MsBree

Pauls kollegas lilla son Ian fyllde 2-år idag, så vi åkte till lekland & lekte slut på oss själva. Det var lite roligt för Ians mamma är mexicanska & i princip alla som var där var också från Mexico, så det blev en hel massa improvision när det kom till att sjunga med i födelsedags- & pinjatasånger. Det gick väl något så där för mig som ändå läst 6 år spanska, men Paul var HELT lost. I vilket fall, Tor hade SÅ roligt & när det dessutom bjöds på pizza till lunch var lyckan fullkomlig!

Vet ni... jag bestämde mig för att den bästa julklappen var att helt stunta i all måsten. Så det blev inga köttbullar, janssons, gravlax eller skinka. Jag orkade liksom inte med att stå i köket en dag eller två för att få till ett julbord. Istället åkte vi ut till flygplatsen när det blev dags för lunch & Tor shottade mjölk ur små kaffeförpackningar & vi åt omelett med massa ost & homefries.

Imorse bänkade jag Tor i soffan för Lucia-mys - det ska börjas i tid! Pepparkaka i vardera näven, värmeljusen på, massa filtar. Jag var REDO för Lucia-magi! Men alltså, det var ju ingen höjdare... Eller, miljön var superfin & själva tåget med gröna kransar i håret var jättevackert men det kändes bara SÅ överproducerat. Jag menar, ska det vara nödvändigt att slå till på BÅDE nyckelharpa & harpa till "Gläns över sjö & strand"? Rent generellt tycker jag inte att saker & ting blir bättre per automatik bara för att man vräker på med medeltida instrument... Någonstans kring att de drog igång någon acapellaversion av en låt som jag inte ens kände igen gav jag upp. Då hade i & för sig Tor redan vägrat soffan i mer än 20 minuter. Så jag vet inte, antingen så är jag väl:

 

1) för dålig på allt som ens snuddar det finkulturella

2) eller fortfarande för sjuk & småbitter över de senaste dagarnas elände för att uppskatta ansträngningen

 

& ska jag vara lite lucia-nostalgisk så kan jag ju inte låta bli att minnas en av de ställen som jag bodde på i Lund. Det låg vägg i vägg med ett dagis & hela december månad vaknade jag varje morgon av små pyttiga barnröster som övade på luciasånger inför den stora dagen. Det här var när jag var 20-21år gammal & inte speciellt barnkär, men de där små rösterna gjorde mig helt lipig ändå - det var liksom så fint att de ansträngde sig så! Hade det varit idag hade jag fulgråtit så mycket att jag inte hade tagit mig upp ur sängen!

Nu när Tors födelsedag är avklarad har jag börjat känna julstressen smyga sig på. Det här är något jag tycker SÅ illa om. Jag vill verkligen att julen ska vara så där mysig & härlig - massa värmeljus, fint pyntad gran, pepparkaksbak... Men i ärlighetens namn hade jag allra helst velat hyra in någon som gjort det mesta av det jobbet. Jag VILL gilla att göra allt det där, men egentligen tycker jag att det mest känns som en massa måsten som faktiskt inte är speciellt roliga. Ta bygga pepparkakshus som exempel. Paul älskar det, tycker att det är jätteroligt & mysigt. Själv tycker jag att det är lätt livsfarligt (smält socker, huvva) & så blir det aldrig så fint som jag tänkt mig. Men mest stressar jag nog över julmaten. För en del av mig vill verkligen ha julbord med all mat som man SKA ha. Det här har väl lite att göra med att jag känner mig ensamt ansvarig för att se till att Tor ska få en så svensk jul som det bara går här på andra sidan Atlanten. Samtidigt så vet jag ju att barnet kommer att äta ungefär noll & inget av det som jag hade ställt på bordet - så tanken på att laga ett helt julbord som sen bara hade ratats känns så där roligt... Suck, jag vet inte... går det att komma undan med skinka & hembakt vörtbröd & lite julmust på det?

Idag har vi firat Tors andra födelsedag & som vanligt när det kommer till sånt jag älskar är det svårt att förstå att tiden gått så snabbt samtidigt som det känns som om han varit här en hel evighet. Vi började dagen med en playdate, vår lilla granne Aviva var här i 90 sötdödiga minuter. Sen, på farmors begäran, blev det lunch ute på vår lilla flygplats. Så här på vintern kan det vara lite dåligt med flygplan, men vi hade tur & det stod parkerat en liten Cessna precis utanför vårt bord - så Tor var helt till sig under större delen av lunchen. 

Total bloggfrånvaro pga kaos i huset. Istället för att, tja... men dammtorka lite & call it a day bestämde Paul & jag oss nämligen för att möblera om i princip hela huset inför Tors födelsedag. Som ett litet exempel flyttade vårt sovrum en våning upp. Det har målats & tapetserats & kånkats möbler så att svetten lackat. Alltså, är det någon annan som håller på så här? För ibland kan jag inte låta bli att undra om det är något fel på oss... Anyway, på något vänster fick vi ihop det hela & vi hann till & med pipa in i duschen innan gästerna dök upp igår eftermiddag.

 

Själva kalaset då? Jo det blev jättemysigt. Tor hade i princip bara önskat sig en enda sak, att lilla baby Lucy (vår granne på andra sidan gatan) skulle komma - så det blev ju en stor hit. Lägg till balonger, en George docka samt obegränsat med pepparkakor & succén var ett faktum!

 

Nästa festlighet blir på tisdag då Pauls föräldrar kommer hit för att fira den egentliga födelsedagen. Men fram tills dess ska jag lägga upp fötterna & bara pusta ut för shit vilken sprint det här var!

Idag gjorde Tor & jag leklandsdebut. Lewis fyller nämligen två på söndag, så Jess & Andrew bjöd in ett par av Lewis närmaste vänner till ett ställe som heter Funmazing. Jag var lite orolig för att Tor skulle vara för liten, men han ÄLSKADE det. Dock var han för liten för att leka på egenhand, så i tre timmar fick jag hålla på & klättra runt bland rutchkanor & bollar. Den första timmen var det rätt kul, sen fick jag ont i huvudet & bestämde mig för att Paul får ta nästa/alla leklandspass...

Varje år har vi en Pumpkin Promenade i vårt område: alla gamla Halloween pumpor samlas in, läggs ut i en stor labyrint & tänds en sista gång. Älskar den här traditionen så otroligt mycket. Dels är det noll stress (tillskillnad mot Halloween som lätt kan bli lite intensiv), så himla roligt att se all kreativitet i grannskapet & så är stämningen helt underbar. Det här året kunde vi dock inte vara i en park eftersom typ alla parker i vårt område är under konstruktion (vattenledningar, bygge av baseball diamonds etc) så vi fick vara utanför vår lokala teater - vilket inte var riktigt lika mysigt... men, men, flera hundra pumpor på ett & samma ställe är ändå rätt mäktigt!

Paul kom hem med det tidigaste tåget så att han kunde panik-karva våra pumpor. Det här skulle ju naturlish ha gjorts under helgen, men ibland jobbar man lite i uppförsbacke när man sitter på en toddler... Anyway, fick ut dem precis minuterna innan de första barnen knackade på dörren & det är det som räknas!

Men SÅ trött jag blir! Paul såg helt ledsen ut när det inte blev någon Halloween kostym tillverkad igår (här hade man ju kunnat argumentera att HAN hade kunnat tillverka något, men det är en annan diskussion) så idag bestämde jag mig för att ta itu med mission "Make Tor a scarecrow costume". Vi har ju höet pga hönsen samt ett par snickarbyxor som hade passat perfekt, så det enda som saknades var hatten. Kändes alltså som ett överkomligt projekt. Tillbringade hela Tors sovstund med att svettas ihop hattfan & fick den precis färdig tills dess att han vaknade upp:

Det är ju Thanksgiving här i Kanada den här helgen & är det en helg som jag verkligen älskar så är det denna! Det känns så fint att ge tack, att inte stressa över presenter & pynt, naturen är FANTASTISKT vacker & maten är typ bäst. Imorgon ska vi äta tjärknöl till middag & jag ser redan fram emot det på ett närmast frikyrkligt sätt. Måste bara bestämma vad vi ska servera till... velar mellan potatisgratäng & ugnsrostade grönsaker & är dessutom lite småfrestad att bjuda på blomkålsmos för checka vad som växer ute i trädgården:

Idag har vi firat min namnsdag. Drar dock fortfarande runt på min eländiga förkylning, så det blev inget ystert firande direkt. Somnade tillsammans med Tor efter lunch & sov längre än barnet (Paul var hemma & kunde underhålla när Tor blev trött på koma-mamma). Medan jag sov dök postguden upp med namnsdagspaket från farmor & Tor blev så till sig att Paul kom in & frågade om jag kanske kunde kliva upp så att vi kunde öppna det. Fick tjusigaste iittala tallrikarna & Tor fick världens sötaste pumpa-mössa. Han blev så glad att han skrattade rakt ut & sen gick han runt halva eftermiddagen & slog sig på huvudet & ropade "PUuuMPA, PUuuuMPA!". Eftersom konceptet "present till Tor" var så lyckat bestämde vi oss för att åka iväg & köpa ett par höstskor till honom innan middagen & vi hittade ett par som han tyckte så mycket om att han vägrade ta av sig det när vi skulle betala. Avslutade sedan med Tors favoritmat till middag - pizza - & det är väl bara att konstatera att man är väldigt mycket mamma/förälder när den största lyckan ligger i att göra sin lilla unge glad även om det råkar vara "ens egen dag"!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är "köpa höns dag" i dag HURRA HURRA HURRA!

Vi har haft en så himla härlig långhelg & i nuläget är jag så där riktigt nöjt trött - ska fota & visa imorgon vad vi jobbade med hela dagen. Anyway, helgen har varit fullproppad med BBQs, road trips, massa god mat (liiite för mycket om jag ska vara ärlig) & flygplans-spanande. "Niiice" som Tor skulle säga om han var vaken. Älskar det här kortet som Paul tog av oss två på St Jacobs när Tor precis lyckats spana in en liten vit prick i skyn!

Bästa bästa Canada Day jag firat så här långt för veeet ni - jag fick ett mail från CIC & min PR ansökan har äntligen blivit "processed". HELT OTROLIGT! Jag kan nästan inte greppa att de äntligen gått igenom alla mina papper & att min ansökan inte kommer att tjäna som kaffekoppsunderlägg för all framtid! Jag blev så paff när jag läste mailet att min haka inte riktigt har hunnit hämtat sig.

 

Så - om jag förstår det hela rätt så är nästa steg en intervju med hela vår lilla familj & sen måste jag vänta i fyra månader innan de har tryckt upp mitt PR-kort*. Det är med andra ord inte klappat & klart än, men det känns ändå så himla stort att det äntligen rör på sig! Lite som om jag sprungit ett maraton & nu äntligen ser mållinjen!

 

*Alltså, här måste jag bara infoga en liten parentes - HUR kan det ta 4 månader att trycka upp ett kort? HUR?! Josefin & jag tänker att de kanske hugger ner träden för hand, fraktar dem ut ur skogen med häst, mal ner träden med en väldigt trög handdriven kvarn & sen handmålar pappret med någon form av exklusivt bläck som tar jättelångtid att tillverka samt torka...

Vi brukar ju försöka få till en midsommarfest varje år & det här året bestämde vi oss för att köra på själva midsommarafton istället för att skjuta på det till helgen. Helgen fungerade bättre när vi bodde i Toronto eftersom avstånden var så stora där, men nu bor alla våra vänner typ en armslängd bort & då kan vi äntligen köra på dagen!

 

Anyway, de senaste dagarna har vi alltså hetsat runt för att försöka få huset & trädgården i så presentablet skick som möjligt. Vi behöver nämligen gäster på ingång för att få ändan ur, så det här var en himla bra chans att få en massa gjort! Som vanligt hann vi bara med en bråkdel, men det känns ändå som om vi tagit ett stort steg framåt så det känns jätteskönt. I övrigt körde vi det väldigt avslappnat. Först av allt så skrotade jag hela midsommarbuffén. Dels för att det liksom inte är lönt att laga den typen av mat till kanadensare som bara tycker att det är underligt med sillrätter. Men också eftersom jag helt enkelt vägrar att arbeta ihjäl mig i köket nu för tiden. VÄGRAR. Orken att fixa saker in i minsta detalj dog med bröllopet... så nu blev det hamburgare & alla var glada med det. 

Det händer halvsällan nu för tiden, men imorse vaknade jag & längtade hem - HEM TILL SVERIGE. Tack & lov för fina vänner när det känns så. För först kom Helen på besök - jag bjöd på te & muffins & hon gav mig en hollyhock! Vinkade hejdå & fem minuter senare trillade Jess, Lewis & Idris innanför dörren & sen var det ett enda virrvarr av parkhäng, high tea med små smörgås-snittar som Jess tagit med sig & rabarberpaj som jag bakat tills alla ungarna slocknade mer eller mindre samtidigt. & så kom Paul hem tidigare & vi firade med grekisk take out, bubbel & kvällspromenad.

Vi började dagen fint & lugnt fram tills att vi insåg att dagens födelsedagskalas började klockan 10 & inte klockan 12 som vi trodde. Sprang runt som yra höns men fick tillslut alla påklädda & någorlunda kammade. Hade dock inte tid att lasta ur vår senaste laddning med brädor ur bilen, så vi fick köra iväg med bakluckan öppen - komplett med en liten röd vimpel... Klassisk Paul & Ida stil. Jaja, vi kom i alla fall fram & tillbringade sen ett par timmar med att fira Andersons 2-årsdag. Sarah & Matt hade bett att vi inte skulle ta med några presenter, men om man absolut inte ville komma tomhänt så bad de om en donation till vår lokala matbank (finns sånt i Sverige... Det är i alla fall ett ställe dit behövande familjer kan gå & få torrvaror & konserver gratis). Så vi tog med en liten påse innehållande följande:

Vi har varit internetlösa här i huset eftersom någon stackars Rogers-anställd (typ motsvarande Telia) lyckades gräva av en kabel under helgen. Poff sa det & så var halva Guelph med omnejd utan internet. Kan inte låta bli att tycka hemskt synd om personen som gjorde det - måste ju vara SÅ jobbigt att ställa till det på det sättet så att alla kollegor måste jobba övertid över påskhelgen.

 

Anyway, efter att vi tinade fram hann vi med att jobba lite i trädgården, inviga Tors sneakers & så tillverkade jag ett litet påsk-kort till Pauls föräldrar. Vi skulle ju dit på påskmiddag så det kändes lämpligt att ha något barnbarn-tillverkat. Tvingade (under arga skrik) Tor att hålla händerna mot ett papper, cirklade runt efter bästa förmåga & klippte sen ut följande:

Är St. Patricks Day något som alls firas i Sverige? Här i Kanada är det rätt stort, pga alla irlänska invandrare. Alla restauranger/pubbar värt namnet kör på specialmenyer, det är parader & går man ut har man på sig något grönt. Irland ligger ju mig varmt om hjärtat efter alla gånger som jag varit där, så för oss blir det guinness-stew till middag. Fast festligheterna började redan vid 10-snåret med ett helt gäng Tor & Daisy skålar!