Want, want, want...
Nystansnurraren (hm... inte helt hundra på den svenska terminologin känner jag här, men ball winder på engelska) åkte fram idag igen. Det blir ju så när garn kommer i härvor. Det här kan mycket väl vara DET ROLIGASTE som Digby vet. Eller, det mest frustrerande - jag är lite osäker på vart hans känslor faller på skalan.
Det jag helt säkert vet, det är att oavsett hur dagsformen än är så går det bara inte att låta bli att skratta åt apan. Speciellt inte när han blir förbannad på snurran för att den inte står still & liksom skäller på den som en liten arg ekorrre för att HAN VILL HA GARNET GOD DAMN IT!
Digby - mitt lilla lyckpiller som alltid levererar.
New springy project!
Jag har jobbat rätt flitigt på mitt blåklintsprojekt, men så tog allt det grå garnet slut - både hos mig & på affären. Tre veckor räknade de med att det skulle ta innan det kom in igen & så kan vi ju inte ha det. Jag behöver hålla igång med något kreativt & virkande är så där terapeutiskt att det borde vara obligatoriskt för... tja, alla! Det här hade ju kunnat vara förargligt om det inte vore för att jag har spanat & längtat efter att få testa ett annat blomstermönster. Så idag åkte vi iväg & köpte på oss en himla massa härvor i två gula nyanser plus världens finaste teal.
Nu är tanken att det här ska bli en massa små gullviverutor. Känner mig himla peppad samtidigt som jag är liiite nervös, det här är nämligen den första riktigt avancerade mormorsruta jag tänkt ge mig på. Fast fungerar det inte så har jag en reservplan - påskliljehexaeder. Vårblomma som vårblomma tänker jag!
Brunch and party prep...
Solen tittade fram för ovanlighetens skull, så Paul & jag tog en promenad till vår brunchdate med Matt & Megha. Så himla skönt att komma ut & få lite sol på näsan, det var till & med så varmt att vi kunde ta på oss model lättare vinterjacka! Själva brunchen var dock så där, sällskapet var himla bra med stället var rätt hypat. Väldigt "inredningsmagasin shabby chic", men menyn var klart udda. Fem rätter stod uppskrivna på en griffeltavla, men enbart i form av saker som man inte kunde förstå. Typ "buttercup" & "mother and child"... Tanken var att man helt enkelt var tvungen att fråga servitrisen vad det var som skulle serveras, för att få mer av ett utbyte & en kommunikation kring maten. Men ni hör ju - flumm, flumm. Anyway, efter någonslags äggrätt för mig & efterrätt (jo, för det är french toast) för Paul travade vi hem & sedan dess har jag suttit i soffan & virkat. Vi ska nämligen på fest ikväll & paret som har festen har listat sin katt Mimi som värd - så självklart måste Mimi få en liten present hon med!
Fullproppad med kattmynta, klart att kisse också ska få sig ett litet rus om nu alla andra ska pimpla vin!
Blåklintsfilt...
Jag har alltid älskat blåklint som blomma, är svag för blått överlag men just blåklintsblått är ungerfär så mycket färgperfektion jag kan tänka mig. Så ni kan kanske föreställa er hur glad jag blev när jag fick en virkbok i julklapp av Paul med just ett blåklintsmönster i!
Färgen på fotot ger inte blomman helt rättvisa, centret är mer aubergine & det blå just så där underbart blåklintigt som jag älskar. Jag har virkat rätt flitigt sedan farmor åkte hem. Hon har varit borta en vecka nu (snyft) & det har hunnit bli ett helt dussin små lappar. Själva virkandent är den bit jag tycker är roligast, att foga ihop dem till något användbart... not so much. Därför tänker jag vara lite proaktiv den här gången, jag vill ju att det här projektet ska bli mer än bara en massa små udda lappar, & försöka foga ihop dem lite åt gången. Tänker att det är bättre att portionera ut tråkigheten än att sitta med allt på slutet!
Virkprojekt nummer 502...
Igårmorse satt Paul & jag helt håglösa i soffan & visste inte riktigt vad vi skulle göra av oss själva. Det här med att farmor har åkt hem är inte alls kul, jag inbillar mig att det är typ samma känsla som när ens barn bara "Happ, men då drar jag till högskola/universitet/lumpen/Vietnam. Vi ses kanske någon gång". Empty nest syndrome kallas det visst. För att hantera melankolin tog vi/jag till ett par säkra kort:
1) Lunch på Starbucks
2) Fest hos Megha
3) Sverigemys (nu ikväll, komplett med tacos & Sällskapsresan med dubbad text så att Paul kunde följa med. Succé! Känner att jag nu på riktigt har börjat Pauls hjärntvätt mot att bli en äkta liten svenne!)
Förutom vin & svenskheter hjälper det alltid att starta ett nytt projekt av något slag, så Paul & jag körde ner till garnmecka & köpte på oss en massa härvor garn. Sen satte jag mig i soffan & läste bok medan mannen fick jobba. Duktig liten garnvindare!
"Snurra snabbare" hojtade jag & Digby unisont! Digby tyckte nämligen att det här med garnvinda kan vara det roligaste påhittet sedan toapappersrullen.
Så roligt att han var tvungen att hjälpa till, i alla fall tills lilla tassen råkade petas in i garnvindan (som snurar galet fort). Då var det inte lika kul.
Efter att Paul jobbat klart virkade jag en ruta & sedan satte jag mig ner & räknade ut hur många fler jag behöver innan jag har den minsta filt som kan tänkas accepterbar. Mindre bra idé. Blev typ lite matt & funderade på om jag kanske kunde virka mig en liten påse eller tehuva istället. Men skam den som ger sig, är man bara tillräckligt karaktärsfast & jobbar på så har man ju tillslut något vackert som man faktiskt kan använda (nej... tehuvor är INTE användbara)!
Små höstskor...
Nu när vi ändå kör på lite hösttema idag - virkade ihop ett par små baby boots som kändes helt fullmatade av höstvibbar. Är inte vanligtvis förtjust i orange, men tillsammans med vinrött blir det helt plötsligt OK & väldigt, väldigt, höstigt!
Nu blir det till att sätta på en varmare jacka, för ute har temperaturen sjunkit till 15 grader vilket känns totalt ovant, & springa ner med dessa till Canada Post så att deras blivande användare kan få något varmt att dra på fossingarna!
Crocheted cup holder...
Som ni vet har jag förklarat krig mot plasten i vårt liv. Det här innebär i princip skilda två saker: 1) Jag försöker ersätta plast med glas eller andra material i de fall det går, 2) I de fall det inte går försöker jag använda mig av plast som jag kan återanvända istället för att generera mer plastavfall. Starbuckskoppar faller in i kategori nummer två. Vi har helt enkelt köpt på oss ett par plastkoppar som vi kan diska ur & ta med oss till Starbucks varje gång vi köper kaffe/te - så behöver vi inte kasta engångskoppar på löpande band. Nu är det ju så att de här kopparna är rätt tunna... så brännfaktorn är rätt hög. Vilket Starbucks har tänkt på & därför erbjuder en mängd små pappersfodral som man kan dra över koppen. Eftersom vi inte är ute i stugan den här helgen beslutade jag mig för att slå ihjäl lite tid genom att tillverka ett eget fodral. Lite virkande senare & Pauls kopp har försetts med denna skapelse:
Knåpade helt enkelt ihop två hittepå mormorsrutor, sydde ihop dem & TADA - skyddade små Paulnävar!
A gift about gifts...
Paul gav mig en liten present igår - en otroligt trevlig liten bok om stickade presenter.
Supercharmig sammansättning av presentförslag & min hjärna snurrar redan med olika uppslag på vad jag skulle kunna påta ihop. Ja... om jag bara vore tillräckligt bra på att sticka med andra ord. Min lilla babytröja har stått & stampat hela veckan eftersom jag varit lite för upptagen med att fortsätta på den - men nästa vecka, då ska jag banne mig få klart den! Idag blir det dock virkning. Vi ska köra upp till stugan & då vill jag ha något att arbeta med & virkningen kommer ju lite lättare ur fingrarna är stickningen. Jag verkar definitivt ha lite svårare med att grabba två nålar istället för en.
Stickandet börjar ta sig!
Jag stickar vidare på mitt lilla projekt & det börjar ta sig banne mig! Det här är avigsidan...
& på framsidan (längst bak på bilden) ser det ut så här - lite småvalkigt, men så ska det vara!
Alltså, det syns väl kanske så där - men tanken är att det ska bli en liten babytröja. Innan någon skriver "Grattis" i kommentarerna så kan jag informera att den inte är till "mig" utan till en vän till mig. Anledningen till att det blev en babytröja var helt enkelt att jag knatade över till Isabel & bad henne lära mig sticka (hon är världens bästa lärare som lär typ alla på gatan allt om handarbete) & konversationen där gick så här:
Isabel - Are you pregnant?
Moi - No... eh, why?
Isabel - You've been to honeymoon. So no baby... Well, I teach you baby sweater anyway. Either you keep it until you need it or you give it away. We will see...
Sydeuropeisk rättframhet - inte det man är så där jättevan hemifrån, men väldigt o-PKigt underhållande! I mean, aldrig att man sagt något sånt hemma - men för henne är det inte ett dugg konstigt att säga saker som "You look a little fat, you have to eat less" eller "You forgot X... Oh, so sad - you so young! Well, not so young, but younger than me!". Man kan liksom inte annat än att skratta!
Parentes... tillbaka till stickprojektet. Nu är tanken att jag ska sticka klart det andra framstycket & sen ska vi lägga till en liten huva om jag förstått det rätt. Räcker garnet så blir det armar också. Känner mig så stolt över att jag faktiskt har lärt mig sticka, det trodde jag faktiskt inte att jag skulle klara av - har alltid tyckt att det sett så komplicerat ut!
Det börjar ta sig!
Hm... får kanske döpa om virk-kategorin så småningom om jag håller mig kvar bland sticknålarna... För det börjar kännas som om det inte är fullt lika hopplöst längre! Jag vet inte exakt hur det jag stickar kommer att se ut när det är klart, men färgglatt är det i alla fall & roligt har jag!
Katthåret som balanserar lite förargligt mitt på mitt projekt kommer från Digby som nästan inte kan sitta stilla av upphetsning när jag stickar. Tydligen är det roligare än virkning, för då brukar han inte bry sig så jättemycket. Enligt Isabel ska jag nu fortsätta med alla färger en vända till & efter det ska vi göra något nytt, vad det där "nya" är vet jag inte riktigt med Isabel har sagt att det blir roligt men kommer att ta lite tid vilket "är bra, för då kan du lära dig lite portugisiska samtidigt!". Tänkt, språk- & virklektioner i ett, väldigt behändigt! Nu behöver jag bara hitta någon som kan ge Paul en kombinerad matlagnings- & svenskakurs... Äsch... det hade ju blivit jag i så fall, fail.
Sommarvirkskola!
Jag släpade med mig rätt mycket virkprylar redan på planet över hit, men jag hade inget roligt mönster att ta mig an så det bidde inget då. Häromdagen hittade jag dock en jättesöt variant av mormorsrutan, så då satte jag genast igång ett nytt projekt. Jag tycker att det är rätt lätt att göra dessa rutor, så är man nyfiken på att lära sig virka så är detta något man kanske kan ge sig på!
Steg 1) Tillverka en liten cirkel - mycket enkelt. Allt du gör är att virka fem luftmaskor (Lm) & så gör du en smygmaska genom den första kedjan så att du får en liten cirkel. Virka sedan 3 Lm som första stolpe & fyll på med 15 riktiga stolpar (St - garn över nålen, för kroken genom hålet i mitten av cirkeln, garn över nålen & drag igenom cirkeln, du har nu 3 maskor på nålen - garn över, dra igenom 2 maskor, garn över & dra igenom de två kvarvarande maskorna). Använd en smygmaska genom översta maskan på den första Lm-stolpen för att få en komplett cirkel. Nu har du en sån här liten rundel!
Steg 2) Det här gör man ju inte så mycket med, så vi virkar vidare! Den här gången byter vi till "Puffmaskor". Byt till en ny färg & dra en ögla genom vilken kedja som helst på den cirkel du har (kolla på ringen ovanifrån, varje kedja ser ut som en liten del av en fläta, du ska dra tråden genom båda dessa flätbitar) & gör en luftmaska. Virka sedan den första puffen i samma kedja. Puffarna gör du så här: garn över nål, tryck nålen genom kedjan & dra igenom garnet, upprepa tre gånger så att du till slut har 7 öglor på nålen - garn över & dra igenom alla 7 öglor. Virka inte för hårt för då är det svårt att dra igenom allt garn! 1 Lm låser puffen (du kan hoppa över detta också, det gjorde jag, men då blir resultatet inte lika rakt). Virka en puff i varje maska så att du totalt får 16 puffar hela vägen runt cirkeln. Återigen, Lm för att låsa cirkeln.
Steg 3) Nytt garn igen, den här gången drar du det genom ett av hålen som uppstår mellan puffstygnen, 2 Lm. Gör sedan ett klusterstygn i samma hål (garn över, tryck igenom nålen & drag upp en ögla, garn över & dra igenom två maskor - upprepa 4 gånger tills du har 5 maskor på nålen - garn över & dra igenom alla fem maskor) samt 2 Lm. I varje hål efter det första hålet upprepar du samma kombination - 2 Lm, 1 kluster, 2 Lm. Fäst med en smygmaska för att sluta cirkeln.
Steg 4) Välj en fjärde färg för kanten - nu måste du göra en fyrkant av det hela. Det innebär att du måste lägga till mer på hörnen än vad du gör på sidorna. Du kan börja var som helst i något av de hål som uppstått efter de 2 Lm stygnen, drag igenom garnet & virka 4 Lm. Detta räknas som din första dubbelstolpe (Dst - garn över nålen två gånger, tryck nålen genom samma hål, garn över hålen & dra igenom, du har nu 4 maskor på nålen. Dra garnet genom 2 maskor, garn över & dra igenom 2 maskor, garn över & dra igenom de sista 2 maskorna) & är början på ditt första hörn. I samma hål virkar du sedan 2 Dst till.
Om ni tittar på rutan nedan så är det här vänstra delen av ett av hörnen - ni kan se att Dst stygnen är långa & fyller ut hörnet, de efterföljande stygnen blir kortare.
Nästa steg är att flytta vidare till nästa 2Lm hål - där virkar du 3 St. I nästa hål virkar du 3 halvstolpar (Hst - garn över, kör igenom nålen, garn över, dra igenom en ögla - 3 maskor på nålen - garn över & dra igenom alla 3 öglor). Hålet efter det - 3 St, sedan kommer du till ett nytt hörn. I detta femte hål från start virkar du 3 Dst, 3 Lm, 3 Dst - luftmaskorna gör så att du får till hörneffekten! Upprepa sedan samma mönster runt om hela rutan. För att få klart sista hörnet så virkar du 3 Dst & 3 Lm & knyter ihop det hela genom att göra en smygmaska genom den sista länken på den inledande 4Lm kedjan.
Att sen sy & virka ihop dem... Ja där improviserar jag alltid lite hejvilt, så i fall att någon vill veta hur man gör det så kan ni ju hojta till & så kan jag skriva ihop något kring det. I vilket fall... den här typen av rutor blir rätt kompakta, så de känns som väldigt bra rutor om man faktiskt vill ha en filt som värmer. Många mormorsrutefiltar är ju annars så luftiga att de väl bara fungerar som lantliga dekorationsobjekt. Nu kommer i för sig dessa rutor inte att bli en filt utan en liten väska, men de fungerar rätt bra för det ändamålet också eftersom jag inte vill att alltför mycket av det bakomliggande tyget skall synas.
Litet mellanprojekt...
Jag är för stunden färdigt med servettproduktionen, har fixat alla servetter jag hade med mig - så nu blir det till att sitta & vänta fram till på fredag då Paul kommer med de kvarvarande 20... Tills dess måste jag hitta på något annat, tänker att jag ska påta ihop något liknande det lilla pennskrin jag gav till mamma när jag kom hit. Mamma har ju nämligen blivit antagen till ett universitetsprogram som gör att hon blir typ "underläkare" & då är det ju klart att man måste ha någon tjusigt att förvara alla välvässade pennor i! Så jag virkade ihop det här lilla karamellfodralet åt henne:
Gör jag något liknande måste jag bara hitta ett bra fodertyg - hoppas att jag ska kunna hitta något på tygaffären i Älvsbyn. Sist jag var där hade de hur mycket vackra stuvar som helst, varav det här tyget var ett av dem. Blir alldeles glad av att se det, det var därför jag valde det till mammas lilla pennskrin!
Fast gör jag om det hela ska jag försöka att virka ihop alla rutor "on the go" - tycker att det lätt blir lite trist bubbligt när man gör färdigt alla rutor först & sen syr ihop dem.
Nytt pyssel för den DIY sugne!
App, så har jag tåtat ihop ett nytt pyssel! Oj oj oj så pysslig jag är i nuläget, det har liksom nått aldrig tidigare skådade nivåer! Senaste tillskottet är ett par ljuslyktor som jag virkade ihop i helgen:
Väldigt enkelt pyssel även för den ickevirkkunniga - få bara tag på en liten virkad/spets duk, koka upp 1 dl vatten & blanda med lika mycket socker. Dränk duken i sockerlösningen & drapera den över något runt fast med flat botten. Jag valde två glas, vänta... vänta... vänta... peta lös, klart!
Ida & virkningen...
Jag måste säga att jag bara är så fruktansvärt himla glad för att jag bestämde mig för att lära mig virka! Har haft så roligt med alla små projekt jag tåtat ihop så här långt & det är kul att lära sig nya maskor & att utvecklas. För någon vecka sen fick jag låna en helt fantastisk mönsterbok från Isabel & från den virkade jag ihop en mängd olika små saker. Bland annat morsdagskort till farmor & mamma - här är mammas kort:
En treklöver för tur! Fick kämpa lite innan jag fick till alla bågar eftersom många av maskorna var nya för mig, men tillslut fick jag till det. Nu funderar jag... ska jag ge mig på att sticka som nästa projekt? En del av mig fasar för att behöva hålla reda på två tunna nålar, en annan del ser framför mig hemstickade tröjor som jag kan tvinga på Paul.
Officiell tantvarning!
Nej men titta vad jag snott ihop under de senaste dagarnas pysselstunder!
En liten grön blomma & något som väl närmast får betecknas som en sån där liten tantduk! Ni vet, såna som man ställer blomkrukor på! Check på att vara redo för att bli mormor/farmor!
Kvällspyssel...
Alltså, ledsen om det är lite pyssel over load här på bloggen just nu... men när Paul är borta så verkar det vara det som jag faller tillbaka på. Anyway, rotade runt i lite diverse pyssel-lådor här hemma & hittade ett gäng ståndare som man använder för blommor i sockerpasta. Kom på att de även kan användas till virkningsprojekt & därifrån var steget inte långt till garnlådan!
För den som inte genast ser det så ska det föreställa en columbine, dvs akleja på svenska. En av mina absoluta favoritblommor!
My Something Blue...
Ingrid frågade om den där lilla broderade biten "Jag älskar Dig" kommer att vara mitt "något blått". Nope, den är förvisso en av de väldigt många blå element som kommer att finnas med på vår bröllopsdag - men det officiella blåa kommer att vara min brudväska, ni vet bikiniprylen jag virkat på... Igår tog nämligen tålamodet slut & jag slog till med den blågrå kanten på rosetten!
Mitt största problem med väskan har varit fodret - att sy är inte min allra största talang om man uttrycker det lite milt. Så igår travade jag över till våra hyresvärdar & frågade om Isabel kunde hjälpa mig (hon jobbade som sömmerska tidigare & jo - vår relation är mycket bättre nuförtiden!). Lektionen började med att vi åt obskyra mängder ost (oklart varför detta var viktigt, men gott var det) & sen visade hon mig hur man mäter & klipper tyg, hur man syr gömda stygn & hur man mäter ut vart allt ska sitta. Tada!
Så himla nöjd! Väskan & dess innehåll kommer alltså att vara mitt BLÅA:
Nu måste jag bara hitta ett läppglans (ickekletigt) & kanske lite puder som kommer i blå förpackningar & jag är i hamn på åtminstone det här projektet! Näsdukarna (som jag kommer be mamma stryka, för jag vågar inte göra det själv) har förövrigt en historia... men den sparar jag till efter bröllopet.
Nej så hippie är jag inte...
Jag har varit väldigt "virkig" i helgen & igårkväll avslutade jag den sista delbiten på ett projekt jag jobbat på ett bra tag (det har legat & väntat i en låda i en halv evighet på att bli avklarat - helgens usla väder gjorde att jag fick tummen ur). Paul kikade skeptiskt på det imorse & bara "Ida... what's that?". Jag frågade vad han trodde att det var & efter lite hummande undrade han om det var en virkad bikinitopp. Alltså... jag kan ju se var han får det i från, men så hippie flummig har jag inte blivit att jag kommer att vädra kroppen i en liten hemmavirkad bikini! Haha, någon måtta får det vara på DIY-andet!
Nej, det här är den något skrynkliga grunden till en roset som sen ska fästas på väskkroppen jag virkat till. Ungefär så här kommer det att se ut när det är färdigt (kommer naturligtvis att stryka & stärka alltihop innan jag syr ihop det):
Enda problemet jag har... jag kan inte bestämma mig för om jag ska virka spetskanten i gråbeige eller gråblått. Vad tycker ni? Gråbeige:
Eller gråblått?
Sånt som värmer...
När man får ett tack-mail från en mamma med bild på hennes lilla busfrö jämte kusin, båda med mina virkade tofflor på fötterna, då blir åtminstonde jag väldigt glad. Så där jätteglad så att det värmer i hjärtat. Himla roligt att faktiskt få se dem på, för det är faktiskt första gången. Har gett bort/sålt SÅ många par, men det här är första gången jag får se två små nöjda bärare. Himla himla glad för att de verkar gilla dem & inte sitter & ylar i stolen av ylleinducerat obehag!
Det brukar gå lite snabbare ja...
Skulle bara tråckla ihop ett par babyskor idag eftersom jag har leverans dead-line imorgon. I vanliga fall tar det typ 5 minuter att få ihop en sko efter att den väl virkats. Inte idag dock. För idag ville Digby hjälpa till. Jättemycket ville han hjälpa till. Femhundrafemtioelva gånger fick jag lyfta bort små vassa klor & tänder & femhundrafemtioelva gånger studsade liten tillbaka med den typen av raketenergi som bara kattungar besitter. Fast sen fick han slut på bränsle & däckade över mitt knä. Halleluja... i annat fall hade jag väl fått låsa in mig i badrummet för att få dem färdiga. :)
