I Stockholm igen!
Hepp! Tillbaka på svensk mark, anlände till Stockholm vid 7 snåret igår & kring 10-tiden dök även Paul upp - med en STOR överraskning (nej, jag säger inte mer än så). Dagen idag startade vi med enorm hotel frukost - jag rullar än - & snabbt shoppingstopp på HM. Hade noll & inga rena underkläder kvar så det var lite av ett nödtvång. Nu ska vi kasta oss upp på hotellets lånecyklar & trampa över till Wasa-museet följt av Skansen. Sedan blir det Fotografiska (kul med något nytt!) & förhoppningsvis middag med Pauls föräldrar. Beror dock lite på om vi lyckas få tag på dem eller inte. Framförhållningen är ju som vanligt lite skack så vi kom liksom inte fram till en plan över hur vi skulle kontakta dem INNAN vi alla landade här... Nåja, Stockholm är ju en liten pyttestad jämfört med Toronto så vem vet, vi kanske springer in i dem helt oväntat.
Vått...
Bankett stod på schemat igår. Det blev en minst sagt blöt tillställning. Tänk er 60-70 pers med fri tillgång till alkohol, en pool + en födelsedagsfest (ca 30 italienare i 20-30 årsåldern som partade hårt i bikinis & badbyxor) som råkade hållas på samma ställe... Det hela blev minst sagt minnesvärt. Jag klarade mig från att kastas i poolen enbart pga att jag dök in bakom Aaron (PhD student från US & min danspartner) varje gång David & Joe (fullast av alla & fast beslutna att kasta allt som var torrt i poolen) kom i närheten. Klockan två på natten kom vi tillbaka till hotellet, & vilken eländig skara vi var - merparten av oss var som dränkta katter, 10% fick fysiskt hjälpas ut ur bussen eftersom de kraschat & resten av oss ville antingen mest bara dö över diverse pinsamheter eller hade hysteriskt roligt åt vad andra gjort för fadäser. Moi tillhörde den sistnämda gruppen, så jag smågottar mig idag. :)
Börjar se ett slut...
Fortfarande en massa dagar kvar här i Italien, men jag börjar kunna se slutet på det hela & det känns ärligt talat rätt skönt. Jag älskar att jag lär mig så mycket här & jag känner att jag utvecklas, men det tar så mycket ork! Ork för att vara på topp dag efter dag, hänga med i alla föreläsningar, ta bra anteckningar när klockan är halv åtta på kvällen, jobba så fort man kommer tillbaka till hotellet fastän klockan är nio & man har 12 timmar i ryggen. Dessutom tar det på krafterna att vara social hela tiden, mina rumskamrater är helt oki - men att vara 60 studenter större delen av dagen & sedan komma tillbaka & inte ha någon egen tid... Jaa, det känns i kroppen. I nuläget vet jag dock inte riktigt hur jag ska ta mig hem till Sverige, mitt flyg har nämligen blivit inställt redan för någon dag sedan. So, jag hoppas på att Paul lyckas fixa upp situationen, i annat fall blir det till att lifta sig hem.
Nöjd...
Det blev slapp promenad in till Urbino, sallad, gnocci & coca cola. Bortsett från saladen inte direkt den diet jag är van vid, men idag kändes det helt rätt. Rund som en bulle vaggade jag tillbaka till hotellet pratandes fisk med Joe. Skönt med totalt kravlöst levene - inte behöva vara på topp för fem öre. Imorgon drar allt igång igen, men då börjar vi med mer individuella övningar så jag längtar faktiskt tills dess. Ute är det molning & lite småtrist så jag tänker stanna inne ett tag till & arbeta på min artikel. Allt för att undvika att behöva jobba i Sverige. Vill bara kunna njuta av att vara ledig & inte behöva känna stress över något. Vilket är lite av en bedrift om man är en PhD-student...
Söndag & första lediga dagen...
Sov till klockan nio (frukosten slutar 9.30 & den ville jag INTE missa) men är ändå tröttare än tröttast idag. Gårdagen slutade nämligen inte förrän närmare två, & involverade även en stooor gin & tonic. Merparten av de andra PhD-studenterna har dragit på en två timmars tågresa för att ligga på stranden, men jag orkar ärligt talat inte. Jag har varit på resande fot/tokjobbandes enligt strikt schema i en halv evighet nu & vill bara ta dagen som den kommer. So, just nu roar jag mig med att skriva på min nästa artikel & kring tolvsnåret tänker jag & Laura trava in till Urbino för lunch. Jag tänker kolhydratchocka med antingen pasta eller pizza. Kanske till & med tillsammans med en stor Coca Cola. I övrigt tänker jag bara ligga & flyta i polen samt gå på min obligatoriska kvällspromenad. Bara knata i femtio minuter, lyssna på P1s sommarpratare, kika lite på utsikten (som är rätt meeeh efter förra årets resa till Arco) samt inte fokusera på den omgivande geologin över huvud taget.
Dummast i stan...
Fy, idag var det ingen bra dag. Föreläsningarna var helt oki, inga problem - jag ställde frågor & kände mig allmänt intresserad. Sedan startade övningen från helvete. Fem sidor ekvationer med enda mål att räkna ut olika isotop-värden. Jag ville skjuta mig själv. Fy vad jag hatar att inte hänga med, att känna mig helt vilse & utanför. Jag var så långt borta från banan att jag fan inte ens hade en aning om vad det var för spel som spelades. So, jag surade i bussen på vägen hem, knatade i 50 minuter arg som ett bi & återvände till hotellet för en dusch & en öl. Nu ska jag jobba med sånt som jag KAN & bara tokstrunta i idiotdumma isotoper.
Så packat schema...
Herregud - dagarna här är så intensiva. Igår började vi i sedvanlig tid & klockan halv elva drog vi ut på fältarbete som höll på till klockan 9 på kvällen. Eftersom temperaturen stadigt ligger över trettiostrecket under dagarna var det lite småjobbigt. Var helt slut när jag kom tillbaka till hotellet. På söndag hägrar dock vår första lediga dag sedan vi kom hit. Åh vad jag ska njuta av att kunna sova längre än till 6.45 på morgonen. Jag ska bara flyta runt i polen & inte röra ett finger. Eller, jag kommer att svara på alla mail som jag ligger efter med. Sorry för det, men jag är bara så slut när jag kommer hem att något enstaka bloggmedelande är allt jag orkar med. Men, på söndag - då lovar jag att återknyta till världen. Samt till & med ladda upp lite foton här.
Framme & igång!
Nu så - äntligen lite tid att skriva ett par rader. Har så oerhört fullt upp. Frukost serveras prick 7.30 varje morgon, sedan går bussen 8.10 utan pardon. Femton min senare anländer vi till universitetet & sedan är det föreläsningar non-stop fram till klockan 5 de flesta dagar. Idag roade vi oss dock fram till klockan åtta, men de kompenserade med att servera middag & ge oss lite bubbel. Eftersom människan som var ansvarig för den efterföljande föreläsningstiden aspirerar på titeln världens tråkigaste drack jag tre glas. Med det blev inte roligare för det... Väl tillbaka på hotellet tog jag en timmes promenad, en dusch & pejlade sedan av hela lobbyn för internet. Uppkopplingen är nämligen inte super & universitetet är spärrat för allt vad bloggar heter.
What else...
Delar rum med två tjejer som är oki men lite småtråkiga, har hittat två andra skandinaver (två norska killar), plottat lite sediment, ätit enorma mängder mat (gud, de GÖDER oss) & hamnat i öppen konflikt med en av föredragshållarna. Frågan om kvartär ska finnas med i det geologiska tidsschemat, & i så fall var, är KÄNSLIG! Eftersom jag banne mig inte tänker ge mig kommer fortsättningen av kvällen att ägnas åt att stärka mina argument, forsättningen på bataljen kommer nämligen imorgon...
Fy fan vad orättvist!
Neej! Nu har jag varit vaken i 30 timmar & man hade ju kunnat tycka att jag hade kunnat få gå & lägga mig. Men icket. Beslutade mig nämligen för att kolla min jobbmail det sista jag gjorde & blev då informerad om att det är strejk här i Italien imorgon. Transportstrejk. Så nu vet jag inte alls vad som kommer att hända med min resa till Urbino imorgon & någon sänggång blir det inte. Nope, istället blir det till att kuta ned till centralstationen för att försöka skaffa mig en bild av vad som sker, samt - om jag har tur - en biljett. Suck...
Zombievarning...
Herregud så trött jag är. Packade non-stop till klockan två i natt & så upp vid sju. Inte kul. Däremot ser ju själva packandet ut att bli något av en milstolpe i mitt liv - jag kör verkligen på konceptet "lägga ut alla kläder & sedan ta bort hälften". Målet är att bara ha en liten kabinväska på hjul med tillhörande beautybag som handbagage + en liten duffel. Vilket kanske låter lite maffigt, men jag ska ju faktiskt vara borta minst en & en halv månad - kanske två, så jag tycker faktiskt att det är mer än godkänt. Om det nu lyckas vill säga... Nu ska jag ut & knata en liten runda. Har egentligen inte tid, men ska jag banne mig sitta åtta timmar i en flygplansstol för att ta mig till Bryssel (första stopp innan Florence) så får jag faktiskt ta mig tid för en bensträckare.
Mammut får en sällskapsdam!
Paul & jag har ju oroat ihjäl oss över vad vi ska göra med vår lilla luddboll i augusti men idag fick vi tag på en liten tant som ska se efter honom & huset för $10 per dag. Det är ju lite surt att behöva betala för detta när huset är SÅ himla fint, men nu är det bara att gilla läget. Acceptera att alla som vi känner helt enkelt inte är i Toronto under sommaren. So, om vi inte vill hålla på & sätta ihop scheman på en nio, tio ställen som han skulle kunna kuska runt på så får vi helt enkelt välja denna lösningen. Lite glada får vi ju också vara för att han inte är hund, då hade det gått lös på $25 per dag vilket hade svidit lite mer. Sedan känns det himla skönt att vi har Joao & Isabel på andra sidan gatan som kan titta till honom lite då & då & se till att han har det bra.
Vår lilla tott är ju van vid att ha Paul som passar på honom 24 timmar per dygn, så vi får hoppas att kattdamen är ett kap som verkligen bara lever för de små liven...
Early Birthday gift...
Igår drog Paul med mig ut på shoppingtur. Jag var på till 100% eftersom jag behövde ett par nya skor till Urbino (blev tre, sommar-rean har nämligen dragit igång så det första paret fick jag för ynka 200 kronor & de två andra paren var "köp ett par & få ett gratis") samt lite av Banana Republics basic t-shirts. Pauls shoppingmål var dock något helt annat. Glasögon. Så att jag skall kunna följa alla föreläsningar & inte behöva kämpa för att se vad som står på föreläsningsbilderna. So, detta blev min första 27-årspresent...
Splitt nya Burberrys! Här i Canada fungerar det på det sättet att man går in på affären, bestämmer bågar & så sätter de in glasen bums. Ingen hemlåning här inte. På pricken en timme efter att jag velat fram ett "Jaaahaaa... eum... jag tror att det kanske blir dessa då" var glasen isatta & hela proceduren färdig. Lite annorlunda mot Sverige med andra ord. Nu, så här dagen efter, är jag fortfarande väldigt nöjd även om en liten röst i mig fortfarande pockar på att glasögon ska vara mindre framträdande. Men jaja, så länge de inte är åttiotals-runda & jag faktiskt kan se så otroligt mycket bättre så får man ju vara glad. :)
Back to 80%...
Har inte mått tipptopp de senaste dagarna. Fredagen tillbringades nästan uteslutande i sängen måendes absolut kymens. Igår funkade det att vara uppe & tillochmed ute lite grann & idag känns det nästan som om jag är kapabel till att fungera. Har aldrig varit däckad i huvudvärk tidigare, men någon gång skall väl vara den första för allt. För att muntra upp min gårdag lite stannade vi till på min föredetta lilla Koreanska fruktaffär & köpte Lechees.
Frukter som ser så alien ut bara får en på gott humör utan att ens behöva smaka gott, men eftersom lychees inte bara är roliga att titta på & äta utan dessutom är supergoda så gjorde de faktiskt min dag. Inga lychees i världen hade dock kunnat rädda upp fredagen.... Uj. Jag var som sagt nästan helt sängliggandes - tur i alla fall att jag hade kanske världens bästa sällskap!
Så underbart fantastiskt skönt...
det är med sommar ändå! Jag bestämde mig för att jobba hemma trots allt & har således tillbringat dagen mysandes med rabarberkräm, diagram, promenader, artikelläsning på uteplatsen & plock av hallon. Det sistnämda var bäst. Helt underbart att plocka solvarma stora trädgårdshallon som mellanmål! Blev helt Svensk & samlingsbesatt & knölade i mig ett par deciliter hallon på nolltid. Paul som inte har växt upp på samma sätt satt mest & skrattade åt mig. Är lite roligt det där - sedan jag flyttade hit har jag nämligen insett vilket samlingsfolk vi Svenskar är. Det går liksom inte att knata förbi en bärbuske eller svampansamlig utan att åtminstonde ta sig en liten titt - är det ätbart, vilket skick befinner sig saker & ting i, finns det något att plocka i? Kanadensare fungerar INTE alls på samma sätt. De verkar liksom inte ens se blåbären på marken eller vildkörsbären. Jag tycker att det känns lite sorgligt... aldrig känner jag mig så rik som när jag handplockat en bytta blåbär eller är helt hallonrosa om fingrarna. Canada Day or not, idag känner jag mig lite extra glad över att vara Svensk.
Prince of Persia...
Förresten. Regnar det någon dag hemma i Sverige & allt känns lite trist - gå & se Prince of Persia. Inte en film som förändrar ens värld så där, men rätt underhållande. Två timmar som faktiskt känns rätt oki rakt igenom - vilket kanske inte låter som så där jättebra beröm, men tänk hur många filmer idag som bara känns ALLDELES för långa. Jag som aldrig en sett åt Jake Gyllenhaal tyckte till & med att han var rätt trevlig att titta på emellanåt (det är alltså något med mörkt, lite halvlångt hår - disclaimer här, Pauls är inte oki utan bara för långt - skitiga uniformer & svärd). Anyway, den var helt klart sevärd till skillnad mot Clash of the Titans. Sedan fick jag mig ju en lite tankeställare vad gäller kajal - tydligen är det innesminket för personer som aspirerar på världsherravällde & allomfattande ondska. So, nu ska jag ha det i åtanke nästa gång jag sminkar mig för att gå ut. Ingen kajal = fin flicka, kajal = aspirant på att ta över världen om det så innebär slutet för planeten.
Canada Day!
Idag firar Canada med fyrverkerier & något så ovanligt som långhelg. Dvs, vi är lediga både idag & imorgon. Lite kors i taket varning på den alltså... Grannarna firar med att flagga & jag känner mig lite utanför.
Jäklat också om detta varit mitt hus på riktigt, då hade jag omedelbart insisterat på flaggstångsinstallation. Faktum är att det projektet gått före till & med bastu - så viktigt känns det. Men... nu äger vi ju inte huset så då känns det lite overkill att investera i en nio meter lång påle som kommer att bli en riktigt plåga att flytta med senare. Så, ingen kanadensisk flaggning för mig eller svensk för den delen heller. För mig blir det inte ens ledigt. Flyget till Italien går ju om mindre än en vecka & då funkar det inte riktigt att ta ledigt i fyra dagar. Därför blir det institutionen & mikroskopet både idag & imorgon. Fast lite roligare än vanligt har jag i alla fall ordnat för mig. Idag slutar jag klockan fem till exempel (tidigt, tidigt!) & drar med mig Therese (ny PhD-student från Schweiz) hem för middag hos Isabel & Joao. Grillad fisk står på menyn! Imorgon smiter jag också lite tidigare & drar ned till Chinatown med Christina. Jag ska köpa små dumplingsångkokningsboxar samt kuddar till sängen - & sedan blir det middag tillsammans med killarna. Sedan, sedan blir det helg för mig as well.
