MsBree

Drog hem från avdelningen vid 18-snåret, kastade ihop en salsainspirerad sallad & så drog vi till Megha. Hela konkarongen - Paul, Mammut & moi. En massa risotto, lax & vin senar lyckades vi äntligen byta julklappar med varandra. Eller snarare, vi bytta julklappar, Megha delade ut Diwali presenter. Lite Crabtree and evelyn, söta likörer & Body butter senare satt vi där med en faslig mängd rosetter. Vad göra? Well...


& naturligtvis...

Pimp my kitteh! Naturligt led i varje kväll som involverar ett glas vin eller två.

Startade dagen 07.30 med att skotta uppfarten, 25 minuter med isblandad snö - grymt tungt. Så här på en söndag hade det ju varit trevligt med sovmorgon, men så fungerar det inte här i huset. Nope, för Mammut vill att vi ska upp. Eftersom han lärt sig att det inte funkar med Paul så är jag måltavlan, varje morgon. En av hans små "få upp Ida" trix är att sätta sig på mitt nattduksbord & gunga fram & tillbaka. Vårt hus är byggt enligt portugisisk standard, så saker & ting är lite skeva från utgångsläget. Vilket gör att dörrar öppnar/stänger sig själva, runda föremål lätt rullar av hyllor & möbler aldrig står stabilt. Mammut har alltså listat ut att om han sätter sig & gungar på något som är just så där riktigt ordentligt ostabilt så går det att få till ett himla bra & irriterande ljud. Ett ljud som får människor att vakna. Igår fick jag nog & bad Paul att palla upp nattduksbordet. Så Paul knölande in ett ojämt antal filtfötter under det & jag kände mig grymt nöjd med att vi ÖVERLISTAT Momo. Men icket. Imorse hade han hittat en pidestal i rummet som om möjligt gav ifrån sig ännu mer oljud. Metal mot trägolv istället för trä mot trä... Jäklar vad det suger att bli utmanövrerad av en liten katt, men jag är helt enkelt för trött för att komma på ett bra motdrag. Tror istället att jag ska ge igen under dagen & väcka honom när han sover...

Nu har Paul också hakat på! Ikväll kör vi malda havregryn i köksmixern som sedan tokskrubbas mellan händerna för att avlägsna lösa hudpartiklar.

Samma betyg som förra gången, en tvåa. Det blev väl lite bättre, men det var väl mest för att kuren också dikterade att man skulle kleta in händerna med lotion efter det att man sköljt av allt havrepulver. I fall att jag måste väga test 1 & två mot varandra - ja då vinner tvåan. Men det är enbart för att Mammut bev helt till sig & försökte äta havregrynet. I fall att ni vill se en katt toknysa... mata dem med malt havregryn. Kanske inte mest aktion i världen, men ändå ganska underhållande efter en halvflaskan vin!

Mammut är väl så där måttligt road. Fast... den där jobbiga balansen mellan uppmärksamhet & lite för mycket kel... väldigt fin. Väger man de två mot varandra så måste ändå all form av bekräftelse vinna. Så är det när man är ett bokstavsbarn i kattform.

Total succé. Oj vad det har lekts, ett riktigt krumpsprångsmaraton har vi haft här hemma! Försvarliga mängder rävskutt har det också blivit, samt toksladdar med sån fart att klorna bara tomriver på parketten. Enda problemet - MM Dolly luddar lite...


Det kan upplevas som lite småjobbigt...

För att inte säga jättejobbigt...

Vet inte om det bara är jag & Paul som är totalt nördiga när det gäller vår katt, man vi har verkligen fnittrat helt hysteriskt över dessa bilder... Han är ju bara så patetiskt söt!

Blev så där varm i själen när jag kikade ned från kapitlet om brachiopoder & såg Mammuts lilla varma sömngoa kropp mellan mina fötter. Det kändes så fint att han låg där, alldeles nöjd, trots att jag ryat & haft mig för bara någon timme sedan. Blev så där kär i honom för det att jag bara var tvungen att knäppa ett kort för att föreviga kärleken & tilliten...

Kanske inte helt som jag tänkt mig... Första klicket på kameran & flufftigern vaknade med ett ryck. Sedan var det slakta Olympus rem på schemat & jag kunde inte annat än att skratta åt det lilla trollet!

Kvällen har ägnats åt att smygfira Mammuts "ett år i vårt hus dag" som officiell sker imorgon. Som ett första led i festligheterna kittade vi upp oss på en provbox med Royal Canin torrfoder - tre nya smaker för kräsna katter. Naturligtvis med medföljande beskrivning på hur ett ordentligt torrfoderstest skall gå till. Så se & lär...

Var noga med att hälla rätt torrfoder i rätt skål. Skulle det vara svårt att komma ihåg vilken skål du använt till vad så kan du alltid märka upp dem med små minneslappar (Royal Canins eget råd... annars kan man ju tycka att färgkodningen räcker rätt långt).

3) Efter att ha placerat ut de fulla torrfoderskålarna kan försöksdjuret hämtas. Observera vilket torrfoder som väcker störst intresse:

I detta fallet var Protein Preference den absoluta vinnaren. Vill man vara HELT säker på resultatet så bör dock försöket pågå i 2 dagar (för Mammuts viktklass, katter under 8 lb kan testas i tre dagar innan påsarna tar slut) enligt RC. Vi känner väl att det räcker så här (i.e cidern & orken tog slut).

Skrev inte om det tidigare - men Therese bestämde sig för att inte ta Kewpie. Har mått lite småuschligt över det under veckan, men så tittar jag på Mammut & då känns det rätt att jag bromsar mig själv & inte drar in & räddar henne på egenhand. Kittehbooh är så lycklig med det lilla liv som han har nu & vi med honom - känns inte rätt att pressa in ytterligare en enhet bara för att jag har dåligt samvete över ett beslut som någon annan tagit. Måste inse att jag inte kan rädda världen, inte alltid i alla fall...

Gud vilken besvikelse jag just upplevde från Mammuts sida! Varje dag tar jag nämligen med mig en lunchlåda till avdelningen - en lunchlåda som alltid innehåller tonfisk. Detta resulterar i att jag öppnar en ny tonfiskburk var annan dag. Sedan fuskar jag lite & häller av tonfiskvattnet till Mammut. Det ska jag naturligtvis inte göra, han ska bara äta sin specialmat från veterinären men jag kan liksom inte låta bli. I mean, lite tonfiskvatten - det är ju en rätt fattig belöning men i alla fall något lite kul... Right? I vilket fall, Mammut har lärt sig hur det låter när en konservburk öppnas & det gör det i princip bara för tonfisk. Så imorse hade jag bara hunnit plocka fram burköppnaren & bänt ned den, alltså inte ens tagit ett vev, förrän jag hörde en duns följt av ivrigt springandes små fötter. JÄKLAR vad jag insåg att han skulle bli besviken - stod ju där med en burk kidneybönor... & ja. Besvikelsen blev monumental. Han bara hände i mitt byxben & pep.

Kände mig som värsta Judas. Det där lilla ledsna ansiktet i kombo med gårdagens katter... Inte bra. Jag föll för det.

Mammut vs Ida: 1-0.

Just ja - gårdagens kattbesök! Plockade upp Therese för födelsedagsmiddag, sjöng lite falskt i bilen, skrattade åt Pauls avsky för kimchii (koreansk superstark inlagd kål) & drog sedan iväg upp till Aurora. Redan när vi kom in i huset kände jag hur hjärtesträngarna bara drogs åt. Både Kewpie (honkatten som Therese funderar på) & Billie (som jag bara älskade) var helt underbart fina ragdolls men med noll självförtroende. De delar nämligen huset med tre skällande små flåsande hundar som har som hobby att jaga runt dem. Så fastän hela packet var instängt på övervåningen var det två katter med nerverna på utsidan som vi mötte. Det blev bättre ju längre vi var där & tillslut kunde jag leka lite med Billie & Kewpie spann till & med efter att hon tagit mod till sig att gå fram till Therese. Jäklat vad det skar i kroppen på mig när vi åkte därifrån. Ville bara ta med mig båda två hem & älska dem till 100%. Fast jag inser ju att det inte går - vårt hus är precis lagom stort för en katt & det är dessutom nog kämpigt att hitta kattvakter till Mammut när vi åker bort. So, det fungerar inte riktigt.

Men ändå... suck. Väl hemma var Mammut dessutom helt exemplarisk - så då var det ju extra lätt att leka med tanken på att skaffa sig en till. Först gosade han med mig i soffan där vi somnade tillsammans...

& sen fortsatte vi att sova sked uppe i sovrummet. Fast med mig som den stora skeden & Mammut som min lilla tesked. Det blir ju inte så mycket gulligare än så. Argh! Måste. Skaka. Bort. Veka. Känslor. NU.

vad? Jag stannar hemma idag! Är trött & känner att jag inte kommer att få något vettigt gjort på avdelningen. So, då kan jag lika gärna unna mig en hemmadag. Bara kura ner i soffan & läsa lite artiklar. Fram till 4-snåret någon gång, då drar Paul, Therese & jag ut från stan. Är Thereses födelsedag & vi ska ut på en liten kattkikartur. Det finns nämligen en liten ragdoll fröken som behöver ett nytt hem. Hoppas naturligtvis att det ska klicka för dem. Själv känner jag mig lite nervös, för jag vet ju hur det kommer att bli annars... Då kommer den där lilla hemska rösten i mitt huvud säga "MEN... det finns ju plats i vårt hus!". Vilket det naturligtvis inte gör om man bara tänker förnuftigt på det hela. Dessvärre fungerar inte den biten av min hjärna när det kommer till katter. MÅSTE intala mig själv att vi enbart är där för Thereses skull - inga dolda mentala agendor. Gillar hon inte Kewpie, ja då är det helt enkelt så. Då blir dagen inte mer intressant än en tvåtimmars biltur följt av koreanskt till middag.

Min kompis Therese vill skaffa katt. Katten i fråga ska vara en liten honkatt med ett par år på nacken, alltså ingen tidskrävande kattunge som klättrar i gardinerna. Imorse skickade hon en länk till mig med följfrågan "ska jag genomföra". Måste erkänna att jag tycker att det är grymt svårt att hjälpa henne. Kattmänniskan i mig säger SJÄLVKLART. För let's face it, det lär ju inte direkt vara kö på att adoptera en 16 år gammal katt. Fast som vän till Therese vill jag säga nej. 16 år är mycket. Även om hon nu skulle vara världens piggaste & hälsosammaste lille kisse så är det inte speciellt många år kvar i kroppen. Nu har ju den tidigare ägaren sagt att hon kan hjälpa till med veterinärkostnader, men det kan skena iväg något fruktansvärt - inget försäkringsbolag i världen, än mindre i nordamerika, kommer att gå med på att teckna en vettig försäkring. Vilket betyder att Therese kommer att stå där enbart tillsammans med en mängd tunga beslut. Dessutom, att se en liten katt vittra bort framför ens ögon... neej. Det gör jag gärna så sällan som möjligt. Att Therese också är lite känslig förbättrar ju inte förutsättningarna.

Suck. Jag vet inte. Jag önskar ju verkligen att Momo ska få ett hem, men samtidigt är ju Therese min främsta prio. So, what to do?

Gårdagen började med kok av tomatsås, fortsatte med matsäckstillverkning följt av en 90 minuter lång hajk ut till The Queensway Cinemas & Harry Potter. Två mörka timmar senare (hade jag haft en femåring hade jag ju inte tagit med den till denna filmen... var helt paff att det fanns så många små i publiken) travade Paul & jag hem i snömodden. Perfekt träning, ungefär lika jobbigt för benen som att gå i sand! Totalt blev det 16 kilometers promenad & i mitt fall, den första förberedande Fjällräven Classic hajken med ryggsäck. Visserligen bara min minsta daypack - men det tar sig! Väl hemma satte jag snabbt en pizzadag & sedan drog vi till Pearson & plockade upp Fredrik. Han hade absolut inte väntat sig att vi skulle vara där, vilket vi trodde att han visste, så det blev lite av en trevlig överraskning för oss alla. Kändes så bra att kunna plocka upp honom, har gått igenom dörrarna på Pearson två gånger utan att någon väntat på mig & det känns inte alls bra. Får en att känna sig VÄLDIGT långt hemifrån & väldigt liten. Inte för att jag tror att Fredrik så ofta känner det sistnämnda, är man två meter lång föreställer jag mig att man kanske inte lider av den där litenhetskänslan i fullt samma utsträckning som småfolket.

Back in the house blev det lite hempizzafix & snabbt städ för att starta veckan i någorlunda ordning. Fast allra mest kanske för att det är så roligt att dammsuga huset nu för tiden...


Mammut har nämligen utvecklat ett intresse för dammsugaren. Han kan liksom inte bestämma sig för om den är en rolig leksak eller ond - i vilket fall - den MÅSTE attackeras!

& nej - det är inte vi som är rakt igenom onda personer som förföljer honom med dammsugaren. Han kommer faktiskt springandes när vi slår på den. Fast det är klart... det är ganska kul att reta honom med den också. :)

Jag var trött imorse. Riktigt, riktigt trött. Dock inte lika trött som Paul. Cirka 45 minuter efter att jag gått upp kom han vacklandes nedför trappen. Inte på eget bevåg. Nope. Mammut kände tydligen att det minsan var dags även för Paul att starta dagen. Fast Paul försökte köpa sig till mer sovtid genom gos så gick det inte. Mammut bara krånglade sig lös & fortsatte att tok-kraffsa på lakanet & täcket. Det låter kanske inte så störigt, men fem kilo katt som leker murmeldjur lever faktiskt om rätt mycket. Speciellt som han kryddar uppvisningen med små uppfodrande pip. Paul skulle helt enkelt upp. Så, nu sitter vi här i soffan - två hålögda människor & en mycket nöjd liten sovande katt...

Paul & jag preppade redan igårkväll med lite partymusik & dans - ikväll blir det nämligen middag med Alex & Christina + ett gäng nya bekantskaper. However, vi hade som sagt lite soffparty igårkväll med vin, tapas & dans. Tillåt mig presentera, YMCA i Mammuts tappning (klicka på bilderna så blir de större)!

Oki... Här kan man väl argumentera att vi plågar det stackars djuret, men nu har vi begåvats med en katt som är världens snällaste & då GÅR det bara inte att låta bli. Förövrigt, vår lilla pälspuff är smartare än vad vi trodde. Han älskar nämligen när vi spolar nere på toaletten i källaren & igår kom jag på honom med att försöka spola själv. Två gånger försökte han slå till spolknappen med tassen. Paul är helt eld & lågor nu & vill försöka få Mammut att lära sig att använda toaletten istället för kattlådan. Det kan ju få bli hans projekt för 2011...

Igår hade vi Victoria, Fredrik & Elsa över för middag. Väldigt trevligt & jag kände mig helnöjd med att vi fått till så mycket mys i huset (tack vare farmor!) & att min kalkon blev lyckad. Allra bäst med kvällen var dock Elsa´s & Mammuts spirande vänskap. Det började lite stillsamt med klapp från Elsas sida & huvudgnugg från Mammut. Sedan fortsatte det med kurragömma/jakt. Vårt hus är nämligen öppet på nedervåning på ett sånt sätt att man kan springa runt runt. Från hallen kan man ta till höger in i vardagsrummet, springa rakt fram, sedan ta till vänster & komma in i köket, följt av en tvär vänstergir & så är man tillbaka i hallen. Tydligen väldigt roligt om man är ett år + några månader gammal. Denna runda är också den vi springer när vi triggar igång Mammut till jakt... Så han blev helt till sig. Här tultade en tvärhand hög varelse runt, runt, runt = uppenbar jaktsituation. Så först sprang Elsa & sedan Mammut. Först hade vi nog lite hjärtat i halsgropen när vi såg detta, men efter att vi sett att Mammuts "TAGEN" bestod av att hoppgira runt Elsa, landa framför henne & sedan sätta av i 110 (det var ju hennes tur att jaga) lugnade vi oss. Sedan kivades de lite om samma leksak (en pingvin som Elsa fick av oss i julklapp) & efter det tyckte föräldrarna att det var dags för de små att knyta sig. Detta togs emot med lite blandade känslor...

Mammut kan inte riktigt bestämma sig för vad han tycker om vintern. Å ena sidan är det ju grymt kul att jaga vantar & döda omslagspapper. Å andra sidan är det kallt ute. Liten, som tycker om att sitta ute i solrummet & kika på yttervärlden, har fått lära sig att det inte fungerar att vara ute hur länge som helst när det är minusgrader på termometern. Detta gör honom lite småfrustrerad & väldigt fluffig. Extra fluffig blir han om man de facto tar ut honom i trädgården. Vi tror att 50% av fluffet består av pur förvåning över det där konstiga vita på marken. Det där som gör att man måste lyfta tassarna högt, högt & skaka på dem emellanåt.

Alltså, jag är inte dum - jag VET att hela helsiket kommer att bryta ut den dagen vi bär in julgranen i huset - men just nu är det en av de saker jag längtar allra mest till. Förstå hur lycklig han kommer att bli! Ett träd! Inomhus! Det kan inte bli bättre för små kissekatter. Själv har jag också en sak att se fram emot - vi ska ge oss ut på en liten road-trip över nyår, jag behöver komma bort från Toronto & se något nytt. I annat fall kreverar jag.

Stressade iväg från mitt yogapass idag för att hinna till the Vancouver Mountain Film Festival. Inte speciellt imponerad måste jag erkänna. Rätt kass upplösning på filmerna & programmet var inte heller någon hitt. Så mycket bättre att komma hem & få se denna lilla filmsnutt istället... Katter. Jag tror att de placerats här på jorden för att göra vardagen lite roligare. Lite mer oförutsägbar. :)

Mammut är ju vår lilla ögonsten, men ibland undrar man ju... Vad händer där innan för luddet? Hur tänker han här? I mean, en millimeterbred solkatt? Hur kan det vara så oerhört underhållande?

Så ja... Kanske inte världens smartaste katt, men vi tycker helt partiskt att han i varje fall är världens sötaste.

Thanksgiving idag & Mammut & jag firar morgonen med att mysa i soffan tillsammans. Han kelar, jag dricker yogi te & jag smygnjuter av att ha egentid med honom. Paul är ju Mammuts stora kärlek i livet, men eftersom han sover & följaktligen är tråkig så är jag nummer ett på rankningen just nu. Det kan ju också vara ett trick för att försöka släta över lördagens lilla incident... Ni vet den där påsen med prover från Venezuela? Den där påsen med massa prover i som sträcker sig tillbaka de senaste 20000 åren... Någon kände kanske för att attackera just den påsen under ett obevakat ögonblick. Helt bananas gick han medan Paul & jag var nere i källaren & fipplade med tvätten & bortstuvning av weekendväskor. Hade jag skrikit lite högre när jag såg vad han gjort hade Kenneth hört det borta i Victoria & förstått vad som hänt med materialet. Tack & lov höll någon en vakande hand över Mammut, så trots att han slitit hål på den stora påsen, dragit ut proverna & släpat runt på dem så lyckade han inte få hål på plasten. Bitmärkerna tyder dock på att han la ned själ & hjärta i projektet, & jag var väldigt frestad att:

Trots att alternativ nummer tre kändes som ett utomordentligt uppslag (han hade matchat min nya vinteroutfit helt perfekt) avstod jag. För när jag väl hittade syndaren så såg han så här oskyldig ut. I mean, det är inte rättvist. Hur kan man göra något helt fruktansvärt & sedan komma undan med det för att man är liten & luddig? Det ligger nog lite i det där med att katter tagit över världen om de bara haft tummar...