MsBree

Fick ett mail från Isolde idag med en uppdatering över Nitwits upptåg...

Isolde - Nitwit fell off the garage (!) and hurt her foot, but soon got better (in about an hour) and is now out and about again.

Moi - Poor Nitwit. Give her a hug from me if you can catch her.

Isolde´s svar - Nitwit does not need a hug, she needs a kick!!

Paul & jag är ju inte direkt snabbast i stan när det gäller att planera & boka saker i förväg. Vi vet liksom att saker måste göras men sedan stannar det vid det. Således har vi de senaste veckorna ägnat minst 5 minuter varje morgon åt att säga saker så som "Men ikväll MÅSTE vi boka hotellrum på Island!" & "Senast imorgon borde vi nog ordna med tågbiljetter till Linköping"... Nu, så här två dagar innan vi åker, körde vi en liten gemensam skype/internet aktion & nu ser våra planer ut enligt följande:

Vi anländer planenligt till Island tidigt på fredagmorgon & checkar in på landningsbanan, Paul & jag har kommit fram till att hörselproppar kan vara en god investering...

Vid klockan ett bär det av på 3 timmars islandshästridning (överraskning till Paul)

Dagen efter dimper vi ned på Arlanda & checkar ut vår lilla miljöbil från OKQ8 i Märsta. Denna lilla plåtbunke behåller vi sedan till lunch torsdag då vi är tillbaka i Stockholm för en dags intensivt turistande. Natten spenderas på Park Inn Hotel innan vi morgonpigga & glada lyfter från Arlanda vid 8.35. Destinationen heter Umeå eftersom jag inte kunde boka resan till Lycksele (vad hände med Skyways?!) & där kan de som vill hämta upp oss vid 9.40 på morgonen. Second breakfast står vi för. Puss!

Oki, nu så här i elfte timman innan vi åker tänkte jag passa på att ställa lite frågor!

1) Är det något ni vill att jag ska ta med mig från Kanada? Lönnsirap, Burt Bee produkter, glossiga magasin eller något annat roligt ni kan komma att tänka på...

2) Mamma, är det oki om jag typ lite smådelar garderob med dig när jag är hemma? Försöker resa med så liten packning som möjligt.

3) Vill någon att jag ska lägga ut för camping eller klättrarutrustning & ta med mig? Är himla mkt billigare här så ta en titt på MECs hemsida & hojta sedan till om det är något ni känner att ni behöver.

4) Martin! Hade jag kunnat få dina telefon nummer igen så att vi helt säkert kan nå dig när vi kommer fram. Undrar också lite hur det ser ut på tältfronten när det kommer till Italien resan. Kommer att ta med mitt rosa liggunderlag samt en lättviktssovsäck men hade gärna sluppit släpa ett tält fram & tillbaka över Atlanten.

Herregud vad denna helgen har varit upp & ned. Har å ena sidan varit jätteglad & å andra sidan varit grymt orolig & ledsen. Vad gäller det senare - världens bästa lillebror, längtar så mkt tills vi ses! Vi måste göra allt det där roliga som vi pratat om. Du måste spela Carla Bruni för mig, vi måste spela krocket & badmington, fiska & gå på långpromenader & bara skratta! Tills dess, miljoner kramar till dig!

I övrigt har helgen ägnats åt att baka majsbröd, gå på musikfestival i Sabynthes trädgård, sova över hos Pauls föräldrar & frossa i pannkakor till frukost. Dessutom mötte vi upp Ali, Miki & Frances på Canada´s Wonderland i söndags. Har fortfarande ont i huvudet efter alla berg & dalbanor. Kan ju inte vara nyttigt för systemet på något sätt. Paul & jag gav upp vid 4-tiden & åkte hem som två kollin. Kollapsade i soffan & sov i två timmar innan vi långsamt började återgå till normalt fungerande individer. Har gemensamt kommit fram till att vi inte kommer att besöka en nöjespark som bara går ut på att åka karuseller på minst 5 år...

Berg & dalbanor är verkligen inte min grej. Efter Behemut var jag helt skakig i hela kroppen & under själva åkturen skrek jag så att jag grät. Paul å andra sidan hade väldigt roligt åt mig & tog denna bilden när vi kom ned. Den stora lopen i bakgrunden är förövrigt första backen som vi tog oss över...

Nästa torsdag åker vi! Hurra, jippi & glädjetjut! Längtar så vansinnigt mycket. Idag när jag gick in till institutionen tillät jag mig för första gången sedan julen 2007/2008 att tänka på svensk mat. Detta ser jag fram emot att äta när jag kommer hem:

Svensk keso

Farmors köttbullar

Pappas gryta

Palt

Blodpudding

Korvstroganoff

Hjortronsylt

Gravlax

Falukorv i ugn

Falukorv med makaroner

Risgrynsgröt på tub

Blåbärsrisifrutti

Polarbröd med smör & hamburgerkött

Limpa i alla dess former

Knäckebröd med leverpastej & saltgurka

Renskav

Murkelcreps

Jansonsfrestelse

Älgstek med brunsås

Svensk pizza med pizzasallad

Spagetti & köttfärssås på älgfärs

En sak är helt säker, jag börjar bli gammal. Två uppesittarnätter i rad fungerar INTE nuförtiden. Var helt död hela dagen igår efter vårt tv HP-maraton & när vi åkte hem från bion vid halv tre var jag i det närmaste okontaktbar. Paul pratade, jag sluddrade... Han fick baxa upp mig för trappen som ett annat gammalt regalskepp. Hela kroppen ville bara rulla ihop sig till en liten medvetslös boll på hallmattan & sova i ett dygn eller två. Idag, efter sovmorgon känns det mkt bätte - är tillbaka till stadiet fungerande människa igen! :)

Moi innan filmen började: trött, tröttare, tröttast. Körde på dricktricket, ie drack en halv hink iste & satt sedan som en spärrballong & led. Att vara uberkissnödig är ett gammal säkert trick mot att somna, används av sjömän i sjönöd som vet att de kommer att tvingas simma riktigt långt för att rädda livhanken. 

Klockan är 7 på kvällen, Paul & jag svänger upp på uppfarten till ett industriområde. Kliver ut i kvällssolen, till en doft av skunk. Fem dagar gammal gissar Paul på. Jag kippar efter luft. Så girar en smårostig bil in bredvid oss & en gammal kutryggig farbror arbetar sig ut. Med ett stort leende stapplar han fram & skakar hand med oss. Vi har mött Frank. Under den halvtimme vi tillbringar med honom får vi inte bara se hans företag som leverar glödlampor till alla veterinärer i hela nordamerika, vi får också titta på hans 50 år gamla, orörda, mikroskop & så berättar han om sitt första jobb. Frank har jobbat sedan han var sex år gammal då han blev anställd under kriget. Hans uppgift var att stjäla all elektronisk utrustning från utbrända stridsvagnar - de anställde bara barn eftersom de var jobbigare att skjuta. Av tio barn i Franks grupp överlevde han & en annan, alla andra blev skjutna för spionage... Så overkligt svårt att förstå. 

Vi åker därifrån helt tagna av att ha fått möta Frank. I baksätet ligger två kataloger om glödlampor. Frank har förklarat att om vi orkar läsa igenom de första två sidorna tillhör vi en elit om 1000 personer i världen som kan mer om glödlampor än någon annan. Sedan klappar han mig på armen & förklarar att om jag behöver hjälp så är han tillgänglig 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Vi åker därifrån förälskade i Frank.

I onsdags tog Paul & jag en paus från allt jobb & drog ut på vischan. Närmare bestämt till den årliga familjetradition som hans gudföräldrar samt föräldrar ser som näst viktigast efter julafton - The Fish Fry. Detta event går helt enkelt ut på att man betalar arton dollar till en lokal kyrka vid namn St Paul´s & sedan pressar man så mycket friterad fisk & paj som man kan. Inte ett helt optimalt event för mig alltså... Var en lätt surealistisk känsla över det hela, det var bara så tokigt nordamerikanskt. Långbord, tonvis av 70+ folk med blåpermanentat hår & blommiga skjortor, samt mer överviktiga människor än jag någonsin sett på ett & samma ställe tidigare. Skippade (oväntat...) pajen & satt & sippade vatten samtidigt som jag betraktade spektaklet. Jag menar, om man är så tjock att man knappt kan GÅ till pajbordet hur i helsike kan man då motivera fem portioner med grädde på? 

Jag & min mat. Som fick mig att gå på en timmes promenad när vi kom tillbaka till Toronto... 

Oki alla. Nu är jag tillbaka på banan igen. Bestämde mig helt enkelt för att det fick vara NOG med självömkan & att sitta & gråta. Vad som hände är komplicerat men det som gjorde mig så otroligt ledsen var att en person hanterade sin ilska mot mig genom att sprida rykten om att jag legat med alla mina klättrarpartners. Det spelar liksom ingen roll att det är helt ogrundat & jag vet varför hon gör som hon gör - det gör ändå sjukt ont att kallas hora. So, jag har ägnat den senaste veckan åt att tycka väldigt, väldigt synd om mig själv. Vilket jag & de mina har hanterat på två sätt. De har varit supergulliga & gjort allt för att roa mig & jag knatade iväg till MEC & köpte en liten ryggsäck & en platupys & tillbringade sedan varje ledig stund med att vara ute & power walka.

Att arbeta av all frustration & ilska genom toklånga promenader fungerar förvånande bra. Sedan hjälper det ju om man har en underbar pojkvän & extrafamilj som lagar köttfärslimpa åt en, tar med en på bio & ger en blommor...

Samt om man har en vän som heter Jo som man kan ösa galla tillsammans med. & en mamma som bjuder på psykoanalys... Puss alla!

Oh, & så här ser muffinsarna ut i monterat skick. 

NOTERA färgkombon. Vitt (nåja, så nära man kan komma med florsocker & philadelphia) & rött. Det röda representeras passande nog av torkade tranbär. Kan ju inte bli mer nationalistiskt & kanadadensiskt!

& jo, för den som undrar, jag arbetar just nu på att bli permanent kanadensisk medborgare. Lita på att ett foto på detta kommer att bifogas i filen "Se hur väl jag anpassar mig till, & respekterar, ert land!"

Idag firar vi Canada Day = ledig dag! Mkt uppskattat! Har därför ägnat dagen åt att gå på promenad, titta på Malcolm, lösa suduko & baka "kanadensiska" muffins.

Eftersom tanken är att vi ska ta med muffinsen till Viktorias BBQ (som vi skulle ha lämnat huset för för länge sedan) & moi osmart nog tyckte att glasyr var en toppenidée sitter vi nu & väntar på att det hela ska stelna i frysen... Har iaf testat en ostelnad på Paul & den fick bra betyg, så det känns skönt. Underbart att ha en testpojkvän igen som kan prova på allt jag bakar! Speciellt händigt nu när jag inte längre har Viktor eller en testkorridor! ;)