MsBree

Oh, panik innan läggning igårkväll - skulle bara kika på en liten sak i min föreläsning (som börjar klockan 14.00 idag) & hittade inte mitt USB-minne. Efter att ha vänt ut & in på väskan kunde jag konstatera att:

1) Det var borta

2) Jag bara sparat presentationen på just det USB-minnet. Idiot.

Så imorse var det upp i ottan som gällde. Planen var att dra in till institutionen vid 8 för att leta som en tok innan folk skulle börja dyka upp. Sista jag gör innan jag sätter på mig kappan är att tömma min påse med gymkläder från igår. Paul står i dörren & trampar & jag känner mig grymt onödig. Ända tills jag råkar kika ned i påsens botten & får se mitt USB-minne. Sällan har lyckan varit så total. Moi är räddad från fiasko, wonderful! Sedan dess har det backats upp info från varje upptänkligt ställe.

Igår var det årets första möte för vår "Beauty Club, Isoldes lilla påhitt. I vanliga fall sitter vi & kletar lite med ansiktskrämer & nagellack men igår slog vi på stort! Drog nämligen iväg till Isoldes vän Ma Jung som har bastu & pool i byggnaden där han bor. Nu var ju visserligen poolen stängd för reparation men bastubad blev det ändå. Medan vi byter om (vilket alla gjorde inne på toaletten, ingen Svensk frigjordhet här inte) börjar Isolde dela ut små papperskuvert till oss alla. Jag, som inte riktigt förstår vad det, tittar undrade på det & frågar:

Moi: Eh, Isolde? What is this?

I - A shower cap! So that we won't get wet hear!

Moi - But we're supposed to wet our hair before we go in to the sauna...

I - Ya, I saw that sign too but we won't need it if we all use shower caps!

Laura (annan deltagare) - Yes, and in that way we won't get our hair destroyed. I mean, I don't want to have to dry my hair one more time today.

Alla tre nickar - de är helt ense om att de inte tänker tvätta håret eftersom de redan gjort det på morgonen för att vara fina inför mötet...

Moi - But you do realize that it's like 80 degrees C in the sauna. Don't you think it will be rather WARM to wrap your heads in plastic before we go in there? A little sweaty?

Tystnad.

I - Shoot. I didn't think about the sweating...

Slutresultat: moi - den plötsliga bastuexperten - var den enda med fint, rent, hår efter bastubadet.

Mina ögon krånglade lite smått hela dagen igår & vid fyra-tiden på eftermiddag började det plötsligt göra jätteont i höger öga. Inte hela tiden, utan det började som en svag värk för att kulminera i den typen av smärta som gör att man bara kippar efter luft. Sedan en eller två minuters paus & så började det hela om igen. Paul, som varken har uppfostrats enligt principen "Men det går nog över, om du bara går till skolan & håller igång lite så ska du se att allt blir bra" eller "Nja, medicin är nog inte nödvändigt just nu, kroppen klarar fighten bäst på egenhand", panikade över skype & lyckades boka in mig på en akut-tid hos min ögonläkare idag. Eftersom mitt öga naturligtvis känns prima idag känner jag mig därför lite löjlig. Paul vägrar dock att gå med på att jag ställer in. Han har nämligen läst in sig på det hela (google...) & VET nu att risken finns för att jag kan bli blind... Så det är bara att ta en halvdag med jobb & sedan tillbringa resten av dagen i ett väntrum. Nåja, om det får honom lugnare så är det väl värt det. :)

Än kisar de två små blå!

Nope, nu ska jag studsa upp & tvätta håret & göra mig i ordning för denna dagen. Förutom min läkartid ska jag nämligen försöka pressa in: granola framställning, möte med AGGS (master & PhD studenternas arbetsgrupp), hämta ut mitt diplom för master no. 2 (ett år sen på det, det BRÄNNS om jag inte hämtar ut det innan den 12 februari), rätta ett gäng tentor samt klättra. & sedan blir det vin - prima!

Bomben från Sandraland! I förra veckan fick jag nämligen ett mail från henne - en inbjudan till att gå på hajk. Nu var ju mailet adresserat till typ 10 andra personer också, men ändå! Idag ställdes förvisso det hela in men jag frågar mig fortfarande - vad låg egentligen bakom detta?

1) En önskan om att gå vidare & lägga allt det tråkiga bakom sig? Vilket var vad jag hoppades på & således tackade ja till inbjudan. För om någon räcker ut en hand till mig vill jag ju inte slå bort den bara för att jag i princip ogillar människan.

2) Ett försök att spendera mer tid med Paul & nödtvånget moi? Hoppas inte på den versionen - han kan umgås hur mycket han vill med henne men däremot vill jag inte hänga ihop alla tre som vänner...

3) Hon hade placerat ut TNT vid spåret för att spränga mig till månen - Sandralands version av fyrverkerier...

I don't know... Men det känns väl lite som att det sista inte är sagt i denna såpa, så fortsättning följer alldeles säkert.

Sedan jag kom tillbaka från New York har jag längtat iväg mer & mer. Toronto, & hela norra halvklotet, är så vansinnigt trist just nu. Bara snö & slask, grått & dassigt. Jag vill ha värme, äventyr & piña colada. Rastlösheten bara KRYPER i kroppen på mig. Allra helst vill jag bara dra till Pearson & ta ett flyg var som helst i världen, bara jag får röra lite på mig! Vilket ju inte funkar riktigt just nu... Schemat tillåter inga spontanutflykter till Rio. So, jag sitter & drömmer mig bort - tittar på bilder från Italien när vi var där i Augusti & smyglängtar tillbaka till New York. Inte för att vädret är så mycket bättre där, men för att det är New York & den illistiga staden har växt & blivit helt fantastiskt bara för att jag inte är där utan här & känner mig rastlös.

So, eftersom man inte får någon PhD gjord genom att sitta & titta suktande efter flygplan har jag köpt på mig en jättestor världskarta som jag precis smällt upp på väggen. Steg två blir att införskaffa kartnålar så att jag kan märka ut alla ställen jag varit på & alla ställen jag ska åka till. & så får jag helt enkelt prioritera resandet. Tanken är att närhelst det känns lite motigt så ska jag kunna titta upp på min karta & tänka "SNART, då jäklar!". Konceptet bygger dock lite på att man ständigt har åtmistonde en resa att se fram emot. Tror inte att det hade varit riktigt lika motiverande annars. Mitt nästa mål är påsken... Då reser jag hit.

Bättre sent än aldrig (bloggen har krånglat), här kommer ett sammandrag av 2009...

Januari började lugnt & stilla, enbart avbrutet av ett 24 timmar långt strömmavbrott i minus 20 graders kyla & glada festkvällar med folket från the ROM. Sedan kom februari & med det så blev jag invald i SWEAs styrelse. Huvuduppgiften är väl egentligen att vara dedikerad fotograf men jag misstänker att jag snarare har rollen av uppviglare... I mars köpte Paul en fin blank Saab 9.3 aero & efter det kunde jag färdas med stil! Mesta delen av tiden i alla fall, min & Ingrids lilla road-trip i slutet av mars företogs i en skakig liten plåtbit vid namn "trilibiten". Dock överlevde vi vårt äventyr, trots omfattande förkylningar, rinnande ögon & underkylda currydoftande motellrum.

Ontario är väl inte som allra vackrast i mars men roligt hade vi åtminstonde. Dessutom innebar den lilla turen ett välbehövligt break från Julia "the german room mate from hell"... Min irritation tilltog under april & yttrade sig bland annat som riktiga skrikmatcher oss emellan. Vilka samtliga slutade med att Julia stormade ut ur huset i bästa drama queen anda. Jag hämnades genom att preparera hennes flingpaket med sockerlösning. Vissa hade således mer problem med vårens myrinvasion än andra. Fast lite roligt hade jag också, jag klättrade utomhus för första gången under säsongen, lyssnade på ett föredrag av Jane Goodale, hade svenska lektioner med våra vänner Krish & Linz samt gick på en konsert med Itzhak Perlman. Sedan kom maj & Paul & jag flyttade in i vårt lilla hus, organiserade oss någorlunda & målade väggar & golvlister i det oändliga till tonerna av Harmonicats & med en Rekordelig cider i den hand som inte höll penseln. I juni klättrade vi hur mycket som helst, firade ett år tillsammans & fixade små trädgårdsfester. Jag skötte grillen, Paul städningen & alla var nöjda! Vi pimplade öl på uteserveringar, firade Pauls födelsedag på svenskt vis med tårta på sängen, tittade på Victoria-day fyrverkerier & var bara allmänt lyckliga. I juli travade vi på garage-sales med Isolde, såg den nya Harry Potter filmen & tillbringade en dag skrikandes i karusellerna på Canada wonderland. Sedan bar det av mot Europa med första stopp på Island. Där lyckades vi klämma in ishästridning, bad i varma källor samt en tur runt Reykjavik...

innan det begav sig till Sverige. Där bodde vi i en mysig liten stuga tillsammans med Josefin & Sussie den första veckan - plockade svamp, fick våra första fästingar, pimplade bag in box, försökte oss på lite klättring & hade det rent allmänt rätt underbart. Efter en dag av intensivt klättrade samt övernattning i tält tillsammans med Jaime, Martin, Lotta & co drog vi en snabbvända till Stockholm innan vi åkte upp till lappmarkerna.

Där hade vi ett par underbara veckor som bara ägnades åt familjen, fiske, stughäng, kräftskivor, Explorer 200 race & födelsedagsfirande innan Paul var tvungen att åka tillbaka.

Moi, som stannade lite längre, tog sedan en tur ned till Italien där jag mötte upp med Martin & Jaime & intensivklättrade i en vecka. Blev en massa klättraröl, hisnande tjut från mig när vi åkte zikzak i vår pyttelilla bil nedför tokbranta bergsvägar, bad i gardasjön, mina första rutter på led utomhus samt min första klättrarskada med blodvite. Helt underbart med andra ord!

Fast det var rätt skönt att återvända hem efter fem veckors flackade... Väl hemma startade den nya terminen upp & jag roade mig med att gå 30 kilometer på en dag för bröstcancerforskningen. En oerhört stark dag som jag kommer att bära med mig länge. Lyckades samla in dryga 10000 kronor, vilket kändes HELT fantastiskt. Sedan fick jag hålla i den olympiska facklan vilket var lite småhäftigt.

Oktober ägnades åt familjefödelsedagar, poledancing, Cirque de Soleil gapande över hur viga människor faktiskt kan vara samt avdelningens höstexkursion som jag var ansvarig för. Trots kyliga morgontimmar som nöp i kinderna blev det hela en succe & moi kunde pusta ut. Fram tills SWEAs julmarknad i november that is. Herre jävlar vilket jättejobb det var. Det som är positivt är att Paul & jag numera vet att vi kan trycka in 128 salladshuvuden i vår bil... & så att vi drog in minst 150000 kronor till välgörande ändamål. Fast så värst sugen på att göra om det är jag väl inte. Sedan kom underbara december med julklapps shopping, mysiga middagar med ciderdoftande grytor, pepparkaksbak, tjog av doftljus & flygtur till Sverige. Där vi shoppade julklappar på NK innan vi lämnade ett vintervackert Stockholm & åkte upp till ett julkortsliknande norrland för en av de finaste jular jag någonsin haft.

Vilket för första gången gjorde det rätt tungt att lämna Sverige & åka tillbaka till andra sidan Atlanten. Dock kom Paul till min räddning & tog med mig på weekend i New York. Där vi firade in nyåret, åt underbara middagar tillsammans, drack världens bästa Starbucks Chai, promenerade i Central Park, myste i Soho, studsade runt jämnfota på gigantiska hotellsängar, fick torgskräck inne på det gigantiska Toys'R'us som ligger vid Times Square (butiken kommer med ett eget pariserhjul...) & hade det alldeles, alldeles underbart.

Summerar man 2009 får jag nog säga att jag haft sjukt roligt mesta delen av tiden. Sure, jag har varit arg, trött & utmattad, jag har gråtit både av sorg & smärta men också av glädje & det är det som är viktigast... När jag ser tillbaka har 2009 varit fyllt av så mycket kärlek & glädje att jag känner mig alldeles varm inombords. Är så tacksam för alla som har fått mig att känna så under detta året. Finast lyser nog farmor - min lilla kruttant som numera har tillgång till internet 24/7 & helt orädd skypar över Atlanten till människor som bara pratar engelska. So, mitt nyårslöfte för 2010 är att jag ska bli lite mer som farmor - inget ska få hålla mig tillbaka! Sedan är Pauls & mitt gemensamma löfte att vi ska göra 2010 till ett otroligt roligt år. Det känns som ett bra löfte!

Vi har en ny bestämmelse i huset - inga glasflaskor i frysen. Det fungerar liksom inte när minnet är som en guldfisks. Igår stoppade Paul in en perrier flaska i frysen & i morse möttes jag av ett litet regn av gröna glasbitar när jag öppnade frysdörren för att hämta min morgonmango. Naturligtvis slutade uppstädningen med blodvite, är inte så stadig på handen i ottan & utan frukost i systemet. Så då blev det illtjut & rusch upp på övervåningen för att tvinga upp Paul eftersom jag inte kunde hitta vårt plåster förråd. Faktum är att den lilla incidenten gjorde så att jag kom av mig totalt. So, istället för att fortsätta med min älskade frukost ställde jag mig i duschen i en halvtimme som en annan zombie. Efteråt kändes det ca 100% bättre & jag svidade om till mitt nya Juicy sett - en av de två julklappar jag gav till mig själv detta året. Sedan blev det frukost med extra mycket mango & nu är jag hög som ett hus på socker.

Jag i julklapp nummer 1, bakom mig kan ni skymta julklapp nummer 2 - ett par marinblå Hunter stövlar. Moi tror stenhårt på konceptet unna sig själv en julklapp eller två varje år. Att köpa sig själv något riktigt fint eller något som man velat ha riktigt länge. Förra året blev det min Olympus kamera & den har verkligen förgyllt mitt 2009. Har stora förhoppningar på stövlarna detta året, räknar kallt med att de kommer att rädda mina fötter under våren. Toronto häver nämligen ut så mycket salt på vägarna att de är täckta av ett konstant slask som bara växer i utbredning eftersom alla golvbrunnar är utplacerade av förståndshandikappade.

Help vad förra veckan var intensiv. Detta avklarades från måndag till söndag:

Vara i Lycksele med familjen

Resa tillbaka till Toronto, Umeå-Stockholm-Amsterdam... förseningar pga höjd säkerhet

Packa upp allt efter julen, tvätta, städa i huset, packa weekend väskor

Bila till New York, åtta timmar

Fira nyår i New York - gå, gå, gå... non-stop, vi var typ aldrig stilla

Köpa julklappar till hela Pauls familj

Shoppinghysteri (inte vi så mycket kanske, men alla andra typ 20 miljoner människor i NY)

Bila tillbaka till Toronto, snöstorm... elva timmar i bilen. Hysteriskt trötta.

Söndag - julafton i efterskott hos Pauls föräldrar. En miljon julklappar, kalkon & Ida som kraschar i soffan klockan 21.00. Krypkörning hem, snöstormen har rört sig norrut.

Nu känner jag att denna veckan får bli lite mindre hektisk. Jag tänker ta det lite piano. Inga större åtaganden om jag kan undvika det. Inga släktingar på besök eller folk på middag. Bara så stiltje det går.