Energi-svacka & en livboj...
Har haft ännu en liten svacka i måendet. Det är inte så att jag inte klarar av att ha roligt eller inte ser det fina i livet, men periodvis känns det som om all energi bara försvinner. Hela kroppen känns så otroligt trött & jag sover med Tor mitt på dagen samt går & lägger mig med honom vid 9 på kvällen. Börjar fundera på om det bara är farmor-relaterat eller om jag kanske har järnbrist eller någon annan form av vajsing i systemet. Känns liksom orimligt att vara så trött - speciellt den här tiden på året. Men vi hade i alla fall en väldigt fin liten helg ihop, så det gav en energikick som räckte fram till igår eftermiddag (mer om det sen)... För, trädgården blommar:
Tor var på supergott humör non-stop & bara så där härligt tokrolig:
& jag fick kiwi-plantor i morsdagspresent (honplanta till vänster, hane till höger):
& sen på söndag eftermiddag fick jag slutbetyget på en av mina fyra delmoment i engelskakursen... 82%. Gränsen för VG ligger på 84%. Jag ska inte sticka under stol med att jag kämpat den här terminen. Min energi har ju inte varit vad den brukar, vi har rest fram & tillbaka till Sverige & hanterat oerhört smärtsamma & jobbiga situationer & så ta hand om Tor på heltid ovanpå det, men jag har ändå kämpat för att ge mitt yttersta så att komma in SÅ nära men ändå inte få ett VG... det tog verkligen jättehårt. Blev så himla ledsen att Tor kom springandes, tog mitt ansikte i sina små händer & sjöng hela "Happy Birthday to You" i ett litet 2-årigt försök att göra allt bra igen... Jag är inte den som i regel bråkar om betyg, men Paul bad mig ändå att maila den ansvariga läraren & fråga henne kring ett frågetecken som jag hade kring en av hennes rättningar i den senaste inlämningsuppgiften & vet ni, idag skrev hon tillbaka & sa att hon sett över mitt material & att hon gett mig ytterligare två poäng. Så jag hamnade precis på 84% & fick ett VG i alla fall! Blev så glad att jag bara grät när jag läste det. Den läraren... klart att hon förstod att jag skulle bli glad, men det här betydde så oerhört mycket mer för mig. Så nära som jag varit så många gånger att hoppa av den här kursen för att orken har varit på minimum nivå & så lyckades jag ändå, om än med ett nödrop samt ett smärre mirakel, få VG på i alla fall tre av fyra delmoment (väntar fortfarande på slutligt betyg på den sista komponenten). Tänk att två ynka procentenheter kan göra så stor skillnad - från att känna sig som ett vrak till att få en livboj kastad till sig & dras in mot räddningen!
Det här med att måla...
Paul & jag har ju varit ihop i nästan 10 år nu & är i regel alltid rörande eniga om saker & ting, med ett stort undantag - min febläss för att måla om saker. Frågar ni mig så blir liksom alltid bättre efter ett par lager målarfärg - inte bara väggar, utan allt från trötta bord, skåp & stolar till kakel. Paul däremot... ytterst tveksam så fort jag börjar prata om att måla om något. I nuläget har jag tre projekt på G & Paul bara RYYYSER så fort jag pratar om vad jag ska göra & börjar genast muttra om att det är fint med naturmaterial... Alltså, ge mig styrka... Tillåt mig presentera trött föremål nummer ett:
Det är väl inte bara jag som tycker att den här lampan är ful som stryk & i desperat behov av en face lift (vilket vårt utebord också är, men jag har inte tid med ett så stort projekt just nu)?! Men Paul menar alltså att det är synd att måla om den för att man kan se ådringen i träät... Samma sak med den här stolen:
Moi, "Byta tyg & så målar jag den vit!"
Paul, "Va, men näää - det är ju gammalt trä!"
& jag hade kanske haft lite mer förståelse hade det rört sig om arvegods eller något vi betalt mycket pengar för (det är ju alltid lite av en chansning när man målar om något), men när det handlar om freebies - då är det ju liksom världens läge att piffa till helt utan någon som helst rädsla för att man ska råka misslyckas! Så jag tänker faktiskt bara köra på min linje i det här fallet... möjligtvis fasa det något så att det inte blir en för stor måla om chock samtidigt. Projekt nummer tre då... tänker ge mig på vår fula betongtrapp, men kommer testmåla trapporna på hyreshuset först - bäst att öva lite innan jag ger mig på något som jag måste leva med på en daglig basis!
Sprouts & bolognese...
Hjälp vad vårt lilla aquaponicssystem växer - vi har så mycket groddar nu att vi äter dem med allt utom frukost. Förutom att de är goda (eller ja, rädisorna är goda, men vetegräser kör vi inte repris på) så är det hemskt praktist att ha ett ständigt växande förråd med "plate toppings". Alla tallrikar ser liksom snäppet nyttigare ut än vad de egentligen är!
Måste förresten tipsa om den här köttfärssåsen - SÅ GOD! Själv kör jag en egen liten tvist på receptet, så vill ni prova min variant är det bara att: utesluta all bacon (så inte förtjust i bacon, vilket inte är så jättepraktiskt alla gånger här i Kanada där bacon är lite av en nationalangelägenhet), tillsätta en burk svamp, 1 dl röda linser, 1.5 buljongtärningar (kör en mix av grönsaks- & köttbuljong) & en liten dutt lönnsirap för att bryta av skärpan i tomaterna. Ja & så kokar jag allt i en & samma panna tills linserna är mjuka, för orka hålla på & mecka med ugnen...
Aquaponics!
Jag har ju inte förklarat varför jag fick en fisk i morsdagspresent, men jag ville vänta någon dag tills den växt till sig lite... Fick nämligen ett litet aquaponics-system som vi kickade igång i söndags i & med inköpet av Goldie!
Så här fungerar det - vi matar Goldie genom det lilla hålet som skymtar bredvid växtkammaren till höger. Men tillskillnad mot ett vanligt akvarium, som man ju måste rensa ur med jämna mellanrum, så pumpas vatten & avföring upp i den vita tanken som fungerar som lock. Där plockas näringen upp av plantorna som växer i växtkamrarna & så filtreras rent vatten tillbaka ner till Goldie. Ett härligt litet system där vi får njuta både av en vacker fisk (Tor ÄLSKAR Goldie - typ mer än katterna & hönsen...) samt lite färska växter. I nuläget har vi sått sånt som är snabbväxt - vetegräs & rädisor - men längre fram när systemet är etablerat ska jag försöka mig på kryddor & spenat.
Tänk att allt det här har vuxit till sig sedan i söndags!
Om ni vill läsa mer om just vårt system så kan ni klicka på den här länken - men drömmen hade ju varit om man på något vänster hade kunnat få till ett stort system. Tänk så häftigt om man hade kunnat fiska upp lite fisk till middag samt plockat ihop en sallad i sin egen källare!
När orken inte riktigt är på topp...
Suck, jag känner mig inte så rolig i nuläget. Jag försöker hitta på aktiviteter med Tor & lyckas väl ändå rätt bra med det & har till & med riktigt roligt själv stundtals - men problemet är att jag känner mig så himla lättretlig just nu. Det behövs liksom inte så jättemycket för att hela dagen skall kännas jobbig... Idag var ett klockrent exempel. Jag hade planerat in en längre cykeltur tillsammas med min granne Myra & hennes lilla tjej Lucy. Planen var att cykla genom hela parken, bort till en jättefin lekplats & så skulle vi köpa glass. Inget jättevådligt äventyr, men jag såg fram emot det... Paul jobbade hemma idag, så precis när vi var klara att gå bad jag honom ta ut Tor på framsidan så att jag lättare skulle kunna gå ut på baksidan & hämta min cykel som står där. Men han bara "Neeej, det är så meckigt för dig att komma till cykeln, jag fixar det!". Happ, så på något vänster snurrade både han & Tor ut i trädgården & jag gick ensam ut på uppfarten för att vänta in dem & ut kommer de med Tors lilla balanscykel. Vilket kanske inte låter som världens grej... men det totalsaboterade hela vår eftermiddagsplan eftersom det är alldeles för långt för Tor att cykla på egen hand. Plus att jag inte kan hantera både honom & balanscykeln ifall att han får ett psykbryt. Försökte få Tor att gå med på att åka i sin barnsadel på min cykel istället, men det var ju totalt döfött & resulterade enbart i typ Tors största raseriutbrott någonsin. Så det blev att långsamt cykla bredvid honom till samma gamla glasslösa lekplats som vi går till VARJE JÄVLA dag... & jag vet att det här inte är någon jättegrej i sig. Men jag blir så himla trött när folk, & i det här fallet då Paul, gör saker utan att tänka till. Det finns liksom ingen marginal i nuläget för att glatt rycka på axlarna & säga "Hoppsan älskling, men det gööör inget, vi älskar ju vår lilla lekplats!".
Istället blev jag mest så där arg att jag ville stämpla honom hårt i pannan med ett rött L för loser...
Mothers Day...
Åh vilken fin dag vi hade idag! Det började lite knackigt med att Paul ropade "Happy mamma day" & Tor bara "NOOO, TORS DAY!"... men sen har det bara varit en lång rad trevligheter. Började redan med att jag fick en present i sängen (mer om den senare) & sen åkte vi ut till världens bästa handelsträdgård & Paul bara "gå bananas"... Nu höll jag mig faktiskt i skinnet, eftersom jag verkligen vill planera trädgården innan jag köper plantorna, men vi hade ändå så himla trevligt där ute. Bara en sån sak som att hitta en JÄTTESTOR stol...
Eller en liten mindre stol i vilken vi övade på konceptet "le naturligt"...
& så familjebild med olyckligt placerad bajamaja i bakgrunden...
Åkte hem med en gigant fleece flower, som varit på min önskelista hur länge som helst, & lyxade dessutom till det med både Starbucks & grekiskt till middag. Hann även med att svänga förbi hos min kompis Amie för att hälsa på hennes alldeles nyfödda lilla kille Dale - där jag lämnade över en laddning chokladbollar för amningsenergi. & så avslutade vi kvällen med att sitta & titta på familjens nyaste lilla tillskott:
Goldie the Betta...
A shot of happiness...
Den här veckan har varit så himla värdelös, så det kändes lite uppförsbacke med helg. Det är nämligen morsdag här imorgon & då ska ju liksom allt bara vara så fint & härligt - vilket det alltså inte alls kändes som de senaste dagarna. Men så vaknade jag imorse & kände mig lite lättare om hjärtat & helt plötsligt började det rulla på i rätt riktning. Det var äntligen sol & lite varmt, Paul föreslog att vi skulle åka ut till Whiffletree, Tor var på supergott humör & så hamnade vi lite på villovägar & landade i Elora, som är världens sötaste lilla by, där vi hittade ett ställe med supergoda burrito bowls plus klättrarvänliga stenar:
& så lyckades vi knöla in två av tre plommonträd i saaben, så bara det kändes som en bedrift! Tor var på sitt allra mest hjälpsamma humör & fixade även att manövrera en liten minispade med rätt stor framgång:
& det här är ju liksom inga stora saker, men den här våren känns det lite som om det gäller att greppa varje möjlighet att vara glad. Det är nämligen så himla lätt att jag blir deppig & nere, så den här typen av dagar är verkligen jätteviktiga. En stor injektion glädje i vad som annars lätt känns som en enda jobbigt gyttja av saknad...
A great turn around!
Den här dagen började inte heller så där värst pepp. Upp vid sju igen & det första jag såg när jag klev in i vardagsrummet var kräkfesternas kräkfest. Någon av katterna hade kaskadkräkts från soffan & träffat väggen vartifrån kräket sen ricochetterade över hela baksidan på båda gardinkapporna, över mattan & alla mina kursanteckningar... Gardinerna var så vidriga att jag i ärlighetens namn bara buntade ihop dem & knölade ner dem i soptunnan (de var tack & lov i rätt dålig form ändå, så det här var liksom sparken i baken som jag behövde för att pensionera dem). Städade upp det sista & stampade ut i hallen för att kasta allt äckelpapper i soptunnan & när jag öppnade dörren möttes jag av Jess & Lewis. De hade också en dålig morgon & hade bestämt sig för en cykeltur hit för att lämna igen en tidning samt få lite frisk luft/komma ut ur huset. Så jag bjöd in dem på frukost & helt plötsligt blev det en väldigt mysig morgon. Vi fyra + maple & brown sugar gröt, så himla spontant, fint & otvunget! Man VET att man är bra vänner om man blir glad att se någon klockan 07.30 när ingen av en sportar BH! Happ, efter det tog Tor & jag bussen in till centrum tillsammans med Lucy & Myra. Tor har nämligen flera dagar i sträck förkunnat, "I have an idea!" & när man frågar vad det är för idé hummar han lite innan han vanligtvis landar på "Tor & Lucy go and drive a bus!". Så vi bestämde oss att lyssna på honom & åkte in för en liten café date där vi frossade i croissanter, te & ballonger!
De här två... så sjukt söta ihop. Lucy är ju nästan prick ett år yngre, så Lucy ser upp till Tor & Tor tar hand om Lucy. När vi var i parken & lekte på eftermiddagen kom det en bil körandes & Tor sträckte genast ut handen till Lucy & sa "Oh Lucy, car dangerous. Here, hold my hand please!"... Kärlek på den.
Två fiaskon...
Två trädgårdsfiaskon idag - det ena lite roligare än det andra. Men vi börjar med det som inte var fullt lika kul. Tor vaknade strax innan sju (tidigt för honom, så jag var trött som synden) & det första jag ser när jag tittar ut genom fönstret i hallen är mitt vitlöksland - ÖDELAGT. Hönsen hade lyckats smita ut från sin nya inhängad & sen var det ju fort gjort att gräva upp hela vitlöksbädden. Fifan så deppigt. 30+ vitlöksplantor troligtvis totalt förstörda. Har försökt gräva ner dem så gott det går igen & har vattnat på, så förhoppningsvis överlever i alla fall något. Men den fina frodiga vitlöksbädd vi hade igår är ju helt klart ett minne blott...
Vitlöken i all ära, det värsta var ändå att det kändes som ett sånt SVEK från hönsen. De har varit ett av mina få glädjeämnen det här skitåret, så det här var helt klart ett hugg i ryggen - liksom hönsversionen av "Et tu, Brutus?"! Um, andas i papp-påse över den... Vidare då, jo i höstas fick jag en kartong Canada 150 tulpaner från Pauls mamma. Kanada firar nämligen sitt 150-årsjubileum som nation det här året & som ett led i festligheterna fick en holländsk tulpanbonde i uppdrag att ta fram en Kanada-tulpan. Så här var tanken att de skulle se ut... Bara att Herr Holländs Tulpanbonde har shottat lite för många öl, för många många tulpaner har slagit ut i helt fel färger. Har väntat otåligt på våra tulpaner & det är ju bara att konstatera att det inte blev helt rätt där heller...
Det är ju inte så att den är ful, men speciellt kanadensisk är den väl inte direkt. Möjligtvis med undantaget att man kan se ut så i skinnet efter en lång & kall kanadensisk vinter... I vilket fall, det här trädgårdsfiaskot blir jag ändå lite fnissig över. Bara tanken på att Ottawa har planterat 150.000 kanadatulpaner inför festligheterna & så kan det hända att det enda det resulterar i är ett hav av orange. Liiite roligt ändå!
Översvämningar & rabarber...
Kände mig SÅ låg när jag vaknade imorse - så himla depp att tvingas ställa in farmors minnesstund. Det gör man ju liksom bara inte... Begravningar är väl ungefär de enda event som man INTE skjuter på. Dessutom vräkte regnet ner där ute, så det gjorde ju inte saken festligare. Måste ha sett så galet nere ut under frukosten för mitt i gröten frågade Paul om vi inte kunde åka ut till St. Jacobs - ni vet, världens bästa farmers market. Var inte helt på till att börja med & pratade på om trafiksäkerhet tills dess att Paul bara "Men du, vi kan köpa rabarber & äta rabarberkräm!". Eftersom rabarber kan få mig att gå med på i princip vad som helst tog det en kvart & så satt vi alla i bilen. Att ta sig till St Jacobs var dock inte det lättaste. Möttes nämligen gång på gång av den här synen...
Det var liksom så galet mycket vatten överallt att konversationen i bilen tillslut blev komisk:
Moi - Nej nu vänder vi & åker hem! Det här är farligt!
Paul - Men Ida, rabarber! Fokus på rabarber! Vi testar en väg till!
Moi - OK, men bara en...
& så höll vi på ända tills dess att vi tillslut fick tag på en hel kasse rabarber. Dock inte från marknaden, de hade sålt slut när vi väl kom fram - men vi hittade en liten bondgård med en skylt som sa "Fresh produce" så vi knackade på & fick följa med till deras rabarberland & hacka ner två plantor för $1 styck. Så på det stora hela blev det ändå en rätt bra dag, eller som Tor glatt utropade "Happy Family!".
Rain check & garden prep...
Imorgon hade vi ju planerat farmors minnesstund, men i torsdags var det bara att inse att det var bäst att ställa in. Det har nämligen regnat så mycket den här våren att vattnet i Lake Ontario står högre än vad det gjort på 50 år & lägg sedan på de 70mm regn som ska komma nu i natt & imorgon & det är upplagt för totalt kaos. De senaste dagarna har man tex febrilt fyllt sandsäckar i försök att rädda hus ute på Toronto Island från att översvämmas - men de måste kanske ändå evakuera. Dessutom kommer många av de stora vägarna troligtvis att tvingas stänga, så det kändes helt enkelt inte OK att be folk köra hela vägen från Toronto när vad som beskrivs som "the perfect storm" är på gång. Dessutom, hur härligt att stå ute i vattendränkt trädgård, i 4C, för trädplantering & ballonsläpp när regnet vräker ner... Um, & så ska det blir SNÖ imorgon eftermiddag så bönderna som vi beställt efter vårt plommonträd ifrån har avrått oss från att plantera det just den här helgen.
Jag ska inte ljuga, det kändes jättejobbigt att ställa in - men nu försöker jag fokusera på den positiva aspekten av det hela. Ingen kommer att behöva vara ute på vägarna under farliga förhållanden, plommonträdet kommer inte skadas av snön & så får vi mer tid att preppa trädgården (tänker att vi kanske lägger minnesstunden under fruntimmersveckan istället eftersom farmors mellannamn var Margareta). I ett ryck av "Om det nu är så här måste jag göra det bästa av saken" var jag ute & pysslade i två timmar nu under eftermiddagen.
Det var kanske inte supermysigt att jobba där ute i regnet, men det var tillfredställande att få arbeta av mig lite. Fick bland annat klart den här omöjliga biten (known as the Canadian Garden pga att jag bara planterar vita & röda blommor här) av vår "front garden". Eftersom lönnen är så tät har allt här växt uselt & det har mest varit ett ödeland av taskiga små grästovor & små ledsna uråldriga tulpaner. Men jag petade ner ett helt gäng tulpaner förra hösten så nu ser det bättre ut på den fronten (även om mer ska ner till hösten) & förra veckan grävde jag ut allt fult gräs & jordförbättrade med gödsel från hönsen. Sen har jag planterat en massa saker som jag hoppas ska klara sig i skuggan från lönnen. Hostor, bergenia & löjnantshärtan & till & med en liten en längst där framme i bild. Alla som känner mig väl vet att det här är ett stort steg, avskyr i regel allt med barr. Happ, vidare då - håller på & fixar med min boulevard garden!
Ser ju lite spartanskt ut nu kanske, men jag hoppas på att det ska ha fyllt ut rejält fram till juli så att det ser mer täckande ut då. Hade varit så fint om det kunnat blomma lagom till minnesstunden! & så funderar jag på att explandera den här biten upp mot trappen också. Vill att det ska vara riktigt välkomnande - massa lavender & andra blommor som gör luften nästan tung. Men så måste jag jobba på att arbeta in lite evergreens & då känns det som om rabatten är för tunn. Är dock inte helt hundra på om det är realistiskt att vidga allt med en meter...
Anyway, här ska alla blommor vara vita, rosa, lila eller blå är tanken, så imorgon ska jag gräva ut de där liljorna precis vid trappen. Orange & gult känns inte så kul - så de ska få flytta in i "hönsträdgården. Funderar på om jag ska knöla in en stor ros vid trappen eller satsa på en hortensia. Hortensior var ju farmors favoritblomma, men jag är så rädd att jag ska ta död på den så en ros känns som ett säkrare kort. Jaja, det är för kallt att bestämma något just nu - så jag har lite tid på mig att fundera vidare på min garden plan!
Saknad...
Usch, jag har varit så nere den senaste veckan. Har bara saknat farmor så oerhört mycket. Det är klart att jag saknat henne hela tiden, men i början var det mer av en chock att hon var borta - det gjorde mer akut ont. Nu är det mer som en ständigt molande värk. Vill så oerhört gärna kunna slå på Skype & ringa henne. Berätta att Tor bara så där räknade från 1-20, att kycklingarna har blivit så stora att vi fått lägga Tors baby-grind över deras container för att hindra dem från att flyga ut, trädgårdsplaner, nya recept... Det finns så mycket som jag vill att hon ska veta & det känns otroligt jobbigt att jag aldrig mer kommer att få höra hennes röst. Eller stoltheten när jag berättat något Tor gjort...
På lördag ska vi ha en liten minnesstund här hemma för oss för att fira farmors liv. På ett sätt känns det väldigt jobbigt, jag har inte jättelätt för att prata om mina känslor annat än i konversation en mot en. Samtidigt hoppas jag att det ska kännas fint & ljust & att det här värsta jobbiga ska lätta lite efter det...
