MsBree

Kvällen har gått i cykelns tecken, det började med att jag cyklade iväg & mötte Paul efter jobbet - 15km fick jag in totalt. Paul slår mig med hästlängder, 33km! Ida måste börja göra plankan eller något för att komma ikapp på hurtigfronten. Anyway, efter att vi svängde in på gården hemma var jag 100% redo att sätta igång med middagen, men Paul stog ute & stampade på gården. Det visade sig att han ville iväg till vår cykelaffär & köpa pakethållare. Jag som inte kunde tänka på annat än den halva grillade kyckling som väntade vägrade... tills Paul mutade med sushi. Tog inte många sekunder innan jag satt i mitt säte & smällde handflatan mot instrumentbrädan & hojtade KÖR!. Så kvällen slutade med att alla var glada, Paul för att han fick sin pakethållare & Ida för att hon fick sushi samt en rinklocka på cykeln inkastad som bonus. Så fint när man kan lösa konfliker på ett så delikat sätt!

 

& om ni undrar varför vi plötsligt blivit så cykeltossiga. Tja, dels så har ju temperaturen äntligen beslutat sig för att ligga över de lessna 13C vi dragits med, dels så ska Paul cykla 50km för hjärt & kärl forskningen nu på söndag & slutligen så planerar vi ju ett antal dagar på cykel när vi är i Frankrike i sommar.

Idag på vår danslektion...

 

Nathaniel (vår danslärare): Den 21 juni har vi en ny dansuppvisning & jag vill att ni ska leverera, så nu bestämmer vi vilka två danser ni vill fokusera på till bröllopet. Ok?

 

Eeeehhhh... PANIK! Speciellt som Paul inte riktigt hade en dag då har var helt hundra med i alla svängar. Så jag kastade ur mig Foxtrot & Cha Cha & nu är de tydligen inte bara våra bröllopsdanser utan även de två danser som vi ska uppträda med om bara en dryg månad. Om jag känner mig lite stressad över det... Lite, fast mest taggad! Utmaningar är liksom det jag går i gång på!

Det spelas ju som sagt in mycket film här i Toronto & idag vandrade jag rakt in i en film inspelning i vår lilla park. Massa folk som sprang runt med mappar & allehanda pryttlar & så, lite för långt bort för att jag skulle kunna se vad de höll på med, kamera team & skådespelare. Nu har jag ju ingen aning om vad medel filmbudgeten går på, men låt oss säga MYCKET. Skådespelarlöner, rekvisita, specialeffekter... men en sak som de tydligen inte prioriterar, tryck-kostnader.

Idag har vi världens dansdag! Tanken var att vi bara skulle gå på vår lektion - öva lite cha cha, rumba & swing - men så precis när vi skulle lämna skolan sprang vår lärare över & bara "Men kom igen, kom på gruppklassen för samba ikväll!" & samtidigt börjar de spela ABBAs "Summer Night City". Jag blev som tokig & skrek "ABBA! I LOVE ABBA!" varpå en av de andra lärarna hojtade tillbaka "They you have to come to tonights party, we'll play it just for you!". Happ... så blev det här alltså en dag då vi sammanlagt kommer att dansa i typ 2.5 timmar - känns nästan lite Lets Dance träningsschema på den!

 

Paul bara skrattade & skakade på huvudet när vi lämnade vår lektion - han tycker att det är så roligt att jag är så ABBA-galen. Han & hela hans kontor, efter den där bröllopsfesten förra sommaren när jag blev själaglad när de spelade ABBA så har det tydligen sagts saker som "Remember when ABBA came on during the wedding and Ida got so happy, I sort of fell in love with her a little then". :)

 

Nu när vi kommit upp oss en nivå börjar vi få lära oss nya danser - allra först ut var Cha Cha. Jag kan ju sägar så här, i nuläget tror jag att vi håller oss till valsen som bröllopsdans. Cha Cha går SÅ himla snabbt i jämnförelse & jag kan bara föreställa mig hur det kan bli trassel om man tagit ett glas vi eller två innan... Anyway, Cha Cha är sjukt roligt! Helt plötsligt får man köra extravaganta handrörelser & svänga lite på höfterna! Dessutom tillkommer en extrabonus, Lady Gaga visar sig nämligen vara väldigt Cha Cha vänligt - score på den! Hitintills har vi dansat till både Judas & Pokerface... är väl dock inte riktigt på Telephone stadiet än... men det är ok, farmor hade aldrig mer lagat köttbullar åt mig om vi försökt oss på någon liknande rutin på bröllopet.

Avverkade vår tredje danslektion idag & jäklar i min lilla låda vad roligt jag tycker det är! Mycket roligare att dansa som par än att dansa själv! Idag arbetade vi vidare på vår foxtrot, rumba, swing & vals. Enligt vår lärare är vi bättre än genomsnittet & det kan ju hända att han ljuger så att han blir blå, men det känns bra! Rumban är utan tvekan roligast, jag älskar att snurra runt & idag lärde jag mig en ny stegsekvens som känns väldigt flashig. Valsen är dock det som det känns som om vi har naturligt lättast för - som om vi får flyt från första steget. Foxtroten går även den bra men swingen känns fortfarande lite "boxig".

 

Idag frågade vår lärare vart vi slutligen vill hamna - på guld, silver eller bronsnivå. Guld är dansare på internationell nivå, silver är paret som äger hela kryssningsskeppet, brons är när man är väldigt bra på 4-6 danser & kan dansa med vem som helst - matcha ett proffs som leder eller få en nybörjare att känna sig ok. Paul fegade ur & lallade något om brons, jag bara "Men nu vill jag ju inte cykla genom Frankrike på vår smekmånad längre - jag vill åka på kryssning till BAHAMAS".

Oki, nu har jag deppat klart när det gäller klänningen - kollade runt lite på nätet & kom på varför jag beställde den i första läget (dvs, jag vill inte se ut så här) så nu tänker jag att jag bara kör på den här klänningen & att allt kommer att bli bra bara jag får den ändrad. Samt tappar två kilo. Förslagsvis uteslutande på magen. Som ett led i det projektet (nej men inte riktigt än... men om ett tag tänker jag!) drog Paul & jag ikväll på vår andra gemensamma danslektion. Måste säga att det redan känns bättre. Medan lektion nummer ett i mångt & mycket utgjordes av "Paul & Ida titta på sina fötter & glömmer bort att andas" så fick vi idag till både foxtrot, rumba & swing med ögonkontakt! Progress! Nästa lektion blir antingen imorgon eller på fredag & då ska vi lägga till vals. Känns väl inte som om vi kommer att dra värsta brudvalsen ute i norrlands obyggder - men jag tycker ändå att det ska bli kul att prova på. Sist jag dansade vals var typ som tjock tonåring på grön plastmatta på gymnastiken... så där givande på den tiden. Ska bli spännande att se hur det känns nu - som vuxen & med en ring på fingret, tillskillnad mot tonårsIda som var helt säker på en framtid med VÄLDIGT många katter. :)

Jäääklar vad trögt det var i morse... men efter lite frap på Starbucks kändes det lite bättre & när vi väl parkerade bilen ute i perfekt snötäckt skog, ja då kändes det inte längre som en så dum idé att gå ut på tur! Trettio cm nysnö & total tystnad, så skönt att komma ut från stan! Norrlänningen i mig blev helt lugn i själen!

Vi beslutade oss för en liten runda i parken, för att bränna lite kalorier inför fredagsmyset & så. Totalt hopplöst oplogat dock, så snöskorna fick åka på!

Jäklar i min lilla låda vad vi gör huvudstaden!!!

Jag som hade sett fram emot snö så HIMLA mycket kände mig ju lite lagom deppig över att behöva lämna det här...

Idag har varit en underbar kombination av att bara vara; jobba med det jag måste få gjort - men samtidigt ha Paul nära nära eftersom han varit hemma hela dagen. Kunnat ropa på honom när jag behövet hjälp eller bara ett gott skratt. Åka iväg för Starbuckslunch, dricka te tillsammans... Att spendera en vardag ihop, så underbart!

Paul mailade just detaljerna för Fjällräven Classic 2013, startdatum satt till den 9-11 augusti. För oss passar det så där... vi har liksom inte hur mycket tid som helst på oss, speciellt inte om vi vill kunna ha lite tid innan bröllopet att ställa iordning & umgås plus få in en liten bröllopsresa efteråt. Samtidigt, att backa ur bara för att timingen inte är optimal... nej, det tar emot något oerhört. Jag VILL göra FC igen! Uj, pussel!

Vad är det egentligen med män & djur som gör att jägarinstinkten slås på så fort det ser en liten varelse? Alla män som jag känner har i alla fall varit så. Det har smugits på älgar, tokkutats genom blåbärsris för att fånga snokar & jagats humlor som stängts in i burkar. Paul är precis lika dan. När vi var ute i stugan tidigare i veckan hör jag hur han tjoar till under sötpotatisgrävandet & så börjar han kravla runt i landet tills han dyker upp med en liten padda i handen. Jag svär, han var glad som ett barn på julafton. Nu tycker jag ju också att paddan var rolig att se - men jag hade liksom aldrig kommit på tanken att släppa allt jag hade för händerna för att försöka fånga den. Varför stressa stackarn när jag kan se den lika bra när den sitter på marken...

Bilen är sådär löjligt fullpackad att jag får sitta med benen snett åt sidan eftersom jag har ett mindre bohag kring fötterna. Katterna, ja de har hittat den enda lediga yta som finns.  Fanns.

Förlåt farmor för vad som komma skall...

 

Helvitis, jävla, fan... Det VRÄKER ner där ute. Det är som om vi bor i ett vattenfall, som om någon satt på kranen på max. Till vilken vädergud som än satt igång detta - gå & dö. Inte av cancer, det förtjänar ingen, men en snedgående blixt hade inte suttit fel. I typ 100 dagar har vi haft sommar & sol & kort kjol & allt annat som rimmar på det temat, utom just kanske ordet pool. Men det prickar vi alltså in idag, dagen för Princess Margaret. Fucking freaking fantastic. 

Jag kikar ut genom fönstret - ännu en vacker morgon & vår morning glory lyser upp hela trädgården...

Vänder mig om till Paul & utbrister "Oh what a GLORIOUS morning!". Varpå Paul svarar att det är bäst att njuta, för imorgon blir det storm... Det blir tyst i vardagsrummet, sen kommer ett ledset litet pip från mig följt av språngmarch till soffan & Weather Canada. Japp, mycket riktigt. Imorgon räknar de med minst 20 mm regn, åska & vindbyar upp mot 70 km/h. Helt fantastiskt bra timing med tanke på att jag imorgon ska gå 30 km för Princess Margaret. Från djupet av mitt hjärta... BUHU! Hela sommaren har det varit snustorrt, eldningförbud & 30 grader varmt & så den ENDA dagen då jag verkligen bett om fint väder... STORM?! Rättvisan i det finns ingen jävla stanns kan jag tala om.

Årets Fjällräven Classic är avklarat, så nu kan jag börja se fram emot att de släpper platserna till 2013s upplaga. Jäklar vad jag är taggad på den! Paul har dragit ner det här årets resultatlista & vi konstaterar att den tiden vi presterade förra året, på lite drygt 78 timmar, hade stått sig rätt bra mot det här årets fällt. Av 1733 deltagare som slutförde låg medeltiden på 79.88 h & median på 80.23. Vad jag tycker är mest intressant är dock hur startfälltet fördelar sig. 213 individer klarade av lopped på mindre än 50 timmar, vilket är vad vi satsar på nästa år, & 36% gick hem med med guldmedaljer. I den gruppen SKA vi bara vara nästa gång... även om jag är grymt stolt över det silver Team Transatlantic Trekkers presterade förra sommaren.

Var först lite omotiverad att åka ut till stugan, men så frestade Paul med sushimiddag, ommålning av köket & cider. Så då packade bilen sig själv!  Mammut har intagit första parkett & nu kör vi! Woho!

 

Men åh så bra saker & ting löser sig ibland! Vi var på väg till stugan, bil packad - katt inpulad i baksätet, bil utbackad från uppfart & vi hade nääästan lämnat vår gata när jag kom på att vi glömt något jätteviktigt. Avokado. "VÄND!" skrek jag så att Mammut hoppade till av förvåning. Paul bara "Men honey, vi kan köpa avokado där uppe". Men jag vägrade, framhärdade att avokadon uppe i cottage country inte är lika god. Att de bara har konstiga illgröna avokados med slätt skal. Inte RIKTIG avokado. Så vi fick göra u-sväng & köra tillbaka & precis som jag hämtat upp våra två kvarglömda viktigheter svängde det in en vit skåpbil på gården & ut kom ett blombud - till mig!

Fatta så bra att vi var tvugna att åka tillbaka för de där avokadosarna! För i annat fall så hade jag inte fått blommorna förrän på tisdag - vi har nämligen långhelg här i Canada & allt kommer att vara stängt på måndag. Ingen blomsterleverans... MEN - nu hann jag få dem mot alla odds & så får de komma med upp till stugan & lysa upp vår helg där! Har inte läst kortet ännu men misstänker vem min hemlige beundrare är... STORT TACK & KRAM!