bjuda in familj & vänner till ett stort BBQ/poolparty. Alla har trevligt, plaskar i poolen, sippar vin & dricker öl & njuter av grillspett i solen när plötsligt ett rop hörs. En av gästerna, Mr Scott, har klättrat upp på familjen Ashley´s tak. Därifrån deklarerar han att han tänker hoppa ned i poolen. Mrs Ashley skriker att han absolut INTE får göra detta & att han kan skada sig om han faktiskt hoppar. Detta upprepas tre gånger, Mr Scott hojtar att han ska hoppa, Mrs Ashley panikskriker att han inte ska göra det eftersom han kan skada sig. Mr Scott hoppar. Han landar i den grunda delen av poolen, pajjar ryggraden, blir förlamad & stämmer familjen Ashley på 8 miljoner dollar. Av vilka familjen Ashley tvingas betala 2 miljoner eftersom Mrs Ashley: 1) Inte förklarade exakt hur illa han kunde göra sig, dvs hon förmedlade inte effektivt hur farlig denna aktiviteten var & därför kunde inte Mr Scott veta att han kunde skada sig för livet 2) Hon hotade inte med konsekvenser så som att komma upp & hämta honom, förbjuda honom att vara kvar på festen eller ringa polisen.

FY FAN säger jag & önskar att Mr Scotts kvarvarande år i rullstol blir riktigt vedervärdiga! Nu hoppas jag på att jag kuggade på provet - multichoice delen av provet var nämligen en total mardröm.

Förrutom att titta på Yoda i smör ägnade Paul & jag en del av mässtiden på The EX åt att snurra runt inne i ett gigantiskt tält med dvd-filmer. Priset låg på 5 dollar styck men köpte man fem så fick man allt för 20. De fyra första filmerna var rätt lätta men sedan hittade vi ingen självklar 5a. Efter mkt snack bestämde vi oss slutligen för "Sword of the Valiant", mkt för motivationen "Men Sean Connery är ju med, då kan den ju inte vara jättedålig!".

Igår kväll såg vi filmen... Herre. Gud. I 10-15 års tid har jag varit säker på att jag aldrig skulle behöva se en värre film än "Cable Guy", igår bröts den övertygelsen. "Sword of the Valiant" är utan tvekan det värsta jag någonsin sett. Skådespelarna är alla värdelösa, kostymerna ser ut som något som hade kunnat tillverkas för en föreställning på högstadiet, handlingen är stundtals rätt obegriplig, logiken brister rent smärtsamt, specialeffekterna är ett kapitel för sig, musiken får din hjärna att vilja fly ur huvudet, Sir Gawain är så jobbigt dryg & ful att man önskar sig både döv & blind & hans frisyr (inte bästa länken men om ni googlar filmen själv så får ni en bättre bild av katastrofen) får en att vrida sig i plåga.

Kollade runt lite bland kommentarerna ute på nätet medan jag försökte hitta en hårbild & läste dessa rader som summerar det hela rätt bra "Sir Gawain, IS Miles O’Keefe who couldn’t act his way out of a cardboard box. He looks like a cardboard box, but not as high calibre as say a Metal Gear Solid cardboard box." Med andra ord - se ALDRIG denna filmen om du har chansen att undvika det!

Har just bokat min flygbiljett ned till Stockholm via Lyckele & flygblaget Nextjet. Nu vill en stor del av mig inte alls dumförklara detta bolag (den flyrädda delen av mig ber därför om ursäkt för följande utlägg) men en ännu större del kan inte låta bli. Fyller alltså i min kontaktinformation, alla fällt som det är av nöd tvunget att pillra in något i är märkta med små röda stjärnor. Således är det tydligen väldigt viktigt att jag fyller i min titel. Öppnar upp gardinen med alternativ & ställs inför Fru & Herr. Eftersom jag inte direkt känner för någon av dem väljer jag det blanka alternativ som också finns. Resultat - popup fönster som informerar mig om att detta verkligen inte går för sig. Jag måste helt enkelt välja något. Leker med tanken på att välja Herr i ren protest men avstår fegt & går på Fru. Sedan stör jag mig genom hela bokningsprocessen över att det står fru precis över allt. Men SEN. Går in på min mail för att kika om beställningen dykt upp & det har den, subject line Dear Fru.

Vadå Dear Fru? Vad är det för nått pantskaft som utformat denna svarsmall? Varför ha svenska alternativ & sedan skicka ut ett mail helt på engelska? Är den inte lite mer konsekvent att hålla sig till åtminstonde samma språk? Är ju inte grymt förtjust i Dear Mrs heller, men det skär sig ju inte på samma sätt. Dear Fru låter så otroligt bonnigt & dumt, samtidigt som jag av någon anledning får lite 40-tals tyska vibbar & känner att den som utformat svarsmallen egentligen velat att det skulle stå Dear Frau med klackspark. När jag är i säkerhet på marken & på väg mot Milano har jag god lust att skicka ett mail till Nextjet & upplysa dem om vikten av att vara konsekvent samt att det finns fler alternativ än Herr & Fru... 

Trippar in på tå i sovrummet, pussar Paul på kinden & förklarar att jag går till jobbet.

Vänder i dörren eftersom det är så varmt, återvänder till sovrummet för att hämta ett linne istället för min tröja. Skämtar lite med Paul & ger honom en till kram.

Kommer ut på gården & möter vår hyrestant som lite försynt undrar om vi hade kunnat lämna tillbaka dammsugaren som vi lånade förra fredagen.

Klampar uppför trappen: " YOU DIDN'T RETURN IT?!" 

Paul (sömndrucket) - Erh, what?

Moi - You are going to bring back that machine right away, and you are going to APOLOGIZE! Christ, how, HOW, could you forget to return it?! I'm leaving now, you fix this!

Alltså, jag älskar honom - men shit vad han är virrig ibland...

Paul & jag har förövrigt investerat i en grill. En apfin gasdriven historia med inbyggd kokplatta så att man kan koka sina majskolvar ute i friska luften (bild kommer när den är in action). Tycker att den är grymt fin! However, det beror helt & hållet på att jag är uppvuxen i BBQ u-landet Sverige. Hemma hade nämligen denna grillen varit en grillarnas Rolls Royce jämfört med alla små koldrivna klotgrillar - medan den var undanmobbad till de bakre regionerna av affären där vi köpte den. Här i nordamerika är ju nämligen grundregeln att större & vräkigare saker är bättre saker. Vi hostade upp cirkus $150 med skatt för vår grill, alltså närmare 1000 kr, men det är INGET i sammanhanget. Betrakta detta monstrum...

& priset?

Mer än 11000 svenska kronor! Sure man får med en liten frys & jada jada, men VEM betalar sånna summor för en grill?! Herre. Gud. Sure, här kan man väl argumentera att jag lagt ut oförsvarligt mkt pengar på exempelvis min älskade Bayswater - MEN, jag bär ju runt på den varje dag! Detta monstrum till pryl används bara under sommaren & minns nu att vi bor i Canada, inte tropikerna där den kan användas dygnet runt!