Fjantkatten har i alla fall roligt...
På väg ut till stugan & har stannat till för att köpa målarfärg. Mumin & jag väntar i bilen. Status på Ida, uttråkad & varm. Status på Mumin, exalterad! Finns SÅ mycket sparv på parkeringen.

The matter of naming a cat...
T.S. Eliot skrev för länge sedan en vers om det här med att döpa katter... & för oss stämmer den rätt bra. Det ÄR inte lätt att komma på ett bra kattnamn. Vad ska det nya lilla livet heta? Om cirka en vecka ska vi få träffa vår uppfödares senaste kull & således är namnsdiskussionen i full gång igen. Vi hade ett namn som vi trodde att vi skulle välja, men så visade det sig att Paul tänkt fel på stavningen & att den rättstavade versionen också råkar vara synonym med en rätt taskig restaurangkedja... Ridå. Så sedan dess har vi försökt pitcha nya uppslag, varav alla fallit totalt platt. Plattast föll Paul förslag igår - Macaroon. För när jag hör det ordet så fixar jag inte riktigt att tänka på bakverk, utan det enda som cirkulera runt i mitt huvud är snabbmakaroner... & falukorv... & sedan kommer världens craving som ett brev på posten. Jäklar i min lilla låda vad jag velat ha falukorv just nu! Jobbigt, jobbigt, jobbigt! Vill hem nu!
Crazy Cat Lady here...
Oki, oki... jag inser att det börjar bli väldigt mycket KATT här på bloggen, men jag måste bara få lägga upp en bild till på ludd...

Naaaah... Jag sitter på kontoret & fånler så där stort att det är fara å färde att överdelen av mitt huvud trillar av. Storörade små kattungar ÄR det sötaste som finns på denna jord. Punkt.
Bara 12 dagar kvar!
Att komma tillbaka från stugan & möta sin inbox... who... många mail. Enorma mängder facebook grattulationer & så... ett mail med ett gäng kattungebilder. Alltså, jag smälter på stolen & trillar ner på golvet & bara upphör att tänka på något annat än hur otroligt söta kattungar är.

Hur mycket jag älskar små lejonhakor, fjunig päls & stora tassar. Åh, åh... vill snorta kattungenackdoft NU! Mindre än två veckor tills vi får träffa dem, det känns lika långt bort som julafton gjorde när man var sju.
Well, I had a nice birthday...
Back in town again... & jag kan ju konstatera att JAG hade en väldigt bra födelsedag igår. Nya Iittala tallrikar, bubbel till middagen...

som utgjordes av kängurubiff & solmogna körsbärstomater från vår egna lilla stugträdgård.

Avslutade med att elda massor & dricka rosa frozen daiquiri. Väldigt bra med andra ord. Dagens födelsedagsbarn har däremot INTE haft en bra födelsedag.

Mumin fyller nämligen 3 år idag & firade genom att helt plötsligt bli helt anti bilar. Bilden ovan togs en av de kanske två gånger han var tyst under resan tillbaka. Vår lilla kisse har tidigare varit världens lättaste att resa med, men nu... det var som om han blev helt förbytt under resan till stan. En liten bortbyting. Ljuden han lyckades prestera & uppehålla under mer än två timmar... Jag bara satt där & önskade att vi kunde glömma honom vid en P-ficka. Dessutom inledde han ju också starkt med att prestera något alldeles fasligt illaluktande i sin lilla bilkattlåda. Har efter det en helt annan respekt för föräldrar som reser med små barn... Det måste vara grymt motigt att inleda en 200 km resa med att ungarna gör så att hela bilen stinker innan man knappt backat ut från uppfarten. Anyway. Nu är vi hemma igen & det verkar vara ungefär den bästa present vi kunnat ge Mumin. Den ENDA han får efter dagens tidigare beteende.
Find the Kitteh...
För första gången på typ två månader har vi fått ordentligt med regn - så nu på kvällskvisten, då det slutat & torkat upp lite halvdant bestämde vi att Mammut skulle få lite trädgårdstid utan lina. För liten gillar INTE vått gräs... utan håller sig på stenplattor & plankor.

Vilket är väldigt praktiskt eftersom det blir lätt rätt att hålla reda på honom "Vart är katten nu? Jaha, på den plankan för att det är vidrigt att få blöta tassar". Fast lite då & då lyckas han i alla fall halvförsvinna, tillräckligt mycket för att man ska hinna få en halvsekunds orolig hjärtklappning. Tills man ser en liten vit tofs som sticker ut bland basilikaplantorna.

Himla smidigt med katt som kommer med salamandertofsar - går liksom inte att tappa bort!
We have a date to work against!
Fick precis ett mail från vår uppfödare - alla fyra små killar mår bra & växer så att de knakar. Sex veckor gamla har de hunnit bli nu, så Linda vill att vi ska komma ut & titta på dem om tre veckor. Åh, om bara TRE veckor kommer jag att få hålla yttepytteull i mina händer! Små handfullar av obeskrivlig söthet! Längtar så att jag blir alldeles matt i hjärtat!
A day at home...
Jag behöver ladda batterierna med lite hemmakärlek känner jag. Är skönt att ha möjligheten att jobba hemma vissa dagar, så att man kan få jobbsaker gjort - men kunna njuta av sitt eget lilla hus undertiden. Ta en liten paus & gå ut på trappen & dricka lite perrier & titta ut över våra krokiga tomatplantor...

Som äntligen börjar producera lite frukt som vi kan äta - inte bara brända kartar!

Men det allra, allra, bästa med att jobba hemma är att jag får hänga med min favoritkisse!

Vår allra sötaste Mammut som behöver en dag med folk! Har varit alldeles för många, långa, ensamdagar för honom på sista tiden - så idag ska han få tanka människokärlek! Vi ska gnugga mage, leka kurragömma & så ska jag smyg-ge honom favoritgodiset utan att bryta ner det i yttepyttefragment så som hönspappan Paul gör.
Återförenade...
När jag åkte till Gran Canaria för att överraska mamma på hennes 60 årsdag så köpte jag en liten uggla med mig hem till Mammut. Vi döpte henne till Hedvig & hon har blivit liten kisses allra käraste leksak. Igår, när vi kom hem blev det först obligatoriskt mys - men sen sprang Mammut bort & började jama framför en stor byrå som vi har i vardagsrummet. Ner på knä & där - långt inne i mörkret - såg jag något luddigt. Hedvig. Åh stor lycka när jag petade fram henne igen! Efter att ha tuktat stackars Hedvig för kung & fosterland däckade liten & vi bäddade ner de två i vardagsrumsfotöljen.

& sen ägnade vi oss åt en av våra favorithobbies - åande framför liten katt.
Liten...
Mammut var så söt imorse - helt skogstokig! Han sprang som en dåre upp & ner i trapporna & ville att jag skulle jaga honom. Så jag sprang efter & såg till att klampa riktigt rejält, för då blir han ännu mer i gasen. Jagade in honom i sovrummet, där han flög upp i sängen & gömde sig bakom en kudde. Alltid när han gör så så kastar jag mig i sängen med utbredda armar & så studsar han emot mig & så gosar vi. Men idag studsade han lite fel & flög rakt in i min hand. Full kraft, det var som en humla mot en bilruta. Fy tusan vad hemsk jag kände mig! Mumin blev sekundsnabbt helt liten... ville bara bäras & tyckas syn om & oh vad jag först tyckte synd om honom & oh vad Paul tyckte JÄTTESYND om honom. Så hela morgonen blev ett runtkånkande av liten katt - famn till famn...

Delaktig i allt... Herregud vad vi älskar vår lilla tuss & vad kattmamma hjärtat brister när de gör illa sig!
Nejmen du förstår, jag är för cool för dig...
Vår grannes hund Buddy vill så gärna hälsa på Mammut varje gång vi går förbi. Mammut, han uthärdar.

Låser blicken i fjärran & ställer mentalt in sig på att han snart inte behöver hänga med det där grannbarnet som människorna råkar vara förtjusta i. Så får Buddy in en liten sniff...

& svansen slår trumsolon på bron i glädjerus & Mammuts nacke sjunker lite & blicken blir mer glasartad. VILL INTE GOSA MED HUNDAR, VILL ATT MÄNNISKOR SKA GOSA MED MIG & SÄGA "ÅH" - BORT VARELSE. & människor tittar på de två & bara "Åååh!"
Det blir nog ingen lillasyster...
Eftersom det där med att överraska med en kattunge gick så helt käpprätt så tänker jag vara öppen med våra katt-tankar den här gången. So, i helgen fick Coffee sina kattungar. Fyra stycken små trubbnosar...

ALLA pojkar.
& jag som ville ha en liten tjej. Fast. Nu står vi ju där överst på listan & har en date om 8-9 veckor för att komma & kika om vi vill - & det vill vi. Vilda hästar hade inte kunnat hålla mig därifrån. Måste få hålla i en ny liten dunboll & känna om mitt hjärta tar ett skutt igen. Gör det det blir det ingen lillasyster till Mumin någon gång i en fjärran framtid, då blir det en lillebror i slutet på augusti. So... har någon erfarenhet av kombon två killkatter? Vår familj har antingen bara kört singlar eller två honkatter, två honkatter + Torsten. Behöver höra att det fungerar & att de går bra ihop. Eller inte om det är sanningen, även om jag håller tummarna för att två hankatter visst kan bli de bästa av vänner.
Dagens stjärna...
Det sprack upp på kvällen, så jag kutade ut med duk, glas & vinflaska & ställde iordning middagen i trädgården. Lagade ett lass natchos, rostade svamp & proscutto i ugnen, blandade guacamole - Paul tog kort & jag kollade på resultatet & bara "Men räcker det inte att jag känner mig nog ful efter all gråt... måste du ta kort på mig när jag äter avokadoröra?". Fula kort till trots, det var skönt att sitta där ute - att få prata igenom vårt beslut & enas om att det var rätt trots att det gör himla ont. Under den här diskussionen satt vår tillsvidare ensamkatt & smågnällde. Han var inte riktigt tillfreds med livet. Ville inte sitta nära, gosa eller ligga i favoritbusken. Istället lekte vi den ovanliga leken "vända ryggen till".

När inte det gav någon respons knatade han iväg till vår trädgårdsgrind. Helt plötsligt ser jag i ögonvrån hur rumpvicket börjar... Mumin är alltså på väg att ta sats för att hoppa upp på trädgårdsgrinden. Innan vi hinner göra något flyger fluffet genom luften, bara det att linan är för kort. Han når upp med framtassarna, sen tar det stopp. I säkert trettion sekunder hänger han där med raklånga framben, klor inborrade i trät, innan han trillar ner. Bara för att omedelbart börja tvätta sig & låtsas som ingenting. Herregud vad jag skrattade. Jag vet att jag borde ha rusat bort & bara "lille vän, är du ok" - men det gick inte, jag hade sån skrattkramp i magen för han såg så himla... ja jag vet inte... Tokrolig, patetisk, knasig ut? Det var helt enkelt obetalbart. Jag skrattade så att jag grät bort mascaran igen & det var så skönt att få avluta dagens kattinducerade tårar med ett gäng glada sådanna, fällda över våran älskade lilla Muminbo.
Varför jag gråter idag...
Vi har tagit vårt beslut & jag gråter stora tunga tårar. För det var så här... i mer än ett halvårs tid har vi velat få ett halvsyskon tilll Mammut. Först hade vår uppfödare inga kattungar alls, sen fick vi reda på att hon väntade tre kullar nästan samtidigt. Två med Elephant Man som pappa - & vi var så glada! Blev uppsatta på den ena kullen & så satte väntan igång. Dagen kom då kattungarna skulle födas, men de var för stora - så det blev akut kejsarsnitt. Kattmamman, som faktiskt heter Ida, överlevde men ingen av kattungarna. Jag var så ledsen. I det läget förklarade Linda, vår uppfödare, att vi varit uppskrivna så länge att hon skulle skriva över oss på den kvarvarande kullen - & helt plötsligt hade vi förstaval trots allt. Vi var så glada den dagen att det kändes som vi gick på moln! Första veckan i maj åkte vi till Linda för att välja ut vår nya familjemedlem... Så svårt när alla var söta som socker, men den här lilla tjejen talade till mig. Lilla, lilla, Esme som jag ville kalla henne. Idag skulle vi ha hämtat hem henne. Vi skulle ha bråkat om hennes namn, för Paul ville att hon skulle heta Padme, & vi skulle ha hållit det hemligt ända tills den 17e då mamma & pappa kommer så att det hade varit en överraskning när de steg innanför dörren & vi skulle ha älskat henne så så mycket. Fast igår ringde Linda & berättade att Esme inte klarat sin hälsocheck. Esme har nämligen ett blåsljud på hjärtat.

Jag bara stod där med telefonen i handen & kände det som om jag skulle spy. Allt det glada lämnade kroppen. Jag har längtat efter det här lilla livet så oerhört. När än det varit tungt på jobbet har jag tänkte på henne & det har gett mig ork. Jag vill så gärna hämta hem henne oavsett - skita i blåsljud & skratta sjukdom & olycka i ansiktet. Fast vi vågar inte... för vi har ringt varje försäkringsbolag vi kunnat & om något händer Esme... ja då står vi där. Helt ensamma att tackla operationskostnader, rehab, medicin & är det något jag inte kan leva med så är det tanken på att älska något & sedan inte kunna ta hand om det pga pengaskäl. Så nu sitter jag här & gråter & det känns som om tårarna inte kan ta slut. Min lilla, lilla, tjej... jag ville ju ha dig hos oss så oändligt mycket.
Nytt högkvarter!
När det kommer till underhållning är Mumin grymt billig i drift - en kartong kan göra kvället! Stunt samma i att den är för liten, det är ju ändå en kartong = lycka!

Kartonger är bra till så mycket mer än att bara packa paket, flyttsaker & vinflaskor - de utgör även förträffliga katthögkvarter! Där sagda katter kan ligga & planera avancerade attacker...

Vilket är av nöd tvunget... det finns ju så många onda fingrar där ute i världen som behöver FÖRGÖRAS!

Det enda som är dåligt med försmå högkvarter är att man lätt fastnar på vägen ut. Å andra sidan roar det människor något helt ofantligt...
Japanese Toys Eat Sushi?
Vi har ju sedan länge konstaterat att Mumin inte är en riktig katt utan en väldigt välgjord Japansk leksak. Så när sushin kom på bordet idag (har en presentation på torsdag som jag jobbar mot & känner så inte för att laga mat just nu) tänkte vi att vi skulle testa - äter Japanska leksaker sushi?

Mumin luktade på pinnen...

& sen somnade han i en liten solfläck.

Vilket ju stärker vår tes att han är en japansk leksak - för leksaker äter ju inte sushi.
Summer breakfast...
Sommarens första långhelg här i Canada - vi är nämligen lediga på måndag för att fira Victoria Day. Himla smidigt att bo i en koloni ibland & få ärva helgdagar. Vi startade upp firandet med lite helgfrukost toppat med cantaloupe, vilket känns väldigt mycket sommar för mig. Mumin blev också helt överlycklig - cantaloupe är nog det i matväg som får liten att gå igång allra mest.

Vår lilla luddboll - udda men söt!
Mumin min Vän...
Eftersom Paul är borta har Mumin snabbt insett att det bara finns en person i huset som kan klappa & bära. Har alltså gått från att kunna jobba rätt så ostört här hemma till att försöka knappra ner saker på datorn med en katt liggandes någonstanns på mig, helst gärna också lite på tangentbordet. Men... han är så himla söt att man liksom bara inte kan mota honom åt sidan.

& imorse - när han ville ligga supernära i sängen & gosa... ja då kände jag mig lyckligast i hela världen för att vi har fått Mammut.

Mjukisdjuret...
Ibland undrar jag om Mumin begåvats med ett skelett eller inte... Morgonens frukost-pose tyder på motsatsen.

Vad han däremot begåvats med är humör... snodde nämligen just tillbaka min plats i soffan & det uppskattades inte. I säkert fem minuter körde han det gamla "du är så hemsk att jag inte ens vill se åt dig" vända tyggen till tricket.
Not helpful!
Ibland kan väldigt enkla saker bli väldigt komplicerade helt pågrund av att man har en liten katt i huset. Ta "plocka upp handduk från tvättkorg" som exempel. Inte en särskilt komplicerad manöver i sig, men om botten av tvättkorgen bebos av ett luddigt litet troll så är det lättare sagt än gjort.

Det spelar liksom ingen roll hur mycket man än försöker övertala trollet att släppa handduken fri, trollet vägrar ändå. Så då ger man upp & släpper ner handduken & tänker att man kanske kan bädda sängen istället. Vilket får trollet att flyga ut ur tvättkorgen som en champagnekork & ATTACKERA sängkläderna...

Att ha katt är alltså att dela sitt liv med en medhjälpare som lystrar till tvärtomspråket.